StartFakta och politikArbetsrätt

Turordningsreglerna i lagen...

Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd– LAS-utredningens förslag och deras konsekvenser

Arbetsrätt

Blogg

2020-06-04

Vad innebär egentligen de förändringar kring turordningsreglerna som LAS-utredningen föreslår? TCO:s jurist Jens Lidén går ner på djupet och förklarar.

Det har väl knappast undgått särskilt många att Utredningen om en moderniserad arbetsrätt, den s.k. LAS-utredningen, överlämnade sitt betänkande till regeringen den 1 juni. Diskussionen om utredningens förslag, vad de innebär och vilka effekter de kan tänkas få är redan i full gång.

I denna blogg försöker jag reda ut vad turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS) innebär, vilka ändringar utredningen föreslår och beskriva några av de konsekvenser jag tror att ändringarna kan föra med sig.

Utöver reglerna i LAS finns turordningsregler i kollektivavtal och annan lagstiftning, bl.a. i lagen om offentlig anställning. I bloggen fokuserar jag på reglerna i LAS. Syftet är att ställa de befintliga reglerna i relation till de ändringar som utredningen föreslår och belysa vilka konsekvenser ändringarna kan leda till.

Vad innebär turordningsreglerna i LAS?

Det huvudsakliga syftet med turordningsreglerna i LAS är att skydda arbetstagare mot godtyckliga uppsägningar vid driftsinskränkningar och nedskärningar i arbetsgivarens verksamhet. Arbetsbrist, dvs. verksamhetsrelaterade skäl utan koppling till arbetstagare personligen, är enligt LAS saklig grund för uppsägning. Utan turordningsregler hade arbetsgivare därför kunnat utnyttja arbetsbristen för att säga upp arbetstagare av skäl kopplade till arbetstagaren personligen, utan att de personliga skälen når upp till saklig grund. Man kan därför säga att turordningsreglerna ”skyddar” saklig grund-kravet och är en viktig del av det samlade anställningsskyddet i lagen.

Turordningsreglerna består av två delar

Sedan 2001 består turordningsreglerna av vad man kan beskriva som två delar: en undantagsregel (det s.k. tvåpersonersundantaget) och de faktiska turordningsreglerna, dvs. de regler som bestämmer hur turordningen ska fastställas mellan de arbetstagare som berörs av driftsinskränkningen och som inte har undantagits.

Undantagsregeln innebär att arbetsgivare med högst 10 arbetstagare får undanta två arbetstagare innan turordningen fastställs. Undantag kan göras vid varje driftsinskränkning.

Turordningen fastställs i en s.k. turordningskrets. En turordningskrets kan förenklat beskrivas som den del av arbetsgivarens verksamhet som turordningen ska ske inom. Det är endast de arbetstagare som ingår i den drabbade turordningskretsen som ska turordnas och som konkurrerar om det kvarvarande arbetet inom kretsen. Utgångspunkten är att varje s.k. driftsenhet hos arbetsgivaren, t.ex. kontor, butik, verkstad eller andra verksamhetslokaler, är en separat turordningskrets. Om arbetsgivaren dessutom är bunden av kollektivavtal, är varje avtalsområde inom driftsenheten en turordningskrets.

Arbetsgivaren bestämmer omfattningen 

Utgångspunkten är att det är arbetsgivaren som med stöd av arbets- och företagsledningsrätten bestämmer omfattningen av en driftsinskränkning och vilken alternativt vilka driftsenheter den ska drabba. En arbetsbrist kan antingen drabba en eller flera driftsenheter beroende på driftsinskränkningens omfattning och hur den organiseras av arbetsgivaren. Hos kollektivavtalsbundna arbetsgivare finns dock en möjlighet för facket att inom avtalsområdet begära gemensam turordning för samtliga driftsenheter på samma ort. Regeln ger facket möjlighet till visst inflytande över turordningens genomslag.

Turordningen bestämmer vilka arbetstagare som ska få fortsatt arbete och görs enligt den s.k. ”sist in först ut-principen”. Det innebär rent konkret att arbetstagare med längre anställningstid har företräde till fortsatt arbete framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Om företräde förutsätter att arbetstagaren omplaceras, t.ex. på grund av att det arbete som arbetstagaren utför ska försvinna som en konsekvens av driftsinskränkningen, måste arbetstagaren dock ha tillräckliga kvalifikationer för det arbete som han eller hon ska omplaceras till. Enligt de befintliga reglerna räcker det att arbetstagaren kan uppnå tillräckliga kvalifikationer efter en viss upplärningstid.

Vilka ändringar föreslår LAS-utredningen och vilka effekter kan de få?

