När vi utvisar bebisar är botten nådd

Men frågan är om botten nu är nådd? Det skriver TCO:s ordförande Therese Svanström i en debattartikel i Arbetsvärlden idag. 

Förra veckan kom nyheten att regeringen är splittrade i frågan om att gå vidare med det omstridda utredningsförslaget om att återkalla permanenta uppehållstillstånd för människor som ordnat sina liv i Sverige. Det ger ändå viss tillförsikt att förslaget som skulle innebära ett tummande på rättsstatens principer verkar vara för magstarkt för regeringspartierna.

Det har även börjat riktas kritik mot den förda migrationspolitiken inifrån regeringssamarbetet. Arbetsmarknadsministern Johan Britz har varit tydligt kritisk till regeringens negativa ton mot invandrare och benämner den som närmast livsfarlig.

Ska vi ha det såhär?

När effekterna av den förda migrationspolitiken börjar omvandlas till praktik väcks frågan hos många: Ska vi ha ett system där en sjuksköterska som varit etablerad på arbetsmarknaden i många år riskerar utvisning på grund av teknikaliteter när regelverk plötsligt ändras och övergångsregler saknas? Är det rimligt att en tonårspojke som snart tar studenten kan slitas från sin familj när han fyller 18 år och utvisas till ett land han inte känner? Kan det ens vara lagligt att en åttamånaders bebis tvingas lämna landet? Kanske är det raden av absurda utvisningsbeslut som till slut får bägaren att rinna över.

För faktum är att Sverige är beroende av att människor vill bygga sin framtid i Sverige. En rapport från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) visar att nästan 300 000 personer med utländsk bakgrund arbetar i exempelvis vård, skola och omsorg. Den utländska personal som redan finns i landet behövs – och bristen på arbetskraft inom flera yrken och branscher är väldokumenterad.

Sverige behöver varenda kotte

Utöver detta har regeringen rört om i systemet för arbetskraftsinvandring och gjort reglerna svårare att överblicka för både arbetsgivare och arbetstagare. Komplexiteten leder inte bara till att arbetskraftsinvandrare utvisas i onödan, det är också en omständighet som bidrar till att arbetstagare utnyttjas på arbetsmarknaden.

Sverige kommer att behöva varenda kotte på arbetsmarknaden i framtiden. Men när problem med brottslighet, bristande integration och invandring i svepande ordalag blandats samman och där invandrare konsekvent målas upp som ett problem skapas ingen bördig jord för att bygga ett samhälle där alla känner sig välkomna och vill bidra. Det gör inte heller Sverige attraktivt för de högkvalificerade arbetskraftsinvandrare som regeringen vill locka till landet.

Remissinstanser varnade

Regeringens lista på lagförslag med avsikt att läggas fram före valet uppgår till 226 stycken, varav 65 återfinns på justitieområdet. Inför valet 2022 var motsvarande siffra 145. Att överblicka konsekvenserna när politiken genomförs i denna omfattning och hastighet är närapå omöjligt.

Att därutöver förbise kritik från tunga remissinstanser får konsekvenser. När ändringar exempelvis gjordes i utlänningslagen varnade tunga instanser som Migrationsverket och Asylrättscentrum att det kan leda till att färre barn och unga beviljas tillstånd trots stark anknytning till Sverige. Att reducera expertkompetens till enbart åsiktsyttringar leder till den verklighet vi just nu befinner oss i.

Det är absurt att en åttamånaders bebis får ett utvisningsbeslut när föräldrarna fått möjlighet att utbilda sig för att bidra på svensk arbetsmarknad. Låt det bli en symbol för att vi nått vägs ände och måste tillbaka till en human politik. Det är ju trots allt människor det handlar om.