Är det social valuta att måla ut sig som kränkt?

När tonläget hårdnar i samhället blir konsekvenserna tydliga, inte minst på arbetsmarknaden, där hat och hot ökar mot allt från journalister och butiksanställda till vårdpersonal och poliser. Finns det en väg ut? En möjlighet är nyfikenhet: att intressera sig för andra, inte bara för hur det blev för mig. Det samtalar forskaren Dan Hasson, kulturarbetaren Lina Thomsgård och TCO:s ordförande Therese Svanström om i ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister.

Dan: “Trenden går mot att vi blir mer självupptagna och får mer fokus på oss själva. Vi behöver vända trenden nu så att vi sätter andra i första rummet.”

Lina: “Vi vill ha en ledare som bryr sig om gruppens bästa. Som är prosocial. Det handlar om att se och validera. Vi vill se fler människor i radio och tv som behandlar varandra hövligt.”

Therese: “Och det behöver inte betyda att vi tycker lika. För vi ska inte vara naiva och tro att den politiska arenan kommer att tycka likadant. Och inte på en arbetsplats heller. Vi kommer ha massivt med olika åsikter. Men hur vi väljer att möta varandra i en ganska tuff debatt har betydelse.”

När kränkthet blir maktmedel 

Dan: “Det är social valuta att måla ut sig som kränkt. Det började vi se 2010, då började man se en trend som går mot ökad lättkränkthet. Det innebär att man får direkt en maktposition när man utmålar sig som kränkt. Plus att man kan ta sig rätten att bete sig illa mot andra. Det är därför vi ska arbeta aktivt för att motverka den här offermentaliteten.”

Therese: “Sen måste man ju också visa på vad det kan få för effekter. Det syns inte minst på arbetsmarknaden, med den ökade andelen hat och hot som inkommer till allt ifrån journalister till handeln, till vården, till poliser. Du kan räkna upp hur många yrkesgrupper som helst som upplever en mycket större andel hat, hot och till sist våldsamheter. Det är ett resultat av att vi har det här tonläget i vårt samhälle.”

Lina: “Och det tycker jag är skäl nog att få vara lite uppfostrade i det här. Vi har inga ursäkter. Vi ska behandla varandra bra, punkt. Vi har ett ansvar.”

Att sätta gränser och vara ett ljus i mörkret 

Dan: “För det innebär också att vi sätter gränser. För maximal tolerans leder oftast till intolerans. För när du är så tolerant att du tolererar de intoleranta, för att du inte vill kränka dem, då tar de intoleranta över och styr agendan. Därför är det så viktigt att sätta de där gränserna.”

Therese: “Det är viktigt att vara de där ljusen. För hur jobbigt det än kan vara ibland, så måste ju någon ändå ta på sig rollen att agera annorlunda. Det gäller på arbetsplatserna också. Peppa och vara ett ljus till varandra i det här mörkret.”

Gäster

• Therese Svanström, ordförande TCO
• Dan Hasson, forskare
• Lina Thomsgård, kulturarbetare
• Maja Aase, moderator