"Vi vill se större krafttag för att stärka välfärden"

En väl fungerande välfärdssektor med skola, omsorg, sjukvård och socialtjänst är en grundbult i människors trygghet. I Tidöavtalet, som den nya regeringens arbete bygger på, står det ingenting om förutsättningarna för välfärden och dess finansiering. När en lågkonjunktur står för dörren är det nödvändigt att staten står för konjunkturpolitiken och garanterar kommuner och regioner stabila ekonomiska förutsättningar.

I Tidöavtalet och i regeringsförklaringen finns långa listor på nya krav som ska ställas på vården och skolan liksom socialtjänsten. Samtidigt saknas det tydliga målsättningar för välfärden och hur den ska finansieras. I budgetpropositionen för nästa år skisseras dessutom en utveckling av de generella statsbidragen på samma nivå som 2022 under de kommande åren. Detta trots att kostnaderna stiger, på grund av såväl inflationen som den demografiska utvecklingen.

Det finns ett glapp mellan intäkter och behov

Vi saknar en helhetssyn på välfärdens förutsättningar. Kvaliteten i vård, skola och omsorg hänger tätt samman med att det finns tillräckligt många chefer och medarbetare som kan utföra jobbet, att dessa har en god arbetsmiljö, och att det finns långsiktiga planeringsförutsättningar och finansiering för verksamheten.
De kommunala skatteintäkterna utgör den stora basfinansieringen samtidigt som statsbidragen är helt avgörande för verksamheterna. De generella statsbidragen bidrar till stabilitet och till att välfärdstjänsterna kan upprätthållas trots kommuners och regioners olika förutsättningar. Men i grunden finns det redan ett stort glapp mellan skatteintäkter och de varaktiga statsbidragen å ena sidan och verksamhetens behov å den andra. 

Dessutom har vi en inflation, som när den stiger också ökar kostnaderna för såväl skola och vård som de kommunala pensionerna. Med en inkommande lågkonjunktur kan kommunalskatteintäkterna vika ner, utan att behoven på något sätt minskar. Sveriges Kommuner och Regioners, SKR, senaste ekonomirapport visar att detta skapar en stor ekonomisk press på kommuner och regioner de kommande åren. Samtidigt är personalförsörjningen en minst lika stor utmaning. Rimliga ekonomiska villkor är en förutsättning för att skapa de arbetsvillkor och den arbetsmiljö som är nödvändiga för att locka och behålla personal i välfärdens viktiga yrken.

Regeringen måste samla förbund och organisationer för breda lösningar

Det behövs långsiktiga planeringsförutsättningar, som inte bara gäller för 2023, utan även för de följande åren. Inte minst för att vi ska kunna få bästa möjliga användning av medlen.  Regeringen behöver därför ta ett bredare grepp om de ekonomiska förutsättningarna för välfärden. Nya åtaganden för kommuner och regioner måste följas av motsvarande finansiering. 

Den förra regeringen samlade under två års tid TCO, LO, Saco och SKR, för att tillsammans med flera statsråd diskutera lösningar och åtgärder inom välfärden. Arbetet kallades Välfärdskommissionen. Den tog fram förslag på 29 åtgärder som vi står bakom, även om de är långt ifrån tillräckliga. Åtgärderna är icke desto mindre en god början. Vi ser det som helt nödvändigt att på riktigt förbättra förutsättningarna för välfärdens medarbetare och chefer att leverera en god och tillräckligt omfattande verksamhet. 

TCO vill se större krafttag från den nya regeringen för att stärka vår gemensamma välfärd. Vi utgår därför ifrån att de återigen samlar fackförbund och arbetsgivarorganisationer brett, så att vi kan föra en dialog om hur vi löser utmaningarna gemensamt. Arbetet är påbörjat, så förutsättningarna att ta steg framåt är goda.

Therese Svanström
Ordförande, Tjänstemännens centralorganisation, TCO

Veronica Magnusson
TCO:s representant i Välfärdskommissionen, ordförande, Vision

Läs artikeln på Dagens samhälle