Ett Sverige som förenas – i arbete, vardag och framtidstro

Hemma i Dalarna – en plats i hjärtat

Jag är så oerhört glad över att få denna möjlighet, att prata inför er på denna högtidsdag, Sveriges nationaldag. Dessutom på hemmaplan med den svenska sommaren precis i antågande. Vilken grej. Och självklart i min Söderbärkedräkt.  

Jag vet att ni vet det. Det är nästan onödigt att säga, men det är ju något särskilt med den här platsen. Det är något speciellt med Dalarna. I dag på nationaldagen men också alla andra dagar. Speciellt på många olika sätt. Och det är något väldigt speciellt med hemma. Det kommer jag att prata en del om det idag, så var beredda.  

Jag heter alltså Therese och är ordförande för TCO, Tjänstemännens centralorganisation. Vi består av tolv fackförbund och finns över hela arbetsmarknaden. I orkestrar, på nyhetsredaktioner, på vårdcentraler, länsstyrelser, polisen, i alla de företag där det finns tjänstemän och på många fler ställen. Vi är faktiskt hela 1,2 snart 1,3 miljoner medlemmar.   

Vägen från Vad till TCO

Hur vi har det på jobbet är och har varit min drivkraft under hela mitt arbetsliv. Nu kräver jobbet, och livet, att jag befinner mig i Stockholm större delen av tiden. Men jag är uppvuxen sisådär 20 minuter härifrån - i byn Vad. 

Lilla Vad, för de flesta, men stort för mig, eftersom det är där har jag mina rötter. Mina rötter som byggde tryggheten. Jag är väldigt tacksam över, Vad i Smedjebackens kommun, och att jag fick växa upp just här. Jag fick med mig så mycket från föräldrar, släkt, grannar och vänner. Det gav mig en trygghet som gjort att jag vågat saker jag kanske aldrig trodde jag skulle våga, i alla fall inte när jag växte upp.  

Som det här - att prata på scen inför många människor. Ställa mig där längst fram och inte låta rädslor ta över. Våga säga vad jag tycker och ta plats. Sånt som inte alltid varit eller är självklart, särskilt inte för en bruksortstjej som jag. 

Och oavsett hur länge jag bor någon annanstans, vilka jag än möter och vilka sammanhang jag än befinner mig i - så kommer Dalarna alltid vara bäst. Det kommer alltid vara hemma för mig. Och jag tror och hoppas ni är många här idag som känner som jag. Och kanske lite särskilt – att ni som idag blir nya svenska medborgare känner så. 

Dalahästen möter Duplantis

Alla vi som är här idag är väl bekanta med närliggande Avesta. Där dalahästen nu har fått sällskap av en stavhopparställning med Armand Duplantis senaste världsrekord bredvid. 

Förra gången jag passerade slog det mig hur typiskt det där är för Dalarna. Att vi ställt en stavhoppsställning bredvid dalahästen. Det säger mycket om mentaliteten här. Duplantis, är född i USA, uppvuxen i USA. Men vi har tagit honom till våra hjärtan. Han är liksom vår. 

Visst, han är duktig på det han gör, inget snack om saken, men det är egentligen inte det som är grejen. Stavhoppsställningen där bredvid dalahästen visar att det lokala och genuina, det historiska kan samsas med det nya, det som utmanar både gränser och tanken.  

Det är en fin symbolik, faktiskt ett sätt att gå före och visa vägen, för hela Sverige. Det tänker jag varje gång jag åker förbi där, en dalkulla i exil på väg hem oavsett i vilken riktning jag åker - hur vi har med oss historien men alltid måste ha blicken framåt.   

Det finaste uppdraget

När jag blev vald till TCO:s ordförande för ungefär 5 år sedan så fick jag ett vykort hem i brevlådan några dagar efteråt. Numer är det ett ganska vältummat kort eftersom jag alltid bär med mig det i min anteckningsbok. Jag är en sån där som gillar att skriva upp saker, kloka medskick från människor jag möter. Citat. Mina att-göra-listor. 

I alla fall, vykortet föreställer en faluröd hytta, och det kom från läraren jag hade i samhällskunskap på gymnasiet, Kaj Odelstål.  Han tog sig tid att skicka en viktig påminnelse till mig om vad en ordförandepost handlar om. På baksidan på kortet står: ”Grattis till det finaste uppdrag man kan få”.  

Och det är verkligen så. Att få ett uppdrag i förtroende är det finaste man kan få, men det innebär också ett ansvar och en chans att göra det man kan för att förändra samhället till det bättre.  

Och just det, vad som är mitt och vårt Sverige. Vad jag tror vi måste göra mer av, och kanske mindre – det tänkte jag prata mer om nu. Och ni kommer märka att jag gör det utifrån några av mina grundläggande värderingar. 

• Ett. Att alla människor behövs. 
• Två. Hur viktigt det är att inkludera andra.  
• Tre. Hur viktigt det är med bra jobb. 

Från kvällsskift till facklig kraft 

För mig började resan på ICA. Jag stängde på kvällarna. Låste och räknade dagskassan, på den tiden i fysiska pengar. Tänkte kanske inte så mycket på det just då. Eller det gjorde jag, mamma och pappa gjorde det med all säkerhet, men där och då svårt att sätta ord på att den risk jag tog kanske inte var lämplig.  

Men jag fattade, att ensam kunde jag inte förändra. Hade vi alla – vi som var unga tjejer i tonåren och början av vuxenlivet - gjort gemensam sak så hade vi kunnat förändra tillsammans. Kanske fått till att vi inte skulle stänga och gå ut på en insynsskyddad lastkaj för att minska risken för att någon av oss skulle bli rånad. 

Ja ni hör ju vartåt det barkar. Jag är ju trots allt ordförande för en facklig organisation. Men det jag så småningom lärde mig var kraften av organisering. Vi kunde påverka hur vi har det på jobbet om vi var flera som sa samma sak. Då lyssnade cheferna på våra argument. För mig innebar det till exempel höjd lön på grund av risken. Och även om det inte lyckas varje gång så är det alltid så, att man är starkare tillsammans på en arbetsplats.  

Det var en viktig lärdom, men lika viktig var hur avgörande ett eget arbete är för i princip allting i livet. Det är inte det som definierar vilka vi är, men det skapar en gemenskap och ett värde som vi behöver.  

Det innebär att vi kan göra gott för oss själv, för andra och bidra till något större - nämligen till det samhälle vi vill ha. Och en frihet, att forma våra liv efter våra bästa stämningars längtan när vi har en egen försörjning.  

Ett jobb är det bästa sättet att komma in i ett samhälle. Och alla måste ges den chansen. Det toppar listan, det är där vi måste lägga mycket av vårt fokus, men det finns fler sätt.

Bandy som bro mellan människor och kulturer

Därför tänkte jag fortsätta med att prata om bandy. Kan ju tyckas vara långt borta nu. De blåa isarna. Kaffet i termosen som ångar. Kylan. Bandyn är viktig för mig personligen, jag spelade själv i flera år. Inte i Heros, men i Västanfors IF.  

Jag har med mig mycket därifrån, särskilt det fina med att tillhöra ett lag och lägga upp planer för hur man når dit man vill. Hantera med- och motgångar. Göra saker tillsammans helt enkelt. Men också allt runt omkring, surret på läktarna, bybor och föräldrar som ställde upp och spolade planer, ordnade skridskoskola, skjutsade till och från träningar och matcher. 

Och om vi vill kan också bandy vara en dörröppnare mellan den som kommit ny till vårt land och oss som föddes här. Jag tänker så klart på det smått unika integrationsprogram som startades i Borlänge och som för några år sedan blev en film av Filip och Fredrik – Trevligt folk.  

Filmen var inte det viktiga, det är mer en rolig bieffekt. Grejen är ju vad som faktiskt åstadkoms och varför kommunen valde att göra den satsningen.  Jo, det var för att det fanns en genuin vilja att få människor att komma tillsammans. Visa en del av Sverige som - i det här fallet somalier - som kommit till bygden inte tidigare sett. Inkludera. Skapa ett vi, ett hemma. 

Det är sånt som gör skillnad på riktigt och som visar vad det är att vara svensk. Det tycker i alla fall jag. Det är inte bara röda stugor med vita knutar, majstänger nedtryckta i bördig jord. Det är inte bara sill på midsommar, jul och påsk. Det är inte att längta till det som en gång var.  

Det svenska är att ge varje människa en chans. Att bjuda in människor till sin gemenskap och göra dem till en del av sin egen vardag. Det är att stolt visa upp mattraditioner, fotbollsträningen, kören och Mello. Det är att inbjudande välkomna. Inte att avvaktande avvisa. Det är att jobba tillsammans. Det är att spela bandy tillsammans. För mig är detta Sverige och kanske det svenskaste vi har. 

Integration och arbete – nycklarna till framtidens Sverige

Under den stora flyktingvågen 2015 tog Smedjebacken emot många människor, betydligt fler än många andra, sett till kommunens storlek. Men ni också visat att det går att få saker att fungera. 

Att ta emot många flyktingar är inte det samma som hög kriminalitet och dåliga skolresultat, för att ta två exempel som ofta förekommer i debatten. Det går att hitta en annan väg om man anstränger sig. Om man vill. Om man gör rätt saker - så kommer bra saker hända.  

Se bara på skolresultaten i här i kommunen. Det har skett en makalös förbättring av skolresultaten de senaste åren och Smedjebacken är nu på en 24:e plats bland landets 290 kommuner. År 2014 låg ni på 256:e plats i samma ranking, en klättring med 232 placeringar på åtta år. Det är inte illa. 

Givetvis är allt inte guld och gröna skogar. Givetvis finns det utmaningar. Så kommer det alltid vara. Men det viktiga är att inget är bestämt på förhand.  

• Det spelar roll vad vi gör. Du och jag. 
• Det spelar roll oss människor emellan.  
• Det spelar roll vad den politiska ledningen i kommunen, i regionen, i staten gör.  
• Det spelar roll vad som händer på arbetsplatsen. 

Och eftersom vi kommer att behöva varenda kotte på svensk arbetsmarknad framöver så måste vi också börja bete oss så. Idag har vi brist på arbetskraft, överallt. Och samtidigt står många människor utanför arbetsmarknaden. Den ekvationen måste lösas.  

Men, med det sagt är det viktigt att komma ihåg att det är väldigt många som jobbar. De som är inrikes födda absolut, men faktiskt också utrikesfödda svenskar. Gapet mellan grupperna minskar stadigt.  

Samtidigt som det är för många med invandrarbakgrund som inte släpps in, och inte har ett jobb. Flera saker är alltså sanna samtidigt. Och det är en av de stora gemensamma uppgifter vi har att lösa. För om vi kan lösa det, då kommer mycket annat att lösa sig av bara farten. 

Genom historien har arbetet gjort att människor från Finland, Italien, Turkiet, Grekland, Balkan och många andra länder blivit en del av arbetsgemenskapen och en del av Sverige. Det måste också fortsätta vara lösningen framåt.  

När mångfald blir företagets styrka

Jag var på Hitachi i Ludvika för ett antal veckor sedan. Ett företag som gjort en imponerande resa, som också väljer att investera lokalt. De växer så det knakar, antalet anställda har ökat med 40 procent de två senaste åren. Tre nya rekryteringar om dagen från 80 olika nationer.  

Det blir många sportreferenser inser jag, men Ludvika har nu ett cricketlag. Vem hade kunnat tro det för ett antal år sedan? Och basketlaget har gått från att ligga i botten till att vinna serien. 

Arbetsplatsen i Ludvika fylls av människor från trakten, men också från hela världen. Det är så det funkar. Och det är så det måste funka. Ledningen berättade för mig att de fått frågan: ”Sverige, ligger det i Ludvika?” från en deltagare i en internationell delegation när de besökte företaget. 

Det är ju en väldigt bra fråga som säger så mycket. Inte minst om hur viktiga våra lokalsamhällen är. Kanske borde Sverige också vara lite mer som Hitatchi? Mer fokus på att inkludera och omfamna. Eftersom mångfald faktiskt berikar både företag och samhällen. 

 "Att tro på framtiden gör inte ont. Det är tvärtom ganska härligt."

På samma resa mötte jag också kommunalråd från både Ludvika och Smedjebacken. Er egen Fredrik Rönning deltog och jag kunde inte låta bli att fråga honom om vad som är de viktigaste nycklarna för att nå framgång i val?  

Hur ska man som politiker få en så stor andel av rösterna som möjligt? Fredrik Rönning från Smedjebacken sa: ”Genom att visa att man tror på framtiden och att det går att lösa problem med vilja och engagemang.” 

Jag hoppade nästan jämfota av glädje. För jag tror att det är precis så. Det går inte bara åt skogen för Sverige. Vi är faktiskt rätt bra på många sätt och vis.Och det är en berättelse som vi också måste våga berätta. Vara stolta över. Lyfta fram de goda exemplen, visa på vad som är möjligt och inte bara fokusera på det som är svårt. 

Vi har bättre förutsättningar än de flesta att klara de stora utmaningarna: klimatomställning, AI på våra arbetsplatser, rusta försvaret och integrera nya medborgare. Och jag är övertygad om att ett land mår bra av att ha visioner. Att man kan vara rätt nöjd med det man har men samtidigt vilja framåt.  

Att vi tillsammans både kan skapa och drömma om en bättre framtid. Det är en av mina starkaste drivkrafter. Optimismen och viljan att skapa något bättre. Jag är nog en obotlig optimist. Men en realistisk sådan. 

Och det är ju när utmaningarna är stora som det ännu viktigare att våga och orka se ljust på framtiden. Det är ett ansvar vi har tillsammans. Men, vi behöver vara fler som gör det.  

För handen på hjärtat. Från allt för många ledare världen över har det varit lite för lite av tro på framtiden. Ibland medvetet – för att vi ska blir rädda, ängsliga och vilja sluta oss. Och just det får vi aldrig låta hända.  

Vi som tror på det goda i förändring, vi som tror på och vill bidra till en bättre framtid behöver prata om det. På alla landets arbetsplatser och i samtalet med varandra. Att tro på framtiden gör inte ont. Det är tvärtom ganska härligt. Jag vet att jag kommer fortsätta göra det. Och jag hoppas att ni är många som vill göra det tillsammans med mig.  

En gemensam väg framåt – med plats för alla

Vi lever i föränderliga tider. Det är inte något nytt. Möjligen går förändringen snabbare idag. Men, sättet att möta detta är att ge oss alla tillgång till alternativ när förändring sker. Jag vill se ett Sverige där vi omfamnar förändring. 

Vi har till exempel under decennier vågat släppa taget om jobb i verksamheter som inte utvecklar sig. För att vi vet att nya möjligheter då uppstår. Och vi klarar omställning och förändring - när vi samtidigt kan erbjuda människor broar till det nya.  

Så min vision för Sverige innehåller egentligen inte så komplicerade grejer. Bara mer av det vi är bra på. 

• Vi behöver bra och trygga jobb. För dig och mig, för unga och för alla er som kommit nya till Sverige.  
• Vi behöver tak över huvudet och mat på bordet. 
• Vi behöver en känsla av att höra till och få vara med och bidra. 

Vi behöver vara trygga med att vi tillsammans kan lösa svåra saker, även om vi inte vet exakt hur - som klimatförändringar och att rusta försvaret samtidigt som vi har en bra skola, vård och omsorg.  

Avslutningsvis, vill jag tacka för den värme jag känt från er under hela tiden jag talat. För mig var det ett hedersuppdrag att få komma hem på Sveriges nationaldag och jag kommer spara det här minnet djupt i mitt hjärta.  

Fortsätt att samtala med varandra över en kopp kaffe, fortsätt att se andra och varandra. Den stora styrkan i den här bygden är just - att vi ser varandra. Ibland kan det kännas lite jobbigt när man vill flyga lite under radarn med många ögon som ser en – men i grunden är det en styrka. Vi ser varandra - och vi har varandras rygg när någon av oss behöver hjälp. 

Även om vi svenskar kanske inte firar lika bombastiskt som våra grannar i Norge på 17 maj, än så länge i alla fall, så viftar vi med flaggor på vårt sätt. Vi känner för vår hembygd, för det som är svenskt, för Sverige, på vårt sätt. 

Till er här och runt om i landet idag som är nya medborgare i Sverige – tack för att ni valde att komma till Sverige. Varmt välkomna! Jag är stolt över att vi idag blir fler svenskar genom era medborgarskap. 

Nu fortsätter vi att fira, fira vårt fina Sverige som är så fullt av möjligheter. 

Tack för att ni lyssnat och glad nationaldag!