Differentierad matmoms – en särskilt onödig reform!

Så kan den senaste tidens politik för moms beskrivas, nu senast manifesterad i direktiv till en utredning om differentierad moms på livsmedel. Det vill säga, möjligheten att införa olika momssatser på olika sorters livsmedel. 

Tanken är definitivt inte ny, många partier och organisationer har fört fram förslag om att styra och stödja människors ätande genom olika momssatser på onyttiga respektive nyttiga livsmedel, ekologiska eller klimatsmarta varor, basvaror eller lyxvaror. Men mig veterligen är det första gången man ska skilja mellan ”särskilt nödvändiga livsmedel” och annan mat. 

Alla vi som skrivit om gränsdragningsproblemen med differentierad moms vet att det inte går, utan att det som skrivs snabbt blir satir. Så här skrev jag själv om dansbandsmomsen nyligen:  

”Förslaget är på ett sätt rimligt. Dans man tittar på har sex procent moms, liksom dans som utövas som motion. Dans till dansband, när man kanske både tittar på bandet och dansar sig svettig har hamnat mitt emellan det och 25 procent. Men tro mig, det kommer snart nya krav på sänkningar för nya gränsdragningar, till exempel när man roar sig utan att just dansa.” 

Men för den tjänsteman i dagligvaruhandeln som framöver skulle sitta med uppgiften att sortera varje vara efter i vilken mån dess innehållsförteckning definieras som ”särskilt nödvändig” fastnar skrattet i halsen. 

För att inte tala om hur mycket tid och energi som skulle gå åt till de politiska diskussionerna om vad som är särskilt nödvändigt och inte. Falukorv? Ja, men inte om den innehåller mycket nötkött, för då genereras mer koldioxidutsläpp? Potatis ja, rapsolja ja, men om producenten har använt båda och gjort pommes frites - nej?  

Det vore enkelt att raljera om valfläsk och kommande kohandel. Men här behöver i stället politiken på riktigt stanna upp och tänka efter. Trots allt borde politiken utformas utifrån vetenskap och slutsatser av beprövad erfarenhet. Differentierad moms ställer till fler problem än det löser och är mycket missriktad politik för att stödja hushåll med små marginaler.  

Varför inte fundera på behovet av en bredare skatteöversyn?