Ny visselblåsarlag här – men saknar svar i centrala frågor

Den nya visselblåsarlagen har en del klara förbättringar. Bland annat omfattas fler personkategorier av skyddet än bara arbetstagare, exempelvis arbetssökanden, volontärer och praktikanter. En person som bistår eller är anhörig till den som larmar omfattas också av visst skydd.

Lagen innehåller inte bara skydd mot arbetsgivarens repressalier utan även mot arbetsgivarens hindrande åtgärder och dessutom ger lagen ansvarsfrihet om visselblåsaren bryter sin tystnadsplikt eller inhämtar information som var nödvändigt för att avslöja ett missförhållande.

Men den nya lagen har även en del nackdelar. Den är till exempel mycket mer omfattande och detaljerad än den gamla visselblåsarlagen och därmed svårare att fatta och hitta i. Men den kanske största svårigheten är att man måste göra flera kvalificerade bedömningar innan man kan veta om man omfattas av lagens skydd. Det är bedömningar som är svåra att göra för en jurist och ännu svårare att göra för någon utan juridisk kompetens.

Det kommer att vara svårt för gemene man att veta om och hur man kan larma, få och behålla skydd. Då är det viktigt att veta vart man kan vända sig för att få hjälp.

Det finns minst två viktiga och svåra frågor här, men som inte riktigt har fått något svar i propositionen till lagen, detta trots att bland annat TCO har lyft båda dessa frågor i sitt remissvar till regeringen.

Den första frågan är om man kan prata med sin chef om missförhållandena som man upptäckt på arbetsplatsen, utan att förlora sitt skydd om man sedan väljer att gå vidare med larmet i enlighet med lagens bestämmelser. Den andra frågan gäller om man kan prata om själva missförhållandet, och inte bara formalia, med sitt fackförbund innan man bestämmer sig för om man ska slå larm, utan att därför mista skyddet enligt lagen.

Båda frågorna förblir dessvärre obesvarade i propositionen till lagen. Det är mycket otillfredsställande att det finns oklarhet i två centrala frågor för arbetstagare. Här behövs det förtydligande så att arbetstagare tryggt kan visselblåsa när missförhållanden av allmänintresse upptäcks. I avvaktan på att domstolspraxis utvecklas behövs förtydliganden i dessa två frågor från regeringen.