Marginalskatter i en skattereform - vad är optimalt?

Individers beslut att ta på sig fler arbetstimmar eller mer krävande, och bättre avlönade arbetsuppgifter påverkas av marginalskatten. Skatteintäkterna bestäms av den genomsnittliga skatten. Utifrån dessa enkla iakttagelser kan man söka det optimala skattesystemet. I ”Skillnad på marginalen – en ESO-rapport om reformerad inkomstbeskattning” redogörs för teori och modeller av optimal inkomstbeskattning, samt omsätter detta i två varianter på reformerad inkomstskatt.

Rapporten är mycket intressant och givande läsning. Den presenterades och diskuterades idag på ett ESO-seminarium där även jag hade möjlighet att kommentera frågorna. Här hittar du såväl webbsändningen som rapporten.

I min kommentar lyfte jag bl a att det är angeläget att sänka marginalskatterna för de 40 procent av alla heltidsarbetande tjänstemän som idag har mer än 50 procent i skatt på den sist intjänade hundralappen. Det handlar både om att Sverige ska vara attraktivt i den internationella konkurrensen och att vi ska kunna personalförsörja och finansiera välfärdstjänsterna. Bland dem som idag ligger ganska nära elloer över brytpunkten för statlig inkomstskatt finns t ex många barnmorskor, lärare, IT-tekniker, snickare och poliser. Det handlar om arbetsutbud i arbetstid, men också i utbilnding, vidareutbildning, ansvar och chefsskap.

När man lyssnar på skattedebatten kan man få intrycket att den statliga inkomstskatten, särskilt värnskatten, skulle stå för en bärande del av skatterna. I själva verket står hela den statliga inkomstskatten för ca 3 procent av skatteinkomsterna, värnskatten för 0,3 procent. Att genomföra en ordentlig reformering av marginalskatterna är därför ett fullt rimligt inslag i en bredare skattereform.