Mod – eller en liten lort?
Demokrati
Nyhet
2026-04-15
”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” Det berömda citatet från Bröderna Lejonhjärta ramar in det här avsnittet av Sveriges viktigaste optimister med journalisten och debattören Jan Scherman, verksamhetschefen för Generation Pep och tidigare friidrottaren Carolina Klüft samt TCO:s ordförande Therese Svanström. Ett avsnitt om mod – att våga höja sin röst, trotsa sin rädsla och göra skillnad, i det stora och i det lilla. ”Jag vägrar att låta andra styra min dagordning. Jag vägrar att ändra mig på grund av hotfulla påhopp. Jag vägrar att passera den gränsen – för då har det verkligen börjat gå åt fel håll”, säger Jan.
Hur föds modet att göra skillnad, hur går vi från prat till handling och hur väcker man engagemang hos andra? Det är frågorna som står i fokus i ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister. Att göra skillnad kräver mod, men också att någon tar steget – säger ifrån, agerar eller driver på för att skapa förändring. Annars händer ingenting. Ofta börjar förändring i det lilla, där man ser att något borde göras. Sedan växer engagemanget när man märker att det faktiskt kan leda till förändring.
”Att inte vara rädd för rädslan – utan att använda den som kraft”, säger Therese.
Att göra skillnad på riktigt
När i livet var första gången som du kände att du inte bara ville tycka, utan faktiskt göra skillnad på riktigt? Den frågan ställer Therese till gästerna i podden och berättar själv om en händelse som blev en vändpunkt. Som ung anställd på Ica i Fagersta fick hon ökat ansvar och skulle stänga butiken. Då lyfte hon för chefen att hon också ville ha mer betalt – och möttes först av ilska.
”Då blev chefen jättearg – han var faktiskt en av de sämre cheferna jag haft. Dagen efter kallade han in mig på kontoret. Jag tänkte: nu får jag sluta, nu är det slut på Ica-jobbet. Men då sa han: ‘Jag har tänkt över det – du har nog rätt. Du ska ha mer lön’”, berättar Therese.
Även Jan Scherman delar med sig av ett minne från studenttiden i Göteborg, när han tog mod till sig och knackade på hos rektorn:
”Jag kommer ihåg när jag började på universitetet i Göteborg. Det var ett par lärare som inte var några sköna figurer, och vi satt och funderade på vad vi skulle göra. Då pekade de på mig.”
”‘Du får gå in till rektorn och tala om hur det ligger till.’ Då känner man sig liten – man tänker att man kommer bli underkänd och får alla möjliga fantasier. Men i stället fick jag höra: ‘Det var bra att du kom hit och berättade.’ Det var en häftig lärdom.”
Utan ett sådant bemötande är det lätt att tappa framtidstron, menar Carolina.
”Det ser vi även i dag – unga som inte har någon framtidstro eller inte tror att någon lyssnar. Som tänker att det inte spelar någon roll vad jag gör, för det kommer ändå inte att påverka något.”
Mod som smittar
Vad krävs för att våga – och för att få fler att göra detsamma? Samtalet kretsar kring mod, gränser och hur engagemang kan växa, även ur rädsla. Det handlar om att stå fast, rikta känslor till handling och tillsammans skapa en förflyttning i samhället.
”Man kanske råkar illa ut, men ni verkar vara personer som trots det vågar – och gör skillnad på olika sätt. Hur får man igång engagemanget hos andra? Det blir ju enklare om fler vågar”, säger Therese.
”Rädsla behöver inte vara förlamande – den kan bli ett första steg. Om oron och rädslan blir till ilska över det som är orättvist och sedan vänds till hopp, finns ett frö till engagemang. Använd känslan och gör något av den”, säger Carolina.
”Jag vägrar att låta andra styra min dagordning. Jag vägrar att ändra mig på grund av hotfulla påhopp. Jag vägrar att passera den gränsen – för då har det verkligen börjat gå åt fel håll”, säger Jan.
Gäster:
Jan Scherman, journalist och debattör
Carolina Klüft, verksamhetschef för Generation Pep och tidigare friidrottare
Therese Svanström, ordförande i TCO