Utredningen föreslår i huvudsak följande ändringar i turordningsreglerna:

  1. Undantagen ska utökas från två till fem arbetstagare och gälla alla arbetsgivare, oavsett storlek. Undantag ska få göras en gång per tremånadersperiod.
  2. Facket ska inte längre ha möjlighet att inom avtalsområdet begära sammanläggning av flera driftsenheter på samma ort.
  3. Vid lika anställningstid ska arbetsgivaren få bestämma vem av arbetstagarna som ska ges företräde.
  4. Om företräde enligt turordningen kräver omplacering ska arbetstagaren, för att ha rätt till företräde, ha tillräckliga kvalifikationer redan vid omplaceringstillfället.

Förslagen avser ändringar i såväl undantagsregeln som i de faktiska turordningsreglerna.

Vilket genomslag kan förslaget få? 

En första fråga att diskutera är vilket genomslag den föreslagna undantagsregeln kommer att få. Ju större genomslag, desto färre arbetstagare skyddas av turordningsreglerna. En mycket viktig aspekt i den diskussionen är att turordningsreglerna tillämpas och undantag kan göras vid varje arbetsbrist eller driftsinskränkning för sig. Turordningen sker endast inom en turordningskrets och inte i hela verksamheten. Mindre arbetsgivare, med exempelvis högst tio arbetstagare, har dock ofta inte mer än en driftsenhet och turordningskrets. Hos en sådan arbetsgivare är antalet arbetstagare i turordningskretsen, som alltså kan bli föremål för undantag och turordning, det samma som det totala antalet arbetstagare hos arbetsgivaren. Under sådana omständigheter är det inte svårt att bedöma den föreslagna undantagsregelns effekter. En stor andel av den totala personalstyrkan kan undantas. 

De flesta stora arbetsgivare har dock flera driftsenheter och turordningskretsar. Stora arbetsgivare, framför allt i privat sektor, har typiskt sett en driftsenhet med ett större antal anställda (”ett huvudkontor”) i en eller flera storstadsregioner och flera driftsenheter med ett begränsat antal anställda både i storstadsregioner och ute i landet.

Endast 40 procent av arbetstagarna kommer skyddas

Det typiska varslet på dagens arbetsmarknad är begränsat i omfattning både vad gäller driftsenheter och antal berörda arbetstagare, snarare än en stor arbetsbrist som drabbar flera driftsenheter och ett stort antal arbetstagare samtidigt. Statistik visar att majoriteten av alla varsel som anmäls till Arbetsförmedlingen omfattar högst 10 arbetstagare. Den föreslagna undantagsregeln innebär att arbetsgivare oavsett storlek kan göra undantag med fem arbetstagare vid varje sådant varsel, under den enda förutsättningen att tre månader passerar mellan uppsägningarna. Undantag med fem arbetstagare i en turordningskrets som omfattar tio innebär att endast 40 procent av arbetstagarna skyddas av turordningsreglerna om en arbetstagare sägs upp. Det är en mycket stor skillnad vid jämförelse med det befintliga regelverket.

Och inte nog med det. Enligt de befintliga reglerna hade facket inom avtalsområdet kunnat begära sammanläggning av driftsenheter inom samma ort och därmed begränsa undantagens genomslag hos kollektivavtalsbundna arbetsgivare. Märk väl att en sammanläggning inte hade begränsat arbetsgivares möjlighet att göra undantag, utan endast undantagens effekter. Nu tas sammanläggningsmöjligheten bort.

Förslaget att arbetsgivaren ska få bestämma vem som ska ges företräde vid lika anställningstid är kanske inte det förslag som kommer få störst effekter i praktiken. Det innebär likväl en förändring mot ökat inflytande för arbetsgivare att bestämma vem som ska sägas upp vid driftsinskränkningar. Det ökar risken för godtycke.

Omplaceringsreglen kan minska arbetstagares position

När det slutligen gäller ändringen i omplaceringsregeln är den befintliga definitionen av tillräckliga kvalifikationer, som alltså innebär att arbetsgivaren måste godta en viss upplärningstid, en del av arbetsgivares incitament och ansvar för arbetstagares omställning vid driftsinskränkningar. Den är också en viktig del av turordningsreglerna då den ger uttryck för en balans mellan å ena sidan kravet på tillräckliga kvalifikationer och å andra sidan arbetstagares anställningsskydd och rättssäkerhet. De flesta arbetsuppgifter kräver viss upplärningstid och om rätten till upplärningstid tas bort, rubbas också balansen. Det är en tydlig förändring som skulle försvaga arbetstagarens position ytterligare.

Jurist

Jens Lidén