Säger verkligen ny forskning att sänkta arbetsgivaravgifter är bra arbetsmarknadspolitik? Jag tycker inte det.

Ungdomsarbetslösheten är inte det stora problem som både politiken och media ofta gör den till. Det är i stället nästan alltid en kraftigt förenklad bild som presenteras. Sverige har tvärtom mycket få unga som varken studerar eller är i arbete. Detta är något som fackförbundet Unionen så klokt brukar påpeka. 

Från politikens sida hörs samtidigt ofta att sänkta arbetsgivaravgifter skulle vara ett bra sätt att inte minst få ner den arbetslöshet bland unga som (alltså felaktigt) beskrivs som hög. Inte minst brukar Centerpartiet driva denna linje. De brukar till och med kalla det för en anställningsskatt. Men, även arbetsmarknadsminister Johan Britz har nyligen beskrivet sänkta arbetsgivaravgifter som ett bra sätt att skapa fler jobb. 

Sänkta arbetsgivaravgifter är kostsamt och har små effekter 

Den nuvarande tillfälliga sänkningen av arbetsgivaravgifterna beräknas minska statens skatteintäkter med ungefär 6 miljarder kronor i år och lika mycket nästa år. Det är ansenliga belopp. Nu vill både arbetsmarknadsministern och Svenskt Näringsliv ha permanent sänkta arbetsgivaravgifter. Den stora haken är att en sådan satsning skulle vara kostsam, endast har små effekter på arbetslösheten och i stället mestadels subventionera anställningar ändå skulle ha skett. Detta enligt den samlade forskningen på området. 

Tveksamma hänvisningar till ny forskning 

Både politiken och Svenskt Näringsliv har på sistone hänvisat till ny forskning som man menar visar att sänkta arbetsgivaravgifter är en effektiv insats för fler jobb. Ofta refereras till en studie publicerad i den mycket högt        ansedda vetenskapliga tidskriften American Economic Review men det finns även en studie publicerad av Handelns Forskningsinstitut. Jag välkomnar ny forskning. Men visar den verkligen det den i det här fallet sägs visa? Jag tycker inte det. 

Både tidigare studier och den nyare forskningen på området är baserade på svenska data och har utvärderat tidigare sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Med lite olika ansatser ska sägas. I studierna konstateras att reformerna skapat fler jobb – om än i lite olika omfattning samt genom både direkta och indirekta effekter. Den nyare forskningen finner störst sysselsättningseffekter. Så långt är allt bra. Men forskarna konstaterar oftast även att detta har skett till priset av ansenliga bortfall av skatteintäkter. Kostnaden per skapat jobb har alltså varit hög eller enligt tidigare studier rent av mycket hög. Det är inte en vare sig effektiv eller ansvarsfull politik. 

Det ska dock sägas att denna typ av analyser är en svår konst. Det är helt enkelt komplicerat att beräkna de slutliga effekterna av en reform på statens intäkter. Inte minst på lång sikt. Ekonomi är komplexa ting och när man drar i en spak kan det hända både önskade och oönskade saker – även på oväntade ställen och med fördröjning. Vad nettoresultatet av en reform blir i slutändan är alltså i de allra flesta fall svårt att skatta. Det hedrar därför de forskare som är ärliga med detta när de beskriver sin forskning om effekterna av sänkta arbetsgivaravgifter. 

Politiken försöker hitta argument för sina ideologiska käpphästar 

Att politiken och näringslivet söker efter argument för sina käpphästar är på sitt sätt logiskt. Men en studie, eller ens två, är som alla vet inte en bekräftelse. I synnerhet inte när övrig forskning kommit till andra slutsatser. Det vore att plocka russinen ur kakan, och det är inte ansvarsfullt. 

TCO vill se en mer ambitiös och långsiktig traditionell arbetsmarknadspolitik 

Givet detta vad är då en klok arbetsmarknadspolitik? Det bästa svaret är att göra mer av det som forskningen robust har visat fungerar. TCO vill därför ha en mer ambitiös och långsiktig. En politik som tar hänsyn till att de arbetsmarknadspolitiska utmaningarna är specifika och inte generella. Då krävs specifika insatser. TCO vill därför se mer av individuellt anpassade matchande och rustande insatser, fler anställningar med stöd och mer yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Vi vill också ha fler arbetsförmedlare, en stärkt lokal närvaro för Arbetsförmedlingen och att myndigheten har tätare kontakter med arbetsgivare runt om i landet. Nån kanske skulle kalla det för gammal skåpmat, men det är sånt som forskningen robust visat fungerar. 

Arbetsmarknadspolitiken måste vara baserad på etablerad forskning 

För att arbetsmarknadspolitiken i högre grad än idag ska präglas av vad den etablerade forskningen slagit fast fungerar och är samhällsekonomiskt klokt vill TCO även att regeringen ska inrätta ett arbetsmarknadspolitiskt råd. Med Finanspolitiska rådet och Klimatpolitiska rådet som förebilder vill TCO att en ny och oberoende myndighet årligen ska utvärdera arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning samt bidra med analyser och rekommendationer. Rådet ska särskilt beakta olika insatsers och åtgärders samhällsekonomiska kostnader. Detta ska gälla såväl aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser som andra finanspolitiska åtgärder vars syfte är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.