Stora löneskillnader mellan kvinnor och män i hela Europa

13:49 5 juni, 2013 Globalt

Ett viktigt mål för alla EU-länder är att kvinnor och män ska ha rätt att på samma villkor delta i samhällsliv, familjeliv och på arbetsmarknaden.
Ändå tjänar kvinnor mindre pengar, arbetar mer deltid och verkar på en könssegregerad arbetsmarknad.

I snitt var en europeisk kvinnas lön 14 procent lägre än en mans år 2012. Inom den privata sektorn var skillnaden hela 25 procent.

Orsaken anses vara en kombination av lönediskriminering, deltidsarbete på grund av större ansvar för hem och barn och en könssegregerad arbetsmarknad.

– Lönen kan ses som en spegling av produktiviteten i ett land. Låga löner betyder låg produktivitet. Förenklat kan man säga att ju fler som arbetar i ett samhälle, desto rikare blir det, säger nationalekonomen Åsa Löfström som bland annat har undersökt löneskillnaderna inom EU.

Hon menar att politiska reformer borde ta sikte på att få bort all typ av lönediskriminering och istället få en mer integrerad arbetsmarknad.
Men slovakiska Edit Bauer, ledamot i Europaparlamentets jämställdhetsutskott är pessimistisk. Faktum är att hela hon andas uppgivenhet där hon sitter i sitt rum på parlamentet i Strasbourg.

Hon är inne på sin andra mandatperiod i parlamentet och redan 2008 skrev hon en rapport om lönegapet där EU-kommissionen uppmanades vidta en rad åtgärder för att bekämpa löneskillnaderna. Då efterlyste hon bland annat att jämställdhetsmyndigheter skulle inrättas, skyldighet för företag att öppet redovisa löner och en övergripande lagstiftning med möjlighet till sanktioner.

Efterlyser tydliga sanktioner
Lika lön för lika arbete är en av EU:s grundprinciper och det är olagligt att särbehandla kvinnor på deras arbetsplatser och med deras löner.

– Ändå har det hänt väldigt lite. Och nyligen blev jag övertalad av yngre kolleger i parlamentet att lyfta frågan i en ny rapport. Jag sa till dem att det är meningslöst, men de var ihärdiga, säger hon.

Men även om Edit Bauer själv för tillfället mest verkar bekymrad genomsyras den nya rapporten av förändringsvilja och förslagen på åtgärder är många fler än tidigare, men Edit Bauer hyser ändå inga större förhoppningar.

– Jag tror det blir svårt att komma vidare. Även om vi skulle få igenom en övergripande lagstiftning, är det långt ifrån alla medlemsländer som bryr sig om att genomföra den, säger hon bekymrat.

Därför efterlyser Edit Bauer också tydligare sanktioner för de som struntar i kommissionens beslut, helst vill hon att länder som inte respekterar principen om lika lön ska få neddragningar i EU-bidragen.

– Det är inte rätt att ett land ska kunna bryta mot en regel, och ändå få ett privilegium i andra änden. Tittar du på statistiken ser du att lönegapet på vissa håll till och med har ökat, säger hon.

Vill lyfta goda exempel
En mer pragmatisk och framkomlig väg än lagstiftning, tror Edit Bauer, är att lyfta fram och använda sig av goda exempel från medlemsstaterna. Hon framhåller till exempel Danmark som har en så kallad pay day, som innebär att arbetsplatser är skyldiga att regelbundet publicera sin lönestruktur så att det blir tydligt hur mycket kvinnor respektive män tjänar.

– Vi behöver större transparens, lön har kommit att bli en privat angelägenhet. Utan transparens kan inte den sociala dialogen fortsätta, säger Edit Bauer.
En annan stor fråga som hon trycker på i sin rapport är rätten till laglig hjälp vid lönediskriminering. Långt ifrån alla medlemsländer erbjuder rättshjälp till den som anser sig diskriminerad av sin arbetsgivare.

– I Storbritannien är det att gratis att processa mot din arbetsgivare. Men i Bulgarien riskerar du betala dyra domstolskostnader om du förlorar, säger hon.

Vill slå hål på myten om den vårdande kvinnan
Också Edit Bauers parlamentskollega Antonia Parvanova från Bulgarien, betonar vikten av att arbeta offensivt för att minska lönegapet.

– I Estland är skillnaderna så stora som upp till 36 procent, det går inte att se det som något annat än diskriminering, säger hon.
Kanske är hon en av de där yngre kollegerna som Edit Bauer nämnde, för Antonia Parvanova pratar snabbt och engagerat. Hon säger att högst på hennes agenda står att förändra kvinnans roll i samhället och att hon vill slå hål på myten om att det i första hand är kvinnan som ska vårda familjen.

– Kvinnor behöver bli mer självständiga och ha samma möjligheter till att delta i affärslivet och politiken. Kvinnor har under alldeles för lång tid tryckts tillbaka, säger hon.

Kritisk till nordiskt kvoteringsmotstånd
För att kvinnor ska kunna ta mer plats är det viktigt att komma tillrätta med det utbredda våld mot kvinnor som finns i Europa, menar hon. Det är svårt för en kvinna som lever med våld i sin vardag att ens nära en dröm om att vara mer aktiv i samhället.

– Statistiken visar på väldigt höga siffror, många är utsatta. I vissa länder finns en tolerans för våldet och det är ett stort problem, säger hon.
Antonia Parvanova vill också prioritera politiska åtgärder som leder till att män och kvinnor delar på makt och resurser. I första hand på högre poster i näringslivet.

– Det finns flera studier som visar att med fler kvinnor i bolagsstyrelserna ökar den ekonomiska vinsten i företaget, säger hon.
Därför välkomnar hon att kommissionären Viviane Redings förslag på en lag om kvotering i bolagsstyrelser, samtidigt som hon är besviken på svenskarnas motstånd. Hon menar att kvotering är en temporär fas som kan skynda på utvecklingen.

– Vi bor alla i unionen och vi måste vara solidariska med alla kvinnor i Europa. Vi behöver instrument för att nå vad ni i Norden redan uppnått. Jag blir faktiskt lite exalterad när jag pratar om det här, vi har trots allt en gemensam agenda, säger Antonia Parvanova.

Annette Ulvenholm Wallqvist

NEDSLAG FRANKRIKE:
I Frankrike är löneskillnaden nära 15 procent, enligt preliminära siffror från Eurostat.

Brigitte Martel-Baussant som är engagerad i den franska kvinnoorganisationen CLEF menar att det är svårt att komma tillrätta med löneskillnaderna, utan att samtidigt arbeta med de stereotypa föreställningar som finns i samhället. De flesta fransmän anser fortfarande att det är mannen som står för huvudförsörjningen och kvinnan för extrapengarna.
Liksom Edit Bauer efterlyser hon också en utveckling där inkomsterna blir mer transparenta.

– Här i Frankrike är det inte ens ok att fråga din närmaste vän vad hon tjänar, säger hon.

Statsvetaren Réjane Sénac har också sett att det fortfarande finns ett motstånd i Frankrike mot att släppa in kvinnor både på arbetsmarknaden och i det politiska livet och att det avspeglar sig i lönerna. Botemedlet, anser hon, är sanktioner snarare än ny lagstiftning. Frankrike har redan infört kvotering som ett medel för att komma tillrätta med bristande kvinnorepresentation på höga poster inom näringslivet och politiken. Målet är att 20 procent av alla styrelsemedlemmar ska vara kvinnor år 2014, medan det år 2017 ska vara 40 procent kvinnor. I politiska partier ska fördelningen vara 50 procent av varje kön på valsedlarna.

– Men i toppen på listorna står alltid namnet på en man. Tittar vi på vilka som styr i regionerna, är det bara 3 kvinnor och 19 män. I regeringen har vi för första gången lika många kvinnor som män, men fördelningen av ansvarsposter är totalt traditionell. Tunga poster går till män och mjuka till kvinnor, säger Réjane Sénac. Men en jämlik fördelning på politiska poster är viktig, eftersom det i förlängningen avspeglar sig på samhällets alla områden.

– Frågan om maktfördelning är inte marginell. Delad makt är centralt om vi vill att människor ska tänka och agera jämlikt, säger hon.
Men för att komma därhän krävs att de traditionella könsmönstren försvinner. En kvinna som kräver att vara på första plats går emot fransk tradition. Hon får bara vara med om hon vet sin plikt som ett komplement till mannen, berättar Réjane Sénac. Kvinnor som väljs in i politiken har dessutom mindre erfarenhet än sina manliga kolleger, säger forskaren, istället väljs hon som en representant för något. Det kan till exempel vara ålder, hudfärg, etnicitet.

– För att vara riktigt valbar är det bra att kunna uppfylla alla tre kriterierna. Titta bara på vår jämställdhetsminister som är ung, mörkhyad och med rötter i Marocko.

Läs statistik om inkomstskillnader

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund