Politiker och ledare måste samla, inte splittra

Publicerad i Altinget 29/1 2025

Folk och försvars rikskonferens i Sälen är över. I år igen var arrangemanget överfullt av ledare och beslutsfattare från stora delar av det svenska samhället. Från regeringen deltog hela sju statsråd.

Statsråden och vi andra är inte på plats för att stå på skidor utan för att tillsammans lyssna, lära, bidra och diskutera hur vi bygger ett så starkt svenskt totalförsvar som möjligt. Vilket de flesta i dag är överens om är nödvändigt i den tid som råder och det säkerhetsläge Sverige som land befinner sig i. Inget konstigt i det, men ändå kryper sig känslan på att vi missade att prata om något viktigt.

Ledarskap var årets tema. Ledarskapets vikt för att skapa beredskap för kris och krigssituationer. Men också motståndskraft att inte hamna där. Ledarskap och resurser för vårt militära försvar var naturligtvis i fokus.

Men det behövs också ett annat ledarskap som stärker Sveriges motståndskraft och det demokratiska samhällets motståndskraft. Vikten av det har beskrivits av flera samhällsbärande ledare den senaste månaden.

Agera samlat, inte splittrat

ÖB, Michael Claesson, uttryckte det tydligt i SR:s lördagsintervju då han betonade vikten av att agera mer samlat och inte splittra och försvaga tilliten till myndigheter och politik. I Svenska Dagbladet den 21 januari återupplivar ärkebiskop Martin Modéus begreppet andlig beredskap med förklaringen att det inte ersätter den materiella beredskapen utan lägger en grund för gemenskapen i samhället.

Det var det ledarskapet och den motståndskraften, som växer när vi står samlade gemensamt, som vi glömde att tala om i Sälen.

För mig som facklig ledare handlar beredskap och motståndskraft om att bygga ett enat land, ett land där alla känner att man har en plats och behövs i samhället. Det skapas genom ett ledarskap som inte underblåser en känsla av vi-och-dom. Att någras medborgarskap är mer värt än andras.

Bäst lyckas vi med det när alla i vårt land kan känna stolthet i ett arbete, glädje med arbetskamrater och en egen försörjning. Då en väl utvecklad välfärd skapar trygghet även i tider då livet utmanar. Att vårt samhälle inte gör skillnad på människor beroende på kön, religion, etnicitet, sexuell tillhörighet eller på någon annan grund görs till mindre värd.

Vi måste våga se problemen som vi har

Det är inte en självklarhet i Sverige i dag. Allt för många som kommit till vårt land står utanför arbetsmarknaden. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikesfödda med svensk bakgrund och utrikesfödda i Sverige var år 2021 17 procentenheter (IFAU) Sverige tillhör därmed ett av de EU-/EES-länder där skillnaden mellan inrikes födda med svensk bakgrund och utrikes födda är som störst. Det är också belagt att det finns en konsekvent diskriminering av ansökningar med utländska namn. Samtidigt ser vi också att främlingsfientligheten växer bland våra unga.

Det är dags att vi vågar se de problem som vi har. Vi är alla en del av ett samhälle där rasism existerar. Där ledande politiska företrädare uttrycker åsikter om andra människor jag inte för mitt liv trodde skulle vara möjligt. Det är dags att politiker och andra ledare markerar att det räcker nu. Vi behöver samla oss och finna vår gemenskap och vår motståndskraft.

I veckan har vi betraktat Trumps återinträde i vita huset. En president som bygger sitt presidentskap på att göra skillnad på grupper och skapa stark polarisering. Det riskerar nu bli ett hot mot vår och andras säkerhet. Låt oss inse att det är dags att agera. Låt oss inte vandra samma väg.

Therese Svanström
ordförande TCO