Fackligt krav på genusglasögon på krisen

13:50 5 juni, 2013 Globalt

I den ekonomiska krisens Europa går 25 miljoner människor utan jobb, både män och kvinnor. I ett försök att komma ur krisen skär de skuldtyngda länderna ner på sina offentliga utgifter. Men det drabbar framförallt kvinnor.

Det är hög tid att anlägga ett genusperspektiv på hur EU hanterar det svåra finansiella läget. Det menar Europafacket, ETUC, som nyligen kartlagt hur krisen slår mot jämställdheten i medlemsländerna. 


Fram träder en bild av länder där det blivit vanligare med lägre löner, ofrivillig deltid och tidsbegränsade anställningar, något som drabbar kvinnor och unga i högre utsträckning än män.

Det är många kvinnor som blivit av med jobbet på grund av en krympande offentlig sektor, samtidigt som neddragningarna gör det svårare för kvinnor i arbete att förena ansvaret för arbete och familj.

– Många skär ner på de offentliga utgifterna i ett försök att rädda statsbudgeten. Åtgärder som dessutom uppmuntras av EU-kommissionen, säger Claudia Menne som är Europafackets jämställdhetsexpert.

Kortsiktiga nedskärningar
Men Europafacket menar att nedskärningarna är en kortsiktig strategi och vill därför att neddragningarna i den offentliga sektorn stoppas, samtidigt som alla krisåtgärder bör analyseras ur ett genusperspektiv.

– Förutom fler kvinnor i arbete, måste vi också säkra arbetets kvalitet. Det ska vara ordentliga kontrakt och bra löner som kan ge tillväxt. Nu ser vi att EU lägger sig i lönenivåerna, och det är inte acceptabelt för oss, menar Claudia Menne.

Redan innan den ekonomiska krisen hade kvinnor generellt sett en sämre ställning på arbetsmarknaden, med större risk för fattigdom och social otrygghet. De har fortfarande större ansvar för hem och familj och är underrepresenterade på beslutsfattande poster, både på arbetsmarknaden och i det politiska livet. Allvarligt är också att löneskillnaderna inte minskat, trots en femtioårig lagstiftning för jämställda löner.

– Förutom att utvecklingen mot en jämställd arbetsmarknad stannar upp, riskerar vi också en tillbakagång på flera områden, säger Claudia Menne.

Samlar framgångsrika strategier
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en av de frågor som Europafacket den senaste tiden valt att prioritera. EU saknar kompetens att lagstifta på området, istället är det upp till arbetsmarknadens parter att arbeta för att löneskillnaderna minskar. Men Europafacket vill att EU betonar vikten av kollektiva förhandlingar.

– Inkomstgapet är en fråga vi jobbat hårt med länge. Just nu koncentrerar vi oss på att samla kunskap om framgångsrika strategier som används i Europa, för att sedan sprida dem, säger Claudia Menne.

Det kan till exempel handla om hur fackföreningsrörelsen på bästa sätt kan närma sig arbetsgivarna i en förhandling. Fackförbunden har också en viktig uppgift i att driva frågan om arbetets värde, oavsett bransch.

– Vi kommer aldrig att få samma lön för alla, arbeten i den offentliga sektorn kommer alltid att vara sämre betalda.

I EU:s tillväxtstrategi finns ett mål om att 75 procent av Europas invånare mellan 20 och 64 år ska vara i arbete år 2020.

– Det är ett mål vi stödjer, men det är svårt att tro att det ska gå att lösa på sju år. Därför krävs kraftfulla åtgärder, säger Claudia Menne.
Grunden borde vara en social dialog mellan stater, arbetsgivare och fackförbund, menar hon.

– Det är ett värdefullt instrument att vara rädd om, men som i vissa länder är nedvärderat. Till exempel i Ungern, där situationen är mycket svår. Inte heller den spanska regeringen är öppen för en social dialog. Istället ses fackföreningsrörelsen som en del av problemet, säger Claudia Menne.

Våldet ökar
Ytterligare ett område som Europafacket jobbar extra mycket med är våld i nära relationer.

– Vi har till exempel ett samarbete med kommissionen där vi arbetar för ett erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna om hur man på arbetsplatsen kan arbeta mot våld i hemmet, berättar Claudia Menne.

Den ekonomiska krisen har lett till att spänningen i familjen blir större och våldet har ökat i hela Europa. I flera länder i Östeuropa saknas också lagstiftning, vilket leder till att kvinnor inte kan polisanmäla våldet.

– Det borde finnas en gemensam standard för hur våld i nära relationer ska hanteras. Det skulle kunna fungera som en startpunkt att bygga vidare på. Istället gör EU ingenting, konstaterar Claudia Menne.

Annette Ulvenholm Wallqvist

Inger Berggren, chef för Womens world banking i Spanien. Tidigare fackligt aktiv:
I Spanien är facket inte särskilt drivande när det gäller jämställdheten.
Redan nu finns ett avtal om lika lön för lika arbete, men precis som i Sverige har det fått begränsad effekt. De senaste åren driver de spanska fackföreningarna ingen annan fråga än sin egen överlevnad.

Till stor del beror det på att fackets ställning är svag. Facket har till exempel skyldighet att ställa upp för den som blir uppsagd, oavsett om vederbörande är medlem eller inte.

De spanska facken är till stor del finansierade via statsbidrag. Men sedan den nya regeringen tillträdde har bidragen strypts och flera fackligt anställda har sagts upp.


Hélène Périvier, ekonom på franska konjunkturinstitutet:
I Frankrike är fackförbunden svaga sett till antalet medlemmar. Men ideologiskt är det många som stödjer dem eftersom de faktiskt åstadkommer saker.
Men för att fackförbunden ska ha framgång krävs att de kommer överens. De har börjat förhandla, men där är det få kvinnor som är med.

Under den pågående krisen har det blivit svårare för fackförbunden att ställa krav på jämställdheten. Många beslutsfattare menar att det finns viktigare problem att fokusera på. 

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund