Franska arbetsgivare har inte fått upp ögonen för livspusslet

Marine Boisson vill ha bättre möjligheter till barnomsorg under många timmar.
Annars blir det svårt att konkurrera med männen på jobbet.

En liten lägenhet i centrala Paris. Det trånga vardagsrummet är belamrat med möbler - och dessutom dubbla uppsättningar med babysitters.


– Ja, den andra är Armands. Han är 4 månader och vi delar barnflicka med hans föräldrar förklarar Marine Boisson.

Marine Boisson är gift med José Cohen och mamma till Jeanne som är tre månader. Efter två och en halv månads mammaledighet har Marine Boisson nyligen gått tillbaka till sitt jobb som projektledare på en statistisk myndighet. Hennes man José tog ut sin pappaledighet när familjen hade semester. 

– Frankrike är långtifrån jämställt. Det är fortfarande kvinnan som har huvudansvaret för barnen, säger Marine Boisson.

Stora barngrupper på daghemmen
Eftersom offentlig barnomsorg är svårt att få i Frankrike har Marine och hennes man, liksom många andra fransmän, valt att skaffa en privat barnflicka som de delar med en annan småbarnsfamilj. För det betalar familjerna 1350 euro var i månaden, inklusive sociala avgifter. Dessutom ger de barnflickan 6 veckors betald semester. Systemet är delvis skattefinansierat och nästa år kan familjerna räkna med att få tillbaka hälften av sina kostnader på skatten. 

– Det här är ett vanligt sätt att lösa barnpassningen på, framförallt för oss i medelklassen, förklarar Marine Boisson. 

Hon berättar att kvaliteten på den privata barnpassningen kan variera, men för den familj som får tag i en kvalificerad barnflicka är det en bättre lösning än att ha barnet på ett daghem, anser hon. Inte minst för att barnet får vistas i en lugnare hemmamiljö. 

På de offentliga daghemmen är barngrupperna stora, upp till 25 barn per vuxen. Det borgar knappast för hög kvalitet, menar Marine Boisson. Och frågan om kvalitet är viktig, särskilt med tanke på att barnen vistas i barnomsorgen under många timmar.

– Om du alltid ska oroa dig för ditt barn, blir det svårt att jobba.
Dessutom kan barnflickan stanna till 19 – 19.30 på kvällen, medan de offentliga daghemmen, så kallade Crêche, stänger redan vid 17. 

– För den som vill skaffa sig en bra position på jobbet är det inte möjligt att hämta barn så tidigt. Inte minst med tanke på att alla viktiga beslutsfattande möten hålls på kvällarna, berättar Marine Boisson.

Ovänligt arbetsklimat för småbarnsföräldrar
Att det franska arbetslivet ska kunna förändras så att det blir lättare för både kvinnor och män att förena arbetsliv med familjeliv, har hon svårt att tro. Männen är helt enkelt inte tillräckligt intresserade. 

– Visst finns det män som är intresserade av sin familj och gärna skulle se en förändring mot ett mer jämställt samhälle. Men alltför många män är tävlingsinriktade. Därför behöver vi kvinnor kunna ta till samma vapen, menar hon. 

Frankrike har en lagstadgad mödraledighet på tre månader. Sedan 2004 har också pappan rätt att vara ledig i två veckor med sitt barn. Under de första tre månaderna är ersättningen 100 procent av lönen. Därefter är det möjligt att vara mammaledig i tre månader till, men då med en ersättning på 500 euro i månaden. Med andra och tredje barnet däremot går det att vara hemma med samma ersättning i tre år. 

Klasskillnaderna i Frankrike är stora och de ökar
Marine Boisson berättar att den långa mödraledigheten har fått dåliga konsekvenser för framförallt lågavlönade kvinnor som ofta väljer att ta ut hela ledigheten, medan högutbildade oftast väljer att gå tillbaka till arbetet mycket snabbare.  

– För vissa lågutbildade och arbetslösa kan till och med barnafödande bli ett sätt att få ersättning och komma undan fattigdom. Det är framförallt lågutbildade som väljer att skaffa mer än ett barn. Men det leder också till att de får ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden.

Annette Ulvenholm Wallqvist

FAKTA BARNOMSORG I FRANKRIKE:
Från tre års ålder har alla franska barn rätt att gå i skolan från tre års ålder, Skolan är gratis, vilket gör att systemet anses rättvist för alla samhällsklasser.
Den nya regeringen har aviserat att den vill göra förbättringar i skolan, bland annat genom att öka lärartätheten. 

De offentliga daghemmen tar emot barn från tre månader. Avgiften är inkomstbaserad, men det är svårt att få plats, bara 10 procent av de franska barnen går där.

30 procent av alla franska barn går hos en dagmamma. Också det är en skattesubventionerad verksamhet. Men kvaliteten varierar beroende på personen.

Men den stora majoriteten föräldrar väljer att skaffa en barnflicka.

OM SYNEN PÅ BARN:
Det finns stora skillnader mellan Frankrike och Sverige i synen på små barns första år. Medan vi i Sverige betonar anknytningsprocessen till vårdnadshavarna, anser fransmännen att socialiseringsprocessen är viktigare. Barn ses som samhällets barn och därför är det möjligt att skaffa barnomsorg till även riktigt små barn. Det säger Rejane Senac, forskare vid Centre for Political Research at Sciences Po.

Hon menar att fransmän anser det vara viktigt för barn att fostras av professionella och att de får lära sig hantera sociala relationer. 

– Vi har vunnit rätten att jobba även när vi har små barn hemma. Om vi kopierar den svenska föräldraledigheten rakt av, riskerar vi föra in en annan syn på barnets första år - och få en feministisk backlash i Frankrike. 

Dessutom kan en lång föräldraledighet medföra en regression av allmän service och av kvinnor på arbetsmarknaden. 

– Franska mödrar har tre månaders betald föräldraledighet. När den tiden är slut, finns inget tvång, varken moraliskt eller socialt, att stanna hemma med barnet ytterligare.

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund