A-kassan är fortfarande statens kassako

Varje år vid den här tiden brukar jag redovisa hur det ser ut med a-kassans finansiering. Under de senaste elva åren har a-kassesystemet fungerat som statens kassako. Statsmakten har aldrig tagit in mindre än åtta miljarder mer än man betalat ut, undantaget år 2009. Förra året uppgick överskottet till drygt tjugo miljarder.

A-kassan finansieras så här; statsmakten tar dels in en arbetsgivaravgift (arbetsmarknadsavgiften) och dels betalar a-kassorna en finansieringsavgift som ytterst kommer från a-kassemedlemmarnas individuella avgift. Med dessa intäkter ska staten finansiera arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, statlig lönegaranti och pensionsavsättningar för dessa utbetalningar.

Tanken var god när den här modellen för arbetslöshetens finansiering presenterades i mitten på 1990-talet. Men efterhand har politiken perverterat systemet genom klåfingrighet. De cirka 166 miljarder kronor som  a-kassan har gått i överskott med under perioden 2007 till 2018, har gått rakt in i statskassan att användas för andra ändamål.

Arbetsmarknadsavgiften glider allt längre bort från att vara den försäkringsavgift som den en gång var tänkt som. Det är inte hållbart i längden. Den kommande skattereformen måste ha den här frågan på agendan.

Texten är skriven av Mats Essemyr, tidigare utredare på TCO