Svårt för samkönade par att dra nytta av fri rörlighet

Personer som i ett EU-land räknas som en familj, kan i ett annat ses som individer utan samröre med varandra.

I flera länder är äktenskap synonymt med en förening mellan man och kvinna, samtidigt som bara en handfull länder erkänner samkönade äktenskap.
Konsekvenserna blir ett EU som inte kan leva upp till principen om fri rörlighet.

Nanna Moe är försiktigt optimistiskt. Som informationsansvarig på ILGA-Europe, sitter hon som spindeln i nätet på en organisation som arbetar för HBTQ-personers rättigheter i Europa.

Under vårvintern har både Frankrike, Luxemburg och England tagit ett första steg mot en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är tre tongivande medlemsländer inom EU, som i förlängningen kan driva på en utveckling mot att homosexuellas rättigheter stärks i hela Europa, menar hon.

– Det här handlar inte om känslor och kärlek, utan om rättigheter. När vi får rätt till äktenskap, oavsett sexuell läggning, först då har vi samma rättigheter som heterosexuella.

Men i flera länder finns fortfarande en starkt rotad bild av att basen i en familj utgörs av ett gift par, en man och en kvinna.

– EU kan inte ge direktiv till länderna att tillåta samkönade äktenskap, eftersom det inte ingår i unionens kompetens. Men eftersom den fria rörligheten påverkas är det ändå en angelägen fråga för hela EU, säger Nanna Moe.

Inte säkert att äktenskapet erkänns
Den fria rörligheten inom EU anses som en central del av den inre marknaden. Den ger alla EU-medborgare rätt att bosätta sig i ett annat EU-land, till exempel för att arbeta, studera eller pensionera sig. Också familjen har rätt att följa med. Alla familjemedlemmarna har rätt att leva i det nya landet med samma rättigheter som landets egna medborgare.

Men om ett samkönat par som gift sig i Sverige flyttar till ett land som inte tillåter samkönade äktenskap, då erkänns inte deras äktenskap i det nya landets ögon. Har de barn, är det bara den biologiska mamman som ses som moder och förälder. Skulle barnet dessutom behöva sjukhusvård, är det bara den biologiska mamman som erkänns som anhörig.

– Man kan säga att barnen förlorar en förälder när familjen flyttar till ett land som inte erkänner samkönade äktenskap, säger Nanna Moe.
ILGA-Europe vill att EU-kommissionen ska sätta press på medlemsländerna så att direktivet om fri rörlighet införs fullt ut i nationell lagstiftning, eftersom det brister på flera håll i Europa.

Många argument är känslomässiga
Under vintern har ILGA-Europe lagt ner mycket energi på att arbeta med Frankrike innan landets parlament slutligen röstade igenom ett lagförslag som tillåter homoäktenskap. Ett arbete som både inneburit att stödja HBTQ-rörelsen där, men också att förse den franska regeringen med kunskap. Trots att undersökningar visar att Frankrike är redo för samkönade äktenskap, har det förekommit stora motdemonstrationer, berättar hon.

– Det finns en rädsla för att äktenskapet som institution ska undermineras. Det är svårt att argumentera emot, eftersom det är argument som framförallt utgår från känslor, ofta är de också religionsbaserade, säger Nanna Moe.

Men att inte vilja med hänsyn till religionen är inte relevant, anser hon. I Belgien, som är ett katolskt land, har samkönade äktenskap varit lagliga i 10 år utan att det ses som kontroversiellt.

– Frankrike är visserligen bara ett av EU:s alla medlemsländer. Men det är ett inflytelserikt land. Om Frankrike går vidare med samkönade äktenskap, kan det hjälpa även andra katolska länder att nå en förändring, vilket redan sker i Spanien och Portugal, säger Nanna Moe.

Hoppas på ett gayvänligt Europa
Också Storbritannien närmar sig en könsneutral äktenskapslagstiftning, sedan underhuset röstat igenom att ett lagförslag ska tas fram. Men ännu återstår en utskottsbehandling innan förslaget kan gå vidare till omröstning i överhuset.

– Att få de här två länderna ombord betyder mycket även för resten av Europa, säger Nanna Moe.

Också Andy Wasley som är informationsansvarig på den engelska organisationen Stonewall, hoppas att framgångarna i hemlandet ska kunna bidra till ett mer gayvänligt Europa.

– På bara 25 år har vi gått från homofobiska lagar, till att ha en lagstiftning som tillåter homosexuella äktenskap inom räckhåll. Går lagförslaget igenom har vi vunnit full jämlikhet med heterosexuella. Det kan hända även i andra länder, säger Andy Wasley.

Men vad som händer när lagförslaget kommer till överhuset är fortfarande ett oskrivet blad, överhusets medlemmar anses mer konservativa än de som sitter i underhuset.

– Men vi är optimistiska. En majoritet av engelska folket är för förslaget, och vi hoppas att parlamentsledamöterna inser att de inte har mandat att rösta emot, säger Andy Wasley

Ett vidgat familjekoncept
Nanna Moe påpekar också att familjebegreppet inte bara handlar om partnerskap eller äktenskap. Det kan också vara uppfattningen om hur många föräldrar som ska finnas runt ett barn, en eller flera. Och om homosexuella ska ha rätt att adoptera.

– För oss är det viktigt att vidga hela familjekonceptet. Där återstår mycket att göra i hela Europa, säger hon.

