Sluta att baktala våra myndigheter, politiker!

Det pågår en ohälsosam tävlan. Om vem som tydligast kan uttrycka sitt missnöje mot myndigheter och tjänstemän. Senast nu i dagarna då finansminister Elisabeth Svantesson vill finansiera vallöften med kraftiga besparingar på det som slarvigt benämns ”byråkratin”.

Men hon är inte ensam, så här kan det låta om man bara nämner några av exemplen i närtid:

• Ebba Busch tar i med starka ord ”systemet vi har i dag är värre än jag trodde” när hon på en presskonferens beskriver en trög statlig förvaltning som gör att mer av styrning måste ske i Regeringskansliet och inte på myndigheterna.  
• Tobias Andersson från SD menar i ett inlägg på sociala medier att de skärpa straffansvaret för tjänstemän handlade om att stoppa aktivism på myndigheterna och partikollegan Björn Söder uttrycker i media att myndigheten Sida behöver läggas ned då alla medarbetare är aktivister.
• Mikael Damberg gör i TV4 det till ett vallöfte att sparka statliga tjänstemän i Regeringskansliet.
• Finansministern har tidigare gett sig på yrkesgruppen kommunikatörer på myndigheter och kallar dem överflödiga när hon presenterar sin slöserikommission.

Tydligast av dem alla är civilminister Erik Slottner. Gång på gång.

Han som i sin roll har i uppdrag att ”ge statliga myndigheter förutsättningar för att kunna genomföra de beslut som regeringen och riksdagen har fattat”. Han sätter upp post-it-lappar på en whiteboard och sveper med armen över den för att synliggöra att myndigheter ska väck. Och nu senast i en debattartikel i Expressen där han beklagar att det är svårare än han trott att bli av med myndigheter.

Han vill lägga ner både Arbetsförmedlingen och Jämställdhetsmyndigheten och en lång rad andra myndigheter.

Tyvärr finns säkert fler exempel som inte finns på denna lista. Och det kan låta rimligt. Visst ska vi använda skattemedel så väl som möjligt – vi vill också ha en effektiv förvaltning.

Men den trend som nu många politiker verkar driva på sätter något väldigt viktigt på spel. Det guld som byggt vår starka svenska demokrati – i väl fungerande institutioner med hög tillit från oss medborgare.

När ledande politiker öppet misstänkliggör samhällsbärande institutioner och tjänstepersoner riskeras mycket. Allt för mycket. Jag undrar om de verkligen förstår konsekvenserna av sitt handlande, om det de önskar skulle bli verklighet?

Det är kortsiktig valpopulism som riskerar att få väldigt allvarliga konsekvenser

Vi riskerar tilliten – vem ska våga lita på våra samhällsbärare, på myndighetsbeslut och processer när politiken inte verkar göra det?

Vi riskerar effektiviteten – rädda organisationer och ängsliga tjänstemän blir oroliga för att fatta beslut, särskilt i svåra ärenden. Handläggningstider blir längre och man drar sig för att hantera komplexa beslut. I slutändan drabbas både politiker och du och jag som medborgare.

Vi riskerar tysta organisationer – när oron sprider sig och känslan av att tilliten brister från politiken vågar medarbetare och organisationer inte höja rösten och synliggöra utmaningar. Ett nyligen beslutat utökat straffansvar vid fel i tjänsten ger också sådana signaler. Det skapar sämre organisationer och dåliga eller inga incitament att förändra och förbättra. Kompetens går förlorad när tjänstemän inte vågar höja rösten kring förslag från politiken i remissvar till exempel.

Vi riskerar kompetensförsörjningen – vem ska vilja jobba i stat, kommun och regioner när man så tydligt misstänkliggörs och inte värderas i sin roll för den kunskap och kompetens man har och det ansvar man tar, inte sällan genom svåra beslut och med risk för att också bli utsatt för både hat och hot.

Det är kortsiktig valpopulism som riskerar att få väldigt allvarliga konsekvenser. TCO och medlemsförbunden är vilken dag som helst redo att visa upp tjänstemännens vardag. Kanske kan det ge en mer kunskapsbaserad och nyanserad roll av samhällsbärarnas uppdrag och vardag.

Under tiden är vår uppmaning till ansvariga politiker – tänk längre än till valdagen. Att sätta våra institutioners möjlighet att utföra sitt uppdrag och tilliten från medborgarna på spel är en alldeles för hög insats.

Artikeln på Aftonbladet hittar du här.