Staten måste betala mer för välfärdstjänsterna

Idag presenterade Magdalena Andersson Finansdepartementets analys av välfärdens behov den närmsta två mandatperioderna. 90 miljarder kronor, utöver redan utlovat, och mer än hälften av alla nytillkommande personer på arbetsmarknaden behövs till välfärdstjänsterna inom vård, utbildning, omsorg i kommuner och regioner. Detta enbart utifrån de demografiska förändringarna, fler barn och äldre.

Utjämningen av såväl inkomster, skillnader i skattekraft och kostnader, skillnader i förutsättningar, är till för att alla kommuner ska ha möjlighet att finansiera verksamheten så att det är skillnader i prioriteringar och effektivitet som avgör om kommunalskatten är högre eller lägre. Ändå skiljer det redan idag sex kronor på varje hundralapp i kommunalskatt från den lägsta till den högsta.

De 90+ miljarder Andersson talar om motsvarar 3 – 4 kronor högre kommunalskatt. Dock inte alls jämnt fördelat över landet, utan mer där skatten redan är högre. Det är inte rimligt. Jag är visserligen övertygad om att vård, utbildning och omsorg även i fortsättningen kommer att utvecklas med nya metoder, digitalisering och ny teknik etc. som gör att produktiviteten fortsätter att stiga. Men pengatillskottet till verksamheterna kommer att behöva vara av den omfattningen att statlig finansiering är nödvändig. En viktig del i ett arbete med en bred skattereform är därför att skapa långsiktigt stabil finansiering av välfärdstjänsterna på ett rimligt likvärdig sätt.

Om detta skriver jag också i en debattartikel i Dagens Samhälle.