Demokratin och det fria ordet står på spel

Kära fackliga vänner,

Händelsen jag tänker på ägde rum för några månader sedan, den 3:e november på Lancaster Airport i Pennsylvania. Mitt ute på den amerikanska landsbygden. Det var då Donald Trump sa: “To get me, somebody would have to shoot through the fake news, and I don´t mind that so much, I don´t mind that”. Det vill säga – för Trump spelade det ingen roll om journalister kom i vägen för en kula. 

Journalisterna på plats fick fortsätta rapportera som om ingenting hade hänt. De fortsatte spegla Trumps valmöte, som om ingenting hade hänt. Eftersom det var deras, ert, uppdrag.  

Autoritära ledare och regimer har alltid velat splittra. Slå in kilar och förändra maktbalansen till sin fördel. Det som vi under årtionden byggt upp är ett hot mot deras makt. Först ut att drabbas brukar just journalister och fackligt aktiva vara. 

Sverige är inte USA. Men vi ser liknande uttryck, i det stora och det lilla. Och jag den här händelsen visare en utveckling som varit både snabb och skrämmande i USA. Beskrivningen av etablerade medier som fake news. Det amerikanska medielandskapet är helt annat än det svenska, men spelar samma viktiga roll i ett demokratiskt samhälle.  

Fri press är en av grundpelarna i en demokrati. Det är ni som säkerställer att sanningen kommer fram och att medborgarna får tillgång till korrekt och opartisk information för att fatta sina beslut. Det fria ordet är okränkbart. I tider av kris och osäkerhet blir det ännu viktigare, då desinformation och propaganda kan spridas snabbt och få allvarliga konsekvenser.  

Händelsen med Trump påverkade mig på djupet. Men den gav mig också energi, som så många andra händelser denna era. Och en tydlighet i att vi inte får tystna, att ni behövs. Nu kanske mer än någonsin.

Demokratifrågan är nödvändig

Från TCO har vi nu under ett antal år lyft upp frågan om demokrati högt på vår agenda. Vi har gjort det eftersom det är nödvändigt. Vi gör det för att kärnan i vårt fackliga engagemang handlar om att vi tillsammans ska kunna försvara våra mänskliga rättigheter, försvara vår frihet och ha en fungerande demokrati. Det är ett uppdrag i våra stadgar som vi tidigare inte behövs lägga lika mycket vikt vi som de frågor som rör arbetslivet. 

Men vi kan inte ta demokratin för given längre. Liksom andra vunna segrar, så som ökad jämställdhet och mångfald kan vi inte ta demokratin för given. Givetvis kommer inte enskilda förslag stjälpa demokratin, men flera förslag tillsammans kan skapa ett helt annat samhälle än det vi som fackligt aktiva vill ha.  

Enskilda uttalanden kommer inte rucka på våra demokratiska grundpelare, men en samlad kör av mäktiga röster kan förändra samhället. Även om svensk demokratin står stark i dag så måste vi vara vaksamma och uppmärksamma på signalerna vi får.  

• Jag tänker på public service och hur förändringar slår mot möjligheten att rapportera. Resurser spelar roll.
• Jag tänker på utredningsväsendet. Att politiken är överens samtidigt eller kort efter att förslag lämnats, vilket gör remissrundor och inspel från experter och andra obetydliga. 
• Jag tänker på att resurser till folkbildningen minskar. Trots deras viktiga demokratiuppdrag.  
• Jag tänker på att jag vid upprepande tillfällen även på TCO i våra beredningsprocesser hör mig själv säga; ja, detta förslag på rättsområdet kan säkert i sig vara välmotiverat - men hur hänger det ihop med de här andra förslagen? Finns det någon konsekvensanalys?

Vi måste orka för ett demokratiskt samhälle

Som jag tidigare sa, vi lever i svåra tider. Utmanande tider. Jag har på senare tid träffat många: politiska makthavare, fackliga förtroendevalda och vanliga medborgare, som säger att de nog inte orkar längre. Vad spelar mitt arbete för roll? 

En råare ton i debatten, en ökad polarisering och en stor oro inför framtiden. Priset upplevs högt. Men, mina vänner, vi måste orka! Av alla de skäl jag tagit upp. På grund av att mycket i världen går åt fel håll. 

Då måste vi vara förebilder och visa att ett öppet och demokratiskt samhälle är vägen framåt. Tror ni hade Ingvar Carlsson med er tidigare och han brukar säga att det är den bästa styrelseform vi sett hittills. 

För vem ska annars göra det? Ibland kan det kännas övermäktigt, men om inte vi orkar vara blossen som lyser. Ja, då blir det mörkt. Och de, kan vi aldrig, aldrig låta ske. 

