Ett tal för världens barn

 Kära vänner, 

Julen närmar sig. Julens högtid handlar om gemenskap. Om att dela på sådant som skänker glädje. Men också om att finna stöd och tröst hos varandra, när livet är svårt. 

Men det är inte vi som står här i frihet på Fria Ukrainas plats som har det svårt. 

Det är på världens barn jag tänker. På alla de barn som inte har ett dukat julbord, en julklapp under granen eller en varm famn att finna tröst i. 

Som måste fira sin jul i fattigdom, eller till dånet av bombardemang – eller i sjukdom. Kanske i saknad av en mor, en far eller ett syskon som just gått bort. 

Vänner, jag vill att ni, nu när julen närmar sig, ägnar er en tanke åt de konsekvenser som regeringens nedskärningar i internationellt bistånd kommer att få för världens mest utsatta. 

Jag tänker på barnen i Tanzania, Mocambique, Zimbabwe, Liberia och Bolivia som den svenska regeringen lämnar i sticket. Regeringen säger att vi ska prioritera Ukraina. Det ska vi, men vi har råd med både och. Vårt land är ett rikt land.

Vart femte barn i Ukraina har förlorat en släkting eller vän. Minst 19 500 barn har kidnappats sedan 2022, då Putin bestämde sig för att korsa gränsen. 

Och strax efter första advent kom rapporter om att barn skickats till läger i Nordkorea. 900 mil hemifrån, i fjärran öst finns nu Misha och Liza från Donetsk och Simferopol, 12 och 16 år gamla.

Var befinner sig deras tankar? Hos sina föräldrar? I drömmar om frihet? Eller i Putins propagandamaskin? Jag vet inte. Men Misha och Liza – jag tänker på er. 

Mina vänner, låt oss stanna upp i några sekunder och tillsammans tänka på dem. Det brukar sägas att julen är barnens högtid. Att den handlar om förväntningar, och om glädje. 

Men inte för Misha eller Liza, eller de tusentals ukrainska barn som tvingas till ännu en jul i Putins mörka skugga. På juldagen förra året avfyrade Putin 70 robotar och 100 drönare i en massiv robotattack, mot flera ukrainska städer. På juldagen! 

Mina vänner, vi ska aldrig glömma Putins vedervärdiga handlingar. Hur han sätter skräck i den ukrainska befolkningen. Hur han skrämmer upp barnen. Hur han överskrider den gräns som går mellan civilisation – och barbari. 

Vi glömmer aldrig krigsbrotten. Vi glömmer inte alla de barn han mördat och kidnappat. Vi glömmer inte Misha och Liza, eller deras vänner. Tids nog, så ska rättvisan segra. För Putin är en liten lort, som Jonatan skulle ha sagt. 

Till er, alla barn i Ukraina och världen över vill jag önska en god jul, trots alla de vedermödor ni får utstå. Jag hoppas att ni känner styrka i att vi i svensk fackföreningsrörelsen tänker på er, står bakom er, stöttar er. 

God jul, Slava Ukraini.

Talet hölls den 17 december vid Fria Ukrainas plats.