Äntligen är internationella arbetskonferensen igång!

ILC är ett fantastiskt årligt evenemang där normalt cirka 5 000 personer brukar mötas i Geneve för att diskutera olika arbetslivsfrågor. Men i år är konferensen digital och det kommer säkert innebära sina utmaningar. Det kommer sannolikt att dröja flera år till innan vi kan ha en världskonferens på plats i Geneve igen och mycket av det speciella med att personligen kunna träffa fackliga kollegor från hela världen kommer vara svårt att åstadkomma digitalt men bättre det än inget (som det var förra året).

Den här konferensen är ändå alltid något speciellt. Det är massor av möten och sidoevent och det riktigt sjuder av liv och energi. Förutom de officiella delarna med ständigt pågående tal i plenum av delegater från alla världens hörn så pågår alltid minst fyra parallella kommittéer. Tre av dem har olika teman som varierar från år till år och brukar resultera i en rapport eller resolution, och ibland till och med en konvention.Den senaste antagna ILO-konventionen beslutades på 100-årsjubileet 2019 och den handlar om att avskaffa våld och trakasserier i arbetslivet (ILO-190). Årets teman är covid-19, socialförsäkringssystem, livslångt lärande och ett jämlikt arbetsliv. Den fjärde och permanenta kommittén är den så kallade tillämpningskommittén. I den kommittén granskar man medlemsländernas efterlevnad av de ILO-konventioner som de åtagit sig att följa. Jag deltar på årets ILC och är med i denna kommitté.

Arbetet i tillämpningskommittén

Så den 3 juni när klockan är 13.00 i Stockholm och 23.00 Suva (Fiji), 20.00 i Tokyo, 16.30 i Colombo och 8.00 i Brasilia så sätter vi igång arbetet i tillämpningskommittén!
Efter en del allmänna diskussioner och avrapporteringar kommer vi den 7 juni att påbörja granskningen av 19 olika medlemsländers överträdelser som anmälts under de två senaste åren. I denna kommitté ställer arbetsgivargruppen och/eller arbetstagargruppen olika medlemsländer till svars för att inte ha efterlevt specifika bestämmelser i konventioner som de åtagit sig att följa. Självklart får de anklagade regeringarna förklara och försvara sig mot dessa anklagelser. Ofta inställer sig landets arbetsmarknadsminister med ett större eller mindre entourage. Men även vi från arbetsmarknadens parter får komma till tals. De demokratiska regeringarna brukar vara mer intresserade än diktaturer att lyssna på vad vi parter har att säga och försöka besvara våra frågor och påståenden. När respektive fall har gåtts igenom beslutar arbetsgivar- och arbetstagargrupperna tillsammans vilka slutsatser man kan dra av det som framkommit. Dessa slutsatser presenteras för varje berörd regering och sammanställs sedan i en rapport som antas sista dagen på ILC och som publiceras på ILO:s webbsida.

Vilka länder som granskas får vi veta längre fram

Vilka dessa 19 länder kommer att bli i år är ännu inte helt bestämt utan de kommer att presenteras den 28 maj. Dessa länder och överträdelser förhandlas fram mellan arbetsgivar- och arbetstagargrupperna och det är många aspekter att beakta i detta val. Men så mycket kan jag säga att Sverige kommer inte att vara med på listan men däremot kommer Belarus, Ghana, Tadzjikistan och Turkmenistan att vara det. De fyra sistnämna länderna har på olika sätt misskött sig så pass mycket att de blivit det som kallas double footnoted och de kommer därför automatiskt med på listan till årets tillämpningskommitté.

Vilka de andra länderna blir återstår att se. Jag hoppas på att Zimbabwe blir ett. Det är ett land i fritt fall, både ekonomiskt och politiskt, och där fackliga företrädare förföljs och riskerar att hamna i fängelse för att till exempel ha organiserat en fredlig demonstration. Zimbabwe som ligger i södra Afrika får tyvärr inte tillräckligt med omvärldens uppmärksamhet, faktiskt nästan ingen uppmärksamhet alls. Men kommer frågan upp i tillämpningskommittén vänds allas blickar mot regimen som avkrävs svar på de anklagelser som riktats och vittnats mot den. Detta är ett kraftfullt sätt att manifestera motstånd mot en repressiv regim som inte ens följer ILO:s kärnkonventioner. Det är något som de nationella facken inte kan åstadkomma själva men som vi tillsammans kan hjälpa dem med.
Tyvärr sker många övergrepp på fackliga och mänskliga rättigheter även på andra ställen runt om i världen, och vilka länder det än blir som kommer upp i tillämpningskommittén så kommer det definitivt att vara viktigt för de som är fackligt aktiva där, och det kommer absolut göra skillnad i deras vardag.
Den 28:e vet vi vilka länder och överträdelser det blir. Stay tuned!