StartFakta och politikEU

Black Friday - TCO kräver...

Black Friday - TCO kräver EU-lag för mänskliga rättigheter

EU, Partsmodellen

Blogg

2020-11-27

Idag är det Black Friday. Hela veckan har mejlkorgen fylls av erbjudanden om stora rabatter på elektronik, mode, sportartiklar och massor av annat. Men under vilka förhållanden tillverkas de här produkterna? Runt om i världen har människor fått det bättre tack vare global handel, men det finns också allvarliga missförhållanden på företag runt om i världen.

TCO vill se en ny EU-lag som kräver att företag visar att varor och tjänster tillverkas på ett ansvarsfullt sätt och att fackliga och andra mänskliga rättigheter respekteras fullt ut. För att lagen inte ska bli tandlös krävs att facket får en tydlig roll, både när regelverket tas fram och när den ska tillämpas i praktiken.

Idag är det Black Friday. Hela veckan har mejlkorgen fylls av erbjudanden om stora rabatter på elektronik, mode, sportartiklar och massor av annat. Men under vilka förhållanden tillverkas de här produkterna?

Här i Sverige finns ett tryck på att butiker och e-handelsföretag ska ha schysta villkor för sin personal, att ha kollektivavtal och följa andra regler på arbetsmarknaden är något som många tycker är självklart. Men den som jobbar i butiken eller kör ut paketet med den nya vinterjackan i ett novemberkallt Sverige utgör bara den allra sista delen i en komplicerad, global leverantörskedja. Vilka rättigheter gäller då för den som jobbar på bomullsodlingen, sitter vid symaskinen, färgningsmaskinen eller jobbar ombord på fraktfartyget från Sydostasien? Ja, även om arbetsrättsliga lagar och avtal förstås ser olika ut så är mänskliga rättigheter universella, de gäller för alla människor i alla världens länder.

Globaliseringen har lyft miljontals människor ur fattigdom de senaste decennierna, det är en oerhört positiv utveckling. Runt om i världen har människor fått det bättre tack vare internationell handel som skapar jobb, och som i sin tur gjort att låg- och medelinkomstländer fått mer resurser att investera i utbildning och sjukvård. Hur viktig globaliseringen är för den ekonomiska utvecklingen har visat sig nu under pandemin, när stängda gränser och restriktioner har gjort att handeln fått sig en rejäl törn och arbetslösheten ökar på många håll.

Men global handel leder inte automatiskt till att allt blir bättre. Vi ser stora brister när det gäller fackliga rättigheter och övriga mänskliga rättigheter på företag runt om i världen. På vissa håll är missförhållandena extremt allvarliga. Det handlar om fabriker som kollapsar, barnarbete, hot och våld mot anställda. Men också löner som inte går att leva på och förbud mot facklig organisering och mot möjligheten att förhandla kollektivt för konkreta förbättringar.

De nya handelsavtalen som EU nu tecknar innehåller tuffa krav på att partnerländer ska genomföra ILO:s kärnkonventioner och att respektera Parisavtalet. Frihandelsavtalet med Vietnam är ett bra exempel. Samtidigt finns en rad frivilliga ramverk för hållbart företagande. Sammantaget har det här ökat trycket både på stater och företag att förbättra situationen, men finns fortfarande stort utrymme för förbättringar.

Frivillighet räcker inte, utan det behövs skarpa regelverk som kräver att företag måste kunna visa att varor o tjänster tillverkas på ett ansvarsfullt sätt. Det här kallas för ”human rights due diligence” och ofta läggs även ordet "environmental" till för att betona att det också handlar om hänsyn till miljön. Det här handlar om att kartlägga och hantera risker i varje del av leverantörskedjan, och att agera förebyggande. Och för att kunna göra det krävs att man förstår när och hur kränkningar orsakas av företagets verksamhet i alla olika led.

Lagstiftning kring HRDD (eller HREDD) finns eller förbereds i en rad olika EU-länder. I Sverige har frågan inte ens utretts, trots påtryckningar från facket – vilket gjort att vi hamnat långt efter på det här området. Samtidigt står det allt mer klart att med allt fler globala företag så kan inte regelverken vara nationella. Här behövs ett gemensamt EU-regelverk, som tar sikte på såväl europeiska företag som företag från övriga världen som har verksamhet inom EU. På så sätt skulle vi inte bara få till en jämnare spelplan för företag i EU, utan också bidra till ett kraftigt tryck på näringslivet i många länder, när det finns många europeiska företag som visar att de tar ansvar.

I den här lagstiftningen behövs en rad olika komponenter finnas med: att risker ska kartläggas, hanteras och förebyggas, hur klagomål ska kunna hanteras och visselblåsning underlättas, möjlighet till gottgörelse för människor som fått sina rättigheter kränkta – och dessutom sanktioner mot företag som inte tar ansvar.

Men vad krävs för att det här ska fungera i praktiken? Jo, facket behöver få en tydlig roll både när det nya EU-regelverket tas fram, när det ska genomföras i varje EU-land och därefter framför allt i alla led och processer när lagstiftningen ska tillämpas runt om i världen.

Fackliga representanter finns på arbetsplatser varje dag över hela världen, och det gör att man är överlägset bäst placerade för att bidra med kunskap och erfarenhet om hur situationen ser ut, och på vilket sätt företag lever upp till sina hållbarhetspolicyer i verkligheten. Att fria fackföreningar får verka fritt är ju fundamentalt för att kunna ta tillvara anställdas rättigheter, få igenom förändringar – och för att fackliga representanter ska kunna ställa företagsledningar till svars.

Liberalerna och Miljöpartiet stod i veckan värd för ett webbinarium i riksdagen tillsammans med initiativet ”Visa handlingskraft”, som bland andra TCO och Union to Union står bakom. Temat var Företag och mänskliga rättigheter. Webbinariet kan du se här.

Om detta skriver också TCO:s ordförande Therese Svanström tillsammans med ordföranden för flera TCO-förbund i Arbetsvärlden idag.

Bild på Oscar Wåglund Söderström

Internationell chef

Oscar Wåglund Söderström