Therese Svanströms tal vid Fria Ukrainas Plats den 12 februari 2025

Kära vänner,

Återigen, ett stort tack för att ni fortsätter komma hit till Fria Ukrainas Plats, outtröttligt, vecka efter vecka.

Jag är övertygad om att vårt engagemang spelar roll, i det lilla så väl som i det stora.

Putins krig har snart pågått i tre år. Det är fortfarande lika oerhört, som det var då kriget började. Men faktum kvarstår: det pågår ett brutalt krig i Europa.

Och så länge det pågår måste vi fortsätta visa vårt stöd. Det är lika sant nu som det var för över tusen dagar sedan.

Ukrainare slåss för allas vår frihet. Och det är alla vi som värdesätter vårt oberoende och våra oinskränkta mänskliga rättigheter som tillsammans måste fortsätta se till att de kan försvara sig.

Vi kan göra det på olika sätt, men varje insats behövs.

Mycket har hänt på tre år. I Sverige står vi enade och starka bakom Ukraina. I många andra länder är situationen densamma. EU har visat på prov på både sammanhållning och styrka. Det är viktigt. Det spelar en stor roll. Men mer kommer sannolikt behöva göras. Av den enkla anledningen att vi inte kan bortse från att det från andra sidan Atlanten blåser andra vindar.  

Med Donald Trump i Vita huset är stödet till Ukraina mer otydligt.

Vi vet inte vad en ny administration kommer att innebära, men vi vet att nedskärningar görs på bistånd, att viljan att stötta Ukraina militärt inte är självklar och att den internationella solidariteten sviktar.

Det innebär en osäkerhet som gör att vi européer, och att våra länders regeringar behöver göra mer och att vi som civilsamhälle måste öka vår tydlighet och visa vårt engagemang i både ord och handling. I det lilla och i det stora.

För som jag sa, allt behövs. Även insatser som kan hjälpa civilsamhällets motståndskraft är viktiga.

Jag är därför stolt över att Ukraina är ett prioriterat område för oss i fackföreningsrörelsen.

Trots att Ukraina är i krig med alla utmaningar det innebär, kommer vår fackliga biståndsorganisation Union to Union att prioritera Ukraina i sin ansökan till Sida. Jag är stolt över att svenska förbund, som ST, oförtrutet och under många år arbetat med fackligt utvecklingsbistånd i Ukraina. I både fred, och i krig. Förra året, när jag talade här på Fria Ukrainas plats, var det supervalår. Jag talade då om demokratins förutsättningar.

Jag nämnde att tre fjärdedelar levde i någon av världens 88 autokratier. För bara ett decennium sedan levde majoriteten i demokratier.

Supervalåret förändrade antagligen inte denna balans. Men det gör vårt uppdrag än viktigare. Civilsamhället är demokratins sista bastion.

Vi måste fortsätta stödja fackföreningar och civilsamhällen så att de kan motarbeta auktoritära krafter. Vi måste fortsätta stötta Ukraina, med vad de än behöver och se till att stötta det viktiga demokratiarbete som behöver pågå parallellt med striderna.  

I tider då det mesta verkar mörkt, då finns det ljus. Och vi i civilsamhället kan bidra med ett sådant ljus! Tack för att ni kom.

Slava Ukraina!