Vi, ni och journalister världen över kan visa att tillfälliga svårigheter inte är en anledning till att backa. Att mycket också går framåt och gör världen bättre. 

I en osäker värld är den fackliga gemenskapen en källa till hopp och trygghet. När andra vill splittra, så står vi för tillsammans, för samling.

Solidariteten är vår superkraft

Vi är tolv förbund i förening i TCO. Med snart 1,3 miljoner medlemmar. Och när vi gör saker tillsammans med den styrkan som bas kan vi påverka både politiken och samhällsutvecklingen. 

• Vi kan skydda arbetstagares rättigheter.
• Vi kan förbättra arbetsvillkoren.
• Vi kan se till att tilliten i samhället består. 

Den fackliga styrkan och solidariteten är vår gemensamma superkraft. 

Jag nämnde tidigare att TCO lyfter upp demokrati som en särskilt viktig fråga, vi har två andra områden som vi värnar lite extra detta år. Tillsammans med övriga frågor som ingår i vårt kärnuppdrag. 

Men kompetensförsörjning och klimat i termer av den gröna omställningen är centrala för att säkerställa en hållbar framtid och ett gott arbetsliv för alla. Och jag är övertygad om att den trygghet som arbete och egen försörjning innebär är den viktigaste grundstenen för tillit, framtidstro och demokrati. 

Där kommer vi lägga stort fokus. Men, och det är ett stort men, vi värnar också om samtalet och tonen i det offentliga rummet.  

Det gäller hos oss själva. Inom våra fackliga organisationer måste vi sträva efter att skapa en kultur där alla känner sig välkomna att bidra med sina idéer och perspektiv. 

För det är ju när vi kan diskutera och debattera fritt: på fackliga arbetsplatsmöten, på kongresser eller i riksdagen, utan rädsla för hot eller hat, som vi kan fatta välgrundade beslut som gynnar hela samhället. 

Konstruktiv och respektfull debatt

För snart ett år sedan skrev jag ett öppet brev till riksdagens talman Andreas Norlén, till gruppledarna och partiledarna i Sveriges riksdag. 

Brevet skrevs efter att dåvarande ordföranden i riksdagens justitieutskott kallade en skribent och journalist för en "vidrig liten människa". 

Det var inte första gången en politiker gick över gränsen, men samtalsklimatet har successivt blivit hårdare och råare. Många av er möter det i er vardag. Och samma sak gäller många yrkesverksamma i andra TCO-förbund. 

Vi påpekade i brevet att vi måste göra betydligt mer från politikens sida för att förbättra samtalsklimatet och säkerställa att vi kan ha en konstruktiv och respektfull debatt. 

Efter det har vi träffat talmannen och diskuterat vidare, kopplat samman oss med forskningen som visar på värdet av hövlighet, samlat människor från olika håll med en positiv syn på framtiden, så som ärkebiskopen och faktiskt, David Sundin. Håll utkik efter en ny podd snart! För att tillsammans försöka göra skillnad, dra vårt strå till stacken och visa att det går att ha en hövlig ton och samtidigt en ljus syn på framtiden. 

Vi kommer att fortsätta påpeka detta, vi kommer fortsätta försöka göra skillnad. Så att vi alla kan verka i en mer respektfull miljö, där vi vårdar både varandras likheter och olikheter. 

• Det är då vi kan komma till rätta med hatet och hoten.
• Det är då vi kan förbättra villkoren för alla som jobbar.
• Det är då vi kan skapa en framtid att längta till. 

Solidaritet driver vårt arbete

Solidaritet är grunden för det fackliga arbetet. Det utgår från ömsesidigt stöd och hjälp vid svårigheter. Andra organisationer kan ha andra värden, såsom identitet eller samverkan, men för oss på TCO är det solidariteten som definierar och driver vårt arbete. 

Och demokrati är ju det vi tillsammans lever och verkar varje dag. Det är inte något abstrakt, något långt borta – bara fina ord. Det är vår vardag och vårt gemensamma kitt. Det är vad vi tillsammans är satta att både vårda och upprätthålla. 

Jag inledde med att säga att vi lever i en svår tid. Men vi lever i den tillsammans. Och när jag ser er så känner jag mig hoppfull inför framtiden. 

Jag är övertygad om att det här inne finns engagemang, mod och driv för att fatta viktiga beslut och orientera sig rätt genom en snårig omvärld. 

Och glöm aldrig - att vi gör det tillsammans. 

Så stort tack för er tid och ert engagemang som fackliga och som professionella yrkesverksamma och för att ni är en väldigt viktig del av en stark tjänstemannarörelse och för vår demokrati.