Sjukfrånvaron i offentlig sektor – om vikten att gå från ord till handling

Socialförsäkringsminister Anna Tenje samlade i onsdags experter, beslutsfattare och representanter från kommuner och regioner för att diskutera hur sjukfrånvaron i offentlig sektor kan minskas. Tenje inledde med att betona kostnaderna av sjukfrånvaron inom offentlig sektor, både för de som blir sjukskrivna och för samhället som går miste om kompetens och arbetskraft i redan ansträngda sektorer. Jämställdhetsperspektivet lyftes också fram då sjukfrånvaron inom offentlig sektor i hög utsträckning drabbar kvinnor.

Samtliga var eniga om att det förebyggande arbetet måste stärkas. ”Den bästa sjukskrivningen är den som aldrig blir av”, som Tenje uttryckte det. Här lyfte professor Magnus Svartengren fram betydelsen av det systematiska arbetsmiljöarbetet och att insatser inom detta måste följas upp för att ha effekt. Liksom betydelsen av en arbetsmiljö präglad av friskfaktorer, som möjlighet att påverka arbetssituationen, stöd i arbetet och hög arbetstillfredsställelse.

Stödet för återgång i arbete måste stärkas

Fredrik Dahl, HR-strateg från Region Skåne, fokuserade på verksamheter som lyckats hålla sjukfrånvaron nere. Kännetecknande för dessa var ett systematiskt arbetsmiljöarbete, närvarande ledarskap, hög delaktighet och möjlighet till kompetensutveckling. Elisabeth Björk Brämberg, docent samhällsmedicin och folkhälsa, pekade på faktorer som normalt leder till hög sjukfrånvaro, som förekomst av anspänt arbete, höga psykosociala och känslomässiga krav i kombination med lågt socialt stöd.

Det var intressanta diskussioner men egentligen inget nytt. Betydelsen av friskfaktorer i arbetet för att motverka sjukfrånvaro, och vilka faktorer som tvärtom leder till hög sjukfrånvaro, har TCO också pekat på i en rad rapporter under åren (här, här och här) utifrån tjänstemännens erfarenheter av sjukskrivning som många gånger är helt eller delvis orsakad av faktorer i arbetet.

Enigheten var också stor om att stödet för återgång i arbete för dem som blir sjukskrivna måste stärkas, och vikten av stöd från ledarskapet lyftes fram av flera. Här bidrog nog Karin Ahnqvist, HR-direktör från Umeå kommun, mest till att röra om i grytan genom att lyfta fram betydelsen av omställningsorganisationerna som ett verktyg för återgång i arbete genom att byta, men också som ett verktyg att förhindra sjukskrivning genom attunderlätta byte av arbete innan sjukskrivningen inträffar. Hon hävdade också med emfas att ”behålla är det nya rekrytera”, vilket när orden sjunker in är att sätta ribban väldigt lågt.

Visst kan hon ha en poäng i att lösningen ibland kan vara att byta arbete, samtidigt som det är viktigt att det inte blir ett sätt för arbetsgivare att slippa ta tag i strukturella arbetsmiljöproblem på arbetsplatsen. Det är att lämpa över risken och bördan på den enskilde, något som vi inte kan acceptera.

Mest noterbart var ändå Tenjes inledning och det att den fackliga sidan saknades bland talarna. Utöver det som nämnts ovan kom hon snabbt in på faran med långa sjukskrivningar och att hon pratat med läkare om vikten av att vara restriktiv med sjukskrivning. Ett sätt att minska sjukskrivandet skulle exempelvis vara att patienter inte träffar läkare först utan andra professioner. Den som var på väg mot en sjukskrivning på grund av stress skulle då kunna få träffa en kurator i stället för en läkare inom psykiatri.

Fokus måste ligga på att stärka förutsättningarna för hälsosamma arbeten inom välfärden

Även det kan finnas behov av att träffa andra professioner än läkare, måste det ändå påminnas om att sjukfrånvaron i Sverige idag är historiskt sett mycket låg och stabil. Även om andelen sjukfrånvaro som beror på psykisk ohälsa har ökat, är sjukpenningtalet historiskt sett lågt och stabilt. Sjukpenningtalet 1.0 för kvinnor och män låg på 10.8 i september 2016, 9.0 i augusti 2021 och på 10.5 i augusti 2025. Det är alltså inte så att sjukfrånvaron på något sätt rusar, även om det förstås alltid kan finnas anledning att sträva efter minskad sjukfrånvaro med särskilt fokus på långa sjukskrivningar.

Vid sidan om regelverket inom sjukskrivningsprocessen måste fokus också vara på att stärka förutsättningarna för hälsosamma arbeten inom välfärden. Som eftermiddagens föredragningar visar finns det redan mycket kunskap om risk- och friskfaktorer i arbetet. Som visats i en uppmärksammad rapport från Institutet för stressmedicin kokar mycket ned till att minska obalansen mellan krav och resurser i den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Men då kan det behövas både behålla och rekrytera personal, liksom att konkret på arbetsplatserna implementera kunskapen om risk- och friskfaktorer och se till att föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö följs (numera AFS 2023:2, kap. 2). Detta i sin tur kan kräva både mer resurser och andra sätt att styra verksamheter inom den offentliga välfärden. Och i den diskussionen behövs det fackliga perspektivet. Vi får hoppas att det blir ämnet nästa gång Tenje bjuder in såväl arbetsgivare som fackliga representanter till samtal om sjukfrånvaron i offentlig sektor.