Ett av de länder i EU som Nanna Moe pekar ut som ”dålig pojke i klassen” är Litauen. Inte minst för att det var ett av de första länderna i Europa att begränsa homosexuellas friheter genom att driva igenom en så kallad antipropagandalagstiftning som satte munkavle på HBTQ-rörelsen i och med att det blev förbjudet att informera om HBTQ-frågor. Landet har också förbjudit Prideparader.

Stereotypa föreställningar kring kön är djupt rotade i Litauen, patriarkatet är i allra högsta grad närvarande och homosexualitet är fortfarande tabu. Det är vanligt att homosexuella, bisexuella och transpersoner utsätts för diskriminering.

– Den inflytelserika katolska kyrkan spär på problemet genom att kalla homosexualitet en perversion, säger Margarita Jankauskaitè som är projektsamordnare på den ideella organisationen Center for Equality Advancement.

I Litauen är kärnfamiljsnormen stark och konservativa moralvärderingar präglar samhället. Det kan göra livet svårt även för ensamstående mödrar. Trots att en fjärdedel av alla litauiska barn lever med bara en förälder anses ensamstående föräldrar med barn inte vara en familj.

– Den förra regeringen byggde upp en polarisering där enföräldersfamiljen ställs mot föräldrar som är gifta. I grunden handlar det om en rädsla för att öppna upp för att homosexuella par ska behandlas som en familj, menar Margarita Jankauskaitè.

Annette Ulvenholm Wallqvist

Faktaruta:
Om ”Familjekonceptet”
Litauen antog år 2008 ett statligt ”familjekoncept”. Enligt familjekonceptet kan en familj endast bestå av ett gift par (man och kvinna) med eventuella barn och sådana ”kärnfamiljer” ska prioriteras framför andra familjeformer, men familjekonceptet har (ännu) ingen bäring på till exempel socialförsäkringslagstiftning. I sammanhanget kan nämnas att en fjärdedel av alla barn i Litauen föds av en ogift mor och att 80 procent av alla par bor ihop minst ett år innan de gifter sig.

Diana Seputyte, studerande:
Jag arbetar extra som assistent på ett redovisningsbyrå samtidigt som jag studerar affärskommunikation med sikte på att bli specialist på marknadsföring.
Jag känner starkt att hur väl jag kommer att lyckas, hänger väldigt mycket på mig själv.

Jag lever ihop med min pojkvän. Vårt förhållande är rätt jämställt, men inte på alla områden.

Det är lättare för män att ta sig fram i yrkeslivet, eftersom det förväntas av dem att de ska försörja familjen. Jag tycker att det är särskilt viktigt att jämställdheten utvecklas på arbetsmarknaden eftersom män har större möjligheter där. Jag vet till exempel att min lön kommer att vara mycket lägre, åtminstone i början.

Familjekonceptet är inte anpassat till verkligheten. Det känns konstigt att ett par som lever ihop, inte ska få kalla sig familj bara för att de inte är gifta.

Elvyra Samuoliene, lärare:
Jag är gift och har två vuxna söner. Den ena studerar i Vilnius och den andra går i skolan i vår hemby. Min man är byggnadsingenjör.

Jag uppskattar att det är lagstadgat att litauiska män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter. I min miljö är det jämställt, men jag tycker inte att man behöver överdriva. Det betyder att min man jobbar på huset och jag städar och lagar mat. Men min man vet hur han ska laga mat och klara sig själv om jag är borta några dagar. Om jag till exempel blir sjuk så pratar vi om hur vi ska lösa det. Jag tycker att familjekonceptet är viktigt eftersom familjer i Litauen börjar se olika ut. Äktenskapet är grunden för en god familj. Samtidigt kan vi inte tvinga unga att gifta sig. Men att ha en familj medför också ett visst ansvar, och jag tycker att unga är dåliga på att ta det ansvaret.

Laima Zukienè, enhetschef socialtjänsten:
Jag är skild sedan länge och lever ensam. Vi fick inga barn. Jag tror inte att män och kvinnor i Litauen tycker att det är så viktigt med jämställdhet. Själv försöker jag ha en pragmatisk inställning. Män och kvinnor är olika till naturen och det gäller att hitta ett fungerande sätt att leva ihop.

Litauen har stora problem med våld i nära relationer. Därför behöver vi jobba med kvinnor så att de inte sätter sig själva i underläge. De behöver hjälp att stå upp för sig själva och sina barn.
Jag är emot familjekonceptet, eftersom det inte finns så många kärnfamiljer längre. Enligt min mening är det en familj så fort det finns ett barn med i bilden. Sedan spelar det ingen roll om det är en ensamstående mamma, ett sammanboende par eller ett gift par. Däremot kan jag inte förstå hur homosexuella ska kunna fungera som en familj. Jag kan förstå mycket, men inte det.

Ruta Beltyté, arbetslös lärare:
Jag är gift, men vi har inga barn.
Jag tycker att det är viktigt att stärka familjens ställning i samhället. Gifta par tar sitt ansvar och det ska uppmuntras.
Jag tycker att en familj ska vara traditionell, men utan den våldsamma machokultur som finns på många håll. Män ska inte se ner på kvinnor. Men varje kvinna måste också stå upp för sig själv och inte låta sig tvingas till saker. Utsatta kvinnor borde bli bättre på att flytta ifrån sina män. Jag ser exempel på män i min omgivning som är hårda mot sina fruar och alltid vill ha sista ordet. Mitt jobb är i köket, jag skulle inte klara av att reparera saker. De flesta män tycker inte om att arbeta i köket, men kvinnor vet hur man ska ta hand om hemmet. Det ligger också i vår natur att ta hand om barnen. Det finns inte i mannens natur och tradition. 

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund