Effektivare tillsyn över diskrimineringslagen

Vi ser att det finns stora problem när det gäller efterlevnaden av 3 kap. om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen. Problemen kan huvudsakligen härledas till bristande kunskap och avsaknad av incitament att bedriva ett aktivt arbete, vilket bland annat beror på att det saknas kraftfulla sanktioner. Detta lyfter även utredningen som en del av problematiken.

Utredningen gör bedömningen att bestämmelserna om aktiva åtgärder alltjämt bör vara tvingande. TCO vill tvärt emot framhålla behovet av att diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder i arbetslivet görs semidispositiva. I dagsläget är dessa bestämmelser i princip en angelägenhet mellan stat och arbetsgivare, detta eftersom lagkraven är riktade mot arbetsgivarna. Även om det framgår av 3 kap. 11 § DL att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka om aktiva åtgärder ger lagen inte tillräckliga incitament att göra det.

Om arbetsmarknadens parter ges möjlighet att i centrala kollektivavtal reglera det förebyggande arbetet mot diskriminering och det främjande arbetet för lika rättigheter och möjligheter skulle engagemanget och ansvarstagandet för frågorna kunna öka. Det skulle också bli möjligt att göra anpassningar av reglerna som utgår från specifika förutsättningar i olika branscher och partsgemensamt komma överens om arbetssätt som underlättar förebyggande- och främjandearbetet.

Semidispositivitet skulle enligt TCO:s bedömning leda till att ambitionsnivån höjs genom att ge arbetsmarknadens parter möjlighet att integrera frågorna i befintliga strukturer och arbetssätt.

Utredningens förslag har huvudsakligen syftat till att stärka de statliga myndigheternas tillsyns- och sanktionsmöjligheter, istället för att skapa goda förutsättningar för parternas arbete med aktiva åtgärder. TCO vill i detta sammanhang påminna om att Diskrimineringsombudsmannen (DO) som myndighet har en begränsad möjlighet att bedriva tillsyn av lagen medan det finns mer än 300 000 fackligt förtroendevalda på arbetsplatser runt om i landet som kan bevaka att ingångna kollektivavtal om aktiva åtgärder efterlevs.

Om DO:s tillsyns- och sanktionsmöjligheter skärps, samt föreskriftsrätten utnyttjas för att precisera arbetsgivarnas skyldigheter, ökar incitamenten för arbetsgivarna att sluta kollektivavtal om aktiva åtgärder, särskilt om kollektivavtal helt kan ersätta 3 kap. DL. Med tanke på lagens ursprung i bindande EU-direktiv förutsätter detta att kollektivavtalen bibehåller lagens kravnivå. Om det bedöms nödvändigt kan även en så kallad EU-spärr införas i lagen.

TCO anser att regeringen bör tillsätta en utredning kring frågan om att göra diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder semidispositiva.

Läs remissvaret här.