Therese Svanströms tal vid manifestation på Fria Ukrainas Plats 21/1 2024

Kära vänner,

Tack för att ni alla har kommit hit, till Fria Ukrainas Plats, så outtröttligt, vecka efter vecka, i nu nära två år.

Så lång tid har det gått sedan Putin – brutalt och orättfärdigt – invaderade Ukraina.

Två år har passerat. För människorna i Ukraina pågår kriget varje minut, varje sekund.

Tusen och åter tusen har dödats och skadats. Brutala krigsbrott har begåtts. Skolor, barnsjukhus och humanitära korridorer har beskjutits. Familjer har splittrats; barn har förlorat sina föräldrar. Hela städer har lagts i ruiner.

Inte nog med detta. En efter en släcker Putins regim de facklor som riktar sitt sken mot diktaturen i Kreml. Anna Politkovskaja, Boris Nemtsov och nu Aleksej Navalnyj. Där emellan, många fler. 

Putin har en internationell arresteringsorder  mot sig. Internationella brottsmålsdomstolen i Haag misstänker honom för krigsbrott, på grund av deportationen av ukrainska barn.

Vi måste vara uthålliga. Det är viktigare än någonsin, eftersom rapporter kommer från andra sidan atlanten om att stödet där vacklar. Republikanerna stoppar kongressen från att sända hjälp. Det spelar Putin rakt i händerna. Men här måste vi stå starka. Vi måste stötta de goda krafterna.

Putin får inte lyckas.

Denna plats är så symbolisk. Jag noterade det förra gången jag var här. Det är värt att uppmärksamma igen.

Där borta (bakom er) har ni ett uttryck för det odemokratiska styrets högborg. Tvärs över gatan har Tidningshuset, demokratins fästning. Och mitt här emellan ligger Fria Ukrainas Plats, som en försvarslinje mellan demokrati och diktatur. Den försvarsställningen har vi hållit vecka efter vecka, i snart två år.

För Ukraina är varje dag en kamp för landets demokrati, men också en kamp för vår demokrati. Mot allt det mörker som Putins regim står för. Längs fronten möter rätten till frihet kallt stål. Låt oss aldrig glömma detta. Låt oss aldrig glömma vad som står på spel.

Vi – frihetens och demokratins förespråkare – måste påminna oss själva, varje dag, om den orätt av historiska proportioner som Ryssland gör sig skyldigt till.

I dag är en sådan dag. Men varje dag hoppas vi att det ska vara den sista. Även om freden verkar långt borta.

För oss i TCO, liksom hela den svenska och europeiska fackföreningsrörelsen, är kampen för frihet och demokrati existentiell. Vi är en del av freds- och demokratirörelsen.

För utan frihet och utan demokrati, finns inga fria fackföreningar. I en sådan miljö kan inte heller journalister verka fritt. Inte den fria konsten, eller den fria akademin. Det är kärnvärden ukrainarna kämpar för. De vägrar låta sig kuvas, kväsas, knäckas.

Kära vänner.

Vi har ett ansvar att hålla det fria ordets fackla högt. Ukrainas sak är vår sak. Putin - ut ur Ukraina!

Slava Ukraini.