Tryggheten, staten och partsmodellen – vem står för vad vid ersättning från trygghetssystemen idag?

Att människor känner trygghet inför arbetslöshet, sjukskrivning och föräldraskap är en viktig del av välfärden. Trygghet är också avgörande för vår förmåga att ställa om och möta arbetsmarknadens förändring. Den gör det lättare se framtiden an med tillförsikt och ta tillvara de möjligheter som ny teknik och vetenskapliga landvinningar kan innebära.

Arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen är viktiga beståndsdelar i denna trygghet. Alla tre bygger på inkomstbortfallsprincipen och är inte tänkta att ersätta hela den tidigare inkomsten, men den som blir sjuk eller arbetslös ska kunna koncentrera sig på att bli frisk eller hitta ett nytt jobb och inte drabbas av en drastisk försämring av privatekonomin.

I rapporten undersöker TCO vad de tre försäkringarna ger i ersättning  jämfört med tidigare lön samt vad de sänkta inkomsterna betyder för två typhushålls privatekonomi. Resultaten visar att varken arbetslöshetsförsäkringen eller sjukförsäkringen ger tillräcklig trygghet. Föräldrapenning från föräldraförsäkringen fungerar bättre, tack vare sitt högre tak. 

Föräldraförsäkringen ger även ersättning i form av tillfällig föräldrapenning när man behöver avstå från arbete för att ta hand om sjukt barn. Den ersättningen studeras inte i den här rapporten.

Vi har även tittat på de kompletterande ersättningar som finns i kollektivavtal eller genom fackligt medlemskap. Rapporten visar hur betydelsefulla dessa har blivit och att parterna idag axlar en betydande del av bördan för den ekonomiska tryggheten.

Kollektivavtalade försäkringar eller försäkringar som erbjuds medlemmar i fackliga organisationer ska aldrig och kan aldrig ersätta offentliga försäkringar. Existensen av sådana försäkringar innebär inte att staten kan dra sig tillbaka eller sänka sin ambitionsnivå. Däremot kan de vara mycket värdefulla som komplement.

Staten måste ta ett större ansvar för sin del och rusta upp de offentliga trygghetssystemen. Taken måste höjas och räknas upp i takt med lönerna. Politiska beslutsfattare måste också förstå att försvagningar av partssystemet, till exempel genom inblandning i lönebildningen eller ändringar i bärande delar av arbetsrätten, i förlängningen även hotar de kompletterande trygghetssystemen.

Läs rapporten Tryggheten, staten och partsmodellen