Investeringsavtalet mellan EU och Kina: Knäckfråga kring mänskliga rättigheter

EU har de senaste åren strävat efter att skapa en ny generations ambitiösa avtal med liknande tillvägagångssätt inom olika områden som exempelvis hållbarhet, vilket omfattar både miljö och arbetsvillkor om än inte faktiska standarder. Enligt Europeiska Unionens vision är ett större handels- och investeringsavtal en politisk handling som främjar och exporterar europeiska normer och värderingar. Detta kan visa sig bli en utmaning gällande Kina, då landets auktoritära strävan inte på länge har varit så tydlig som den är i dagsläget.

Inget EU-land motsatte sig avtalet helt. Ett tydligt tecken på hur viktigt Kina är för Europa idag. Tyskland är Europas största handelspartner i Kina och har haft en stor roll under förhandlingarna. Europas andra stora land, Frankrike, har mer antagit rollen att föra dialog gällande uppföljning av att Kina kommer genomföra sina åtaganden i avtalet.

Investeringsavtalet mellan EU och Kina Innehåller tre pelare:

1. Marknadstillträde. Den första kända komponenten för marknadstillträde listar ett antal tillverkningssektorer som är öppna för europeiska investeringar. Det är mest en bekräftelse av tidigare öppningar av Kina. Detta är förmodligen en av de mest uppenbara vinsterna för ekonomiska aktörer, trots att det som är känt av denna öppning verkar mycket begränsat. En slutgiltig lista väntas i februari. Kina får inte några betydande nya öppningar på den europeiska marknaden i avtalet, och det beror främst på att EU redan är mycket öppnare än Kina.
   
   
2. Jämn spelplan. Här är gäller de stora frågorna Kinas statliga subventioner och det obefintliga investeringsskyddet. Enligt Bryssels egna ord, "förutom regler mot tvångsöverföring av teknik, kommer CAI också att vara det första avtalet om att uppfylla skyldigheter för statligt ägda företags beteende, omfattande regler för öppenhet i subventioner och åtaganden relaterade till hållbar utveckling "( den tredje pelaren). 
   
   
3. Hållbar utveckling. Denna pelare har kritiserats massivt från flera håll. Den innehåller bestämmelser om både social och miljömässiga delar och det finns ett åtaganden att inte sänka normer och regler för att locka till sig investeringar eller för att förhindra att investeringar sker. Kinas åtaganden för klimatet är stora och sammanfaller med deras egna nationella mål för förnybar energi och minskningar av koldioxidutsläpp. Dessa åtaganden är dock svåra att följa upp då de motsägs av Kinas massiva utveckling av kolkraftverk och ökning av stålproduktion under 2020.
   
   

Mänskliga rättigheter, en knäckfråga i relationerna mellan EU och Kina

En huvudfråga är den vaga karaktären hos åtaganden om mänskliga rättigheter; att den har mycket svagare genomförandebestämmelser och nästan ingen verkställighetskapacitet. Avtalet citerar allmänna förklaringar eller dagordningar från FN, ILO eller OECD snarare än specifika regler eller konventioner. Kina har i dagsläget ratificerat endast fyra av åtta av ILO:s kärnkonventioner och har inte ratificerat ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt eller ILO 29 och 105 – Förbud mot tvångs- