Skatt på arbete

Inkomstskatter

Skatten på arbete uppgår till 1070 miljarder, eller drygt 61 procent av skatteintäkterna. Idag betalar vi proportionell kommunalskatt på mellan 29,20 och 35,11 kronor per hundralapp. Jobbskatteavdrag har införts i flera steg vilket innebär en statlig reduktion av kommunalskatten på arbetsinkomster. Grundavdraget på kommunalskatten är olika stort för inkomst av tjänst respektive inkomst av pension.


Förändringar har skapat olika skatteskalor för arbetsinkomst, försäkringsinkomst och pension, något som medför att det för den enskilde är mycket svårt att veta vilken skatt man kan förvänta sig vid olika livsval.

Det måste löna sig att utbilda sig, att öka sin arbetstid, att ta ansvar och förkovra sig. Den som tjänar mer ska betala mer skatt än den som tjänar mindre, även som andel av inkomsten. Men marginalskatten får inte bli för hög.

I takt med att vi behöver ett allt längre arbetsliv, samtidigt som omvandlingstrycket på arbetsmarknaden blir allt snabbare, behöver vi ett inkomstskattesystem som bidrar till att gynna individens omställningsförmåga, till mer utbildning och till ett större risktagande.

Det allt större behovet av att individen tar eget ansvar för omställning och ständigt återkommande utbildning, samt den betydande risk även en anställd tar när man satsar på ett nytt och växande företag, innebär att möjligheterna till avkastning av sådana val måste öka.

Det innebär rent konkret att den statliga inkomstskatten, som utgör endast tre procent av skatteinkomsterna bör minska och därmed marginalskatten sänkas.

Därför anser vi att brytpunkten för att betala statlig skatt om 20 procent ovanpå kommunalskatten ska höjas och hållas indexerad. Vidare bör nivån på den statliga inkomstskatten ses över och principen ”hälften kvar” återupprättas. Det ska löna sig bättre att utbilda sig, särskilt att fortbilda sig och gå vidare i yrkesutvecklingen. Det måste också löna sig att ta på sig ett större ansvar.

Även andra reformer såsom villkoren för personaloptioner, skattegynnat sparande för utbildning etcetera bör diskuteras.

Förslag om inkomstskatt i korthet

Det måste löna sig bättre att utbilda sig och ta ansvar. Inkomstskatten bör sänkas genom att färre betalar statlig inkomstskatt och att denna sänks.

• Brytpunkten för statlig inkomstskatt bör höjas och skattesatsen
sänkas så att principen ”hälften kvar” uppnås.

• Andra inkomstskatteförändringar som gynnar kompetensutveckling, risktagande och ansvarstagande bör övervägas såsom exempelvis kompetenssparande och förbättrade regler för personaloptioner.

Kommunal inkomstskatt

Kommunalskatten finansierar största delen av välfärdstjänsterna till medborgarna som barnomsorg, skola, äldreomsorg, sjukvård, kollektivtrafik och så vidare. Två tredjedelar av kommunernas inkomster kommer från kommunalskatten.

Kommunmedborgarnas arbetsinkomster är den enda egentliga skattebas som kommuner och landsting kan beskatta. Statsbidrag och utjämningssystem är till för att alla kommuner ska kunna erbjuda sina invånare likvärdig service. Utjämningen ska ske såväl av kommunernas inkomster som för strukturella kostnadsskillnader.

Ändå skiljer det hela 5 kronor och 91 öre på varje hundralapp man får i lön mellan den högsta och lägsta skattesatsen. Det betyder att en polis eller grundskollärare i Munkedal som tjänar 30 000 per månad betalar hela 1 300 kronor mer i skatt per månad än en som bor i Solna. Detta utan att det kan anses avspegla aktiva politiska prioriteringar i service- och avgiftsnivåer.

Sedan 90-talskrisen tillämpas den så kallade finansieringsprincipen mellan stat och kommun. Den innebär att om staten ger kommunerna nya ålägganden, ska också statsbidrag skickas med. Vi är övertygade om att vård, utbildning och omsorg även i fortsättningen kommer att utvecklas med nya metoder, digitaliseringen och ny teknik etcetera som gör att produktiviteten fortsätter att stiga. Dock kan det, som vi inledningsvis framförde, sannolikt behövas större intäkter till dessa sektorer.

Ett väl fungerande skatteutjämningssystem mellan kommunerna är en viktig princip. Det måste framöver göras avvägningar av kommunernas finansieringsansvar i förhållande till staten av välfärdstjänsterna, då ökade krav och behov inom vård, utbildning och omsorg inte automatiskt bör belasta arbetsinkomsterna, särskilt låg- och medelinkomster, utan företrädesvis andra skattebaser.

Skillnaderna mellan kommunerna vad gäller in- och utflyttning och demografisk situation har förstärkts. Detta gäller även det ojämna flyktingmottagandet. Samtidigt har statens styrning av de stora verksamheterna ökat och fler verksamheter styrs av rättighetslagstiftning.

Det kommunala utjämningssystemet reformerades i grunden i mitten av 90-talet. Sedan dess har alltså så stora förändringar i förutsättningarna skett att vi anser det befogat att genomföra en mer genomgripande reformering av utjämningssystemets konstruktion. I den bör också ingå avvägningar av statligt och kommunalt finansieringsansvar. Vi är övertygade om att mer av de kommunala välfärdstjänsterna behöver finansieras genom inkomster från statens skattebaser.

Det kommunala självstyret och möjligheten att kunna utkräva lokalt ansvar måste vägas mot behovet av och förutsättningar för nationell likvärdighet och kvalitet i välfärdstjänsterna.

Förslag om kommunalskatt i korthet

Den kommunala inkomstskatten bör inte öka även om behoven inom vård och utbildning ökar. Därför krävs ett väl fungerande skatteutjämningssystem och att statens finansiering av välfärdstjänsterna ökar.

• Det kommunala skatteutjämningssystemet behöver en grundläggande översyn och uttaget av kommunal inkomstskatt behöver begränsas.

• Den kommunala inkomstskatten bör bli mer enhetlig över landet.


Arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter är i grunden försäkringsavgifter. Det är principiellt sett ett avstått löneutrymme som istället går till socialförsäkringarna. Det innebär i praktiken i samband med kollektivavtalsförhandlingarna att förändringar i lönebikostnaderna (arbetsgivaravgifterna) räknas in när parterna gör bedömningar av löneutrymmet.

Arbetsgivaravgifterna uppgår idag till 31 procent av lönen och utgör drygt 28 procent av skatteinkomsterna. En allt större del, idag tio procentenheter är en ren skatt (allmän löneavgift). Samtidigt har taket för den inkomst som försäkras i socialförsäkringarna och pensionssystemet successivt urholkats vilket innebär att smygbeskattningen av inkomsterna kraftigt har ökat.

Att ha en allmän löneavgift på tio procentenheter av lönen är principiellt fel och en ren skatt på arbetet om än dold. Dock är det statsfinansiella beroendet av denna skatt idag så stort att vi inte ser någon praktisk möjlighet att förändra detta. Det handlar om cirka 170 miljarder.

För legitimiteten i systemen och betalningsviljan är det viktigt att taken i socialförsäkringarna inte urholkas utan höjs och följer med löneutvecklingen.

Förslag om arbetsgivare i korthet

Arbetsgivaravgifterna bör ses som försäkringsavgifter. Genom höjda tak i socialförsäkringarna ökar försäkringsmässigheten.

• Taket i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas i ett första steg till 28 000 kronor per månad.

• Taket i sjukförsäkringen bör höjas till tio basbelopp.

• Taken bör indexeras mot inkomstutvecklingen.

• I en översyn av skattesystemet bör ett mål också vara att minska skillnaden mellan de effektiva ersättningsnivåerna före och efter skatt.

 

 

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund