Mer trygghet och mer rehabilitering – en socialförsäkringsutredning för framtiden

Utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum (dir 2018:26) har nu presenterat sitt slutbetänkande. Därmed har den utredning som dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll tillsatte efter en våg av kritik mot hur sjukförsäkringen fungerade – eller rättare sagt inte fungerande – avslutat sitt arbete.

TCO var en bland dem som krävde ett rejält omtag och en tydligare sjukförsäkring med mer fokus på rehabilitering och att ta tillvara på kompetens och erfarenhet snarare än att snabbt pressa sjukskrivna ut i arbetslöshet eller till arbeten där den enskildes utbildning och kunskap inte togs tillvara – något den enskilde såväl som samhället förlorar på. Det kan därför vara på sin plats att fråga hur väl utredningen har lyckats med sitt arbete utifrån TCO:s och ett fackligt perspektiv? Kommer utredningens förslag – om de genomförs – leda till en sjukförsäkring som blir tydligare och mer rättssäker och sätter fokus på rehabilitering?

Utredningen har i och med slutbetänkandet presenterat sammanlagt tre betänkanden. Det första delbetänkandet, Ingen regel utan undantag (SOU 2019:2) presenterades den sista januari 2019 och behandlade främst de ”särskilda skäl” som möjliggör för Försäkringskassan att skjuta upp prövningen av arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete vid dag 180 i sjukperioden. Regeringen höll en Hearing om betänkandet i maj 2019 där de fackliga företrädarna i huvudsak var positiva till en mindre stelbent försäkring medan arbetsgivarna och flertalet myndigheter var mer negativa.

Det andra delbetänkandet presenterades sista januari i år 2020 och remissbehandlas för närvarande. Detta betänkande, som också innehåller de förslag som presenterades i det första delbetänkandet, har titeln En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering (SOU 2020:6), vilket väl sammanfattar utredningens förslag. Förslagen remissbehandlas som sagt och svar ska in till socialdepartementet den 11 maj – men det är väl kanske ingen hemlighet att TCO kommer vara positiv till förslagen. TCO:s bedömning är att förslagen kommer att innebära en tydligare och mer rättssäker sjukförsäkring och betydligt öka fokus på rehabilitering och tillvaratagande av kompetens och erfarenhet. Så långt är svaret på frågan om utredningen har lyckats med sitt arbete ett tydligt JA!

I detta sista betänkande En sjukförsäkring anpassad efter individen (SOU 2020:26) presenterar utredningen förslag kring prövning av arbetsförmåga hos behovsanställda och förläggning av arbetstid vid deltidssjukskrivning. Förslagen motsvarar direktivens uppdrag att utreda behovet av anpassningar av försäkringsskyddet för personer med timanställningar och andra tidsbegränsade anställningar, och kartlägga om det nuvarande regelverket ger ett tillräckligt utrymme för att försäkrades arbetsförmåga ska kunna tas till vara fullt ut (dir 2018:26).

När det gäller prövning av arbetsförmåga för behovsanställda föreslår utredningen att en försäkrad som är behovsanställd ska få sin arbetsförmåga bedömd mot behovsanställningen om det kan antas att den försäkrade skulle ha arbetat om han eller hon inte hade varit sjuk. Denna bedömning ska göras till dag 90 i sjukperioden. Därefter ska arbetsförmågan bedömas mot hela arbetsmarknaden.

Utredningens förslag är en förbättring mot den ordning som gäller idag.  Samtidigt – något som TCO också har påpekat i diskussionerna med utredningen – är just valet av 90 dagar konstigt. För det första gäller för egenföretagare att deras arbetsförmåga prövas mot det egna företagandet i 180 dagar – rimligen borde för enhetlighetens skull samma regler gällt här. För det andra är det många behovsanställda som gått väldigt länge som behovsanställda vilket gör det fullt rimligt att bedöma att om de inte hade blivit sjuka hade de fortsatt som förut – även efter 90 dagar. Rimligen borde bedömningen för behovsanställda mot hela arbetsmarknaden också satts till 180 dagar – kanske något att återvända till i den framtida remissbehandlingen. 

När det gäller förläggning av arbetstid vid deltidssjukskrivning föreslår utredningen att en särskild bestämmelse införs i socialförsäkringsbalken om att Försäkringskassan ska kunna bevilja partiell sjukpenning utifrån en annan förläggning av arbetstiden än genom jämn reducering varje dag om en sådan förläggning inte försämrar möjligheterna till återgång i arbete. Idag måste en sådan vara medicinskt motiverad för att kunna ske. Utredningen förslår också ökade möjligheter för heltidssjukskrivna att på ett flexibelt sätt pröva sin arbetsförmåga.

Att Försäkringskassan får ökade möjligheter att bevilja en annan förläggning av arbetstid än jämn reducering varje dag vid deltidssjukskrivning är mycket välkommet. Bland annat Unionen har lyft exempel där Försäkringskassans bedömningar kring deltidssjukskrivning kan bli kontraproduktiva och direkt skadliga för den enskildes möjligheter att komma tillbaka till sitt arbete.

Samtidigt hade skrivningarna kring när en annan förläggning är motiverat kunnat vara starkare, till exempel att en sådan förläggning ska bli av om det främjar rehabilitering och återgång i arbete. Förslaget rör också endast Försäkringskassans bedömning, inte hur arbetsgivarna bör agera. Utredningen hänvisar här till att arbetsgivarna enligt arbetsmiljölagen har ett rehabiliteringsansvar och att det utifrån detta ansvar följer att arbetsgivare ska sträva efter att förlägga arbetstid och sjukskrivningstid så att rehabilitering främjas. Men alla arbetsgivare tar inte sitt ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning – något som många TCO-förbund erfar i mötet med medlemmar.

Det sista betänkandet ska nu remissbehandlas och diskuteras och förslagen vridas och vändas på. Därmed är utredningens arbete också avslutat. Utredaren Claes Jansson har – tillsammans med Carl-Johan Hardt och Tommy Sundholm  - med stor kunnighet, öppenhet för diskussioner och idéer samt med stor ödmjukhet inför olika perspektiv genomfört uppdraget. Utredningens betänkanden kommer vara mycket värdefulla bidrag till sjukförsäkringsdebatten genom sina gedigna kunskapssammanställningar och undersökningar och analyser – och genom de resonemang utredningen för kring centrala delar av sjukförsäkringen. Oavsett vad man anser om förslagen kommer utredningens arbete vara något den framtida sjukförsäkringsdebatten måste förhålla sig till på ett eller annat sätt. 

Att utredningen har slutfört sitt arbete betyder dock inte att arbetet med utredningens förslag är slut. Tvärtom kanske det viktigaste arbetet börjar nu – att se till att utredningens förslag blir lagstiftning. Coronapandemin har till stor del kastat om förutsättningarna för det arbetet på både ont och gott. Fokus för politiken kommer framöver vara åtgärder för att hejda coronapandemin och hantera de ekonomiska konsekvenserna, vilket riskerar att leda till att utredningens förslag hamnar i bakvattnet. Samtidigt kommer behovet av en sjukförsäkring med fokus på rehabilitering att öka om vi ska klara av att ta tillvara kompetens och erfarenhet och undvika en ökning av långtidssjukskrivningarna. Förslagen från En trygg sjukförsäkring med människan i centrum visar vägen!