Regeringens hantering av lönetransparensdirektivet inte seriös

Det skriver Johan Lindholm, ordförande LO, Therese Svanström, ordförande TCO, och Sofia Rydgren Stale, ordförande Saco på DI Debatt. 

I maj 2023 antog EU lönetransparensdirektivet. Det övergripande syftet med direktivet är att förstärka tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete. Det kom som en fullständig överraskning när regeringen i slutet av mars lämnade beskedet att man struntar i att genomföra direktivet inom satta tidsramar och i stället verkar för att omförhandla direktivet i en regelförenklande riktning. Europeiska kommissionen har dock förkastat den typen av förfrågningar vid upprepade tillfällen.

Medlemsstaterna fick tre år på sig att genomföra direktivet - ett år längre än vad som är brukligt för genomförande av EU-direktiv. Vi fick först intrycket att regeringen hade en tydlig ambition att genomföra direktivet i tid. Regeringen tillsatte en utredning som i maj 2024 lämnade förslag på hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt senast i juni 2026. Förslagen, som hade en pragmatisk utgångpunkt, innebar att kraven på insyn i lönefrågor skärptes på ett sätt som inte skulle försvåra jämförelsen av löner. Först i januari 2026, ett halvår innan genomförandetidpunkten, fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss. Den blev mycket kritiserad, bland annat på grund av ett specifikt förslag om att arbetsgivare ska informera om och rapportera andra löneuppgifter än vad de gör idag.

Inledningsvis stod regeringen fast vid förslagen i lagrådsremissen. Regeringen lyfte fram att genomförandet av direktivet är ett viktigt steg för att motverka osakliga löneskillnader och att Sverige riskerar stora böter om vi inte genomför direktivet i tid. Sedan tvärvände regeringen och satte genomförandet på paus.

Den 7 juni gick genomförandetiden för direktivet ut. Eftersom Sverige inte har genomfört direktivet i tid bryter Sverige mot EU-rätten och riskerar dryga böter. Vad vi vet är det första gången Sverige på ett så tydligt och officiellt sätt har meddelat att ett EU-direktiv inte kommer att genomföras på obestämd tid.

Politiskt är det mycket som står på spel, inte minst mot bakgrund av att Sverige sedan länge åtnjuter ett stort internationellt förtroende på jämställdhetsområdet fast det nu börjar naggas i kanten. Även utifrån ett allmänt EU-rättsligt perspektiv har Sverige historiskt sett haft ett stort förtroende när det gäller att följa de beslut som fattas på EU-nivå. Vi befarar att förtroendet nu kan skadas allvarligt. Om direktivet mot förmodan skulle öppnas upp för omförhandling finns en uppenbar risk att förhandlingarna rör sig i en riktning som inte är önskvärd från ett svenskt perspektiv och slutresultatet skadar arbetet för jämställdhet i EU.

En annan och mer praktiskt kännbar följd är att regeringens hantering nu får rättsliga konsekvenser. Inom EU-rätten finns etablerade principer för att säkerställa att EU-rätten får genomslag när en medlemsstat inte har genomfört ett direktiv i tid. Vissa bestämmelser i lönetransparensdirektivet kan komma att gälla direkt trots att Sverige inte har genomfört direktivet. Befintliga regler i den nationella rätten, exempelvis de om lönekartläggningar i diskrimineringslagen, ska tolkas i ljuset av direktivet och EU-rätten i övrigt. Rättsligt sett är det en mycket komplicerad situation som alla berörda - inte minst arbetsmarknadens parter - nu måste förhålla sig till. Regeringens ryckiga och oförutsägbara hantering har skapat en ohållbar situation.

Likalöneprincipen är central inom EU-rätten. Direktivet är inte perfekt men vi är övertygade om att det kan bidra positivt till arbetet för ökad jämställdhet. Regeringens nuvarande hantering av direktivet är inte värdig ett seriöst jämställdhetsarbete. Vi uppmanar därför regeringen att omedelbart lägga ner initiativet till omförhandling, återuppta arbetet och genomföra direktivet så skyndsamt som möjligt.

Johan Lindholm, ordförande LO
Therese Svanström, ordförande TCO
Sofia Rydgren Stale, ordförande Saco