ILO har fått en ny hundraårsdeklaration - en seger för trepartismen och multilaterismen

Vad är det som gjort och gör att ILO, som den enda organisationen i det internationella systemet, nu kan fira 100 år av oavbruten verksamhet? En viktig anledning är helt säkert just trepartssammansättningen och den alltjämt förhärskande övertygelsen och förståelsen bland de tre parterna om att det endast är när vi för dialog och kommer överens om lösningar genom förhandlingar som vi kan bygga en hållbar och inkluderande framtid.

För att fira att ILO i år fyller 100 år har en av arbetskonferensens kommittéer vigts åt att förhandla fram en jubileumsdeklaration (en deklaration kan ses som en politisk viljeyttring från ILO:s medlemmar). Bland de deklarationer som tidigare antagits av ILO märks bland annat Philadelphiadeklarationen som antogs 1944. I den fastslogs bland annat att ”labour is not a commodity” – dvs att arbete inte är en handelsvara som alla andra som fritt kan köpas och säljas på en marknad.  Där slogs också fast att fattigdom är ett hot mot hela samhällets välstånd. En annan inflytelserik ILO-deklaration är Deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet från 1998. I den slås fast att alla ILO:s medlemsländer ska respektera, främja, och genomföra innehållet i de åtta kärnkonventionerna. Sedan dess utgör kärnkonventionerna en minimistandard för arbetsvillkor i hela världen.

Från arbetstagarsidan var ambitionen i år därför hög när vi gick in i förhandlingarna för att förhandla fram en ny deklaration - hundraårsdeklarationen –  som ska kröna hundraårsjubileet.  

Vi hade höga ambitioner framförallt därför att vi ser att en stor del av världens arbetstagare och deras familjer fortfarande idag arbetar och lever under villkor som är mycket långt ifrån den vision om social rättvisa som ILO upprättades för att få till stånd. Arbetslösheten är fortfarande skyhög på många ställen runt om i världen, inte minst bland unga. Många arbetar alldeles för långa dagar för att överhuvudtaget kunna leva på sin lön och under bedrövliga arbetsvillkor och utan socialt skydd. Vi ser också en oroande utveckling runt om i världen där grundläggande rättigheter såsom rätten att organisera sig och yttrandefriheten inskränks allt mer och att våldet mot fackligt aktiva ökar – detta visar bland annat Världsfacket ITUC:s årliga Global Rights Index son nyligen släpptes för 2019.

Efter två veckors intensiva och tuffa förhandlingar har vi också lyckats enas om en hundraårsdeklaration som idag antogs av ILC. Från arbetstagarsidan kan vi konstatera att vi, föga förvånande, inte uppnådde allt vi hoppades att nå med deklarationen.

Men, det vi lyckades med i deklarationen är att återigen bekräfta att  fattigdom, ojämlikhet och orättvisor utgör ett hot mot oss alla. Deklarationen understryker också den centrala roll som sociala dialogen har för sammanhållningen inte bara på arbetsmarknaden utan i samhällen i stort. Andra frågor som behandlas är förändringar som påverkar arbetsvärlden såsom den teknologiska utvecklingen och digitaliseringen och – inte minst – klimatförändringarna och vikten av att ILO mot den bakgrunden fortsätter sitt uppdrag med att uppnå social rättvisa med oförminskad styrka. 

Framförallt är antagandet av deklarationen, med sin medföljande resolution, en seger för trepartismen och multilateralismen. Det visar att arbetstagare, arbetsgivare och regeringar ser att ILO och ILO:s uppdrag är lika viktigt idag som när organisationen inrättades. Tillsammans med antagandet av konventionen mot våld och trakasserier i arbetslivet  visar årets ILC att vi har stort förtroende för vad organisationen och dess medlemmar kan uppnå tillsammans. Framtidens arbetsvärld är inte förutbestämd och tillsammans fortsätter vi att ha det gemensamma syftet och viljan att uppnå en framtid med social rättvisa.