Årets Fackliga Rättighetsindex - en nedslående läsning

Att trenden när det gäller efterlevnaden av fackliga rättigheter går åt fel håll är ingen nyhet för oss – det känner vi väl till från våra fackliga vänner runt i världen. TCO har länge samarbetat med centralorganisationen ZCTU i Zimbabwe. När Mugabe tvingades från makten i Zimbabwe för drygt två år sedan var förhoppningarna om en ny, positiv era för Zimbabwe stora. Det visade sig bli precis tvärtom. Övergrepp och trakasserier mot fackligt aktiva och andra demokratiaktörer tilltog våldsamt i styrka. Fredliga demonstrationer slogs ner brutalt. ZCTU:s kontor besköts av militären, släktingar till ledarna torterades, de fackliga ledarna misshandlades och fängslades. Under hela 2019 har de sedan tvingats inställa sig på polisstation och i domstol, förbjudits att resa. De har fått brev med dödshot och pistolkulor som varnat dem för att fortsätta med sin legitima fackliga verksamhet. En av ledarna fick hotbrev som innehöll hot om att hans dotter skulle våldtas.

Det är svårt att föreställa sig hur de orkar – och vågar – fortsätta sin kamp. Men – som ledarna för ZCTU säger – att ge upp kampen är inte ett alternativ. De har Zimbabwes arbetstagares förväntningar bakom sig.  Detsamma säger våra fackliga vänner i Colombia, som liksom Zimbabwe återfinns på Rättighetsindexets lista över de tio värsta länderna att vara fackligt aktiv i.

Jag minns när jag besökte Colombia för några år sedan och stod utanför centralorganisationen CTC:s kontor och pratade med ordföranden Miguel Morales. Plötsligt pekade han på en raserad del av husväggen och sa ”Där briserade en bomb för två veckor sedan. Avsedd för mig”. Antalet mord av fackligt aktiva i Colombia har länge varit en skandal, detsamma gäller landets fruktansvärda historia när det gäller bristen på ansvarsutkrävande för dessa mord. Mellan januari 2019 och mars 2020 mördades ytterligare 14 fackliga ledare i landet. Fyra mordförsök registrerades och ytterligare 198 fackligt aktiva utsattes för dödshot.

Varför är makthavare i så många länder rädda för sina medborgare, varför ser de starka fackliga organisationer som ett hot? Istället för att lyssna på dem som kämpar för att förbättra livsvillkoren och som blottlägger regeringars oförmåga att hantera och möta medborgarnas förväntningar och krav, tystar man dem genom att inskränka yttrandefriheten eller försöker hota dem till tystnad. Men fackföreningar är inte ett hot – de är tvärtom ett nyckelverktyg i kampen mot fattigdom och instabila samhällen. Ingen långsiktigt hållbar utveckling kan ske utan respekt för mänskliga rättigheter och legitimitet från medborgarna. En välfungerade social dialog har om och om igen visat sig vara ett av de skarpaste verktygen en regeringen kan ha i sin verktygslåda för att hantera utmaningar och säkerställa att de förslag som läggs fram är inkluderande, hållbara och förankrade i människors verklighet.

Från TCO:s sida samarbetar vi med fackföreningar i andra delar av världen för att stödja deras arbete med att bygga kapacitet, öka medlemskapet och inflytandet och för att kämpa för rätt lagstiftning. Det arbetet är viktigare än någonsin när vi ser att utvecklingen runt om i världen går åt fel håll.

Här hittar du hela rapporten hos Union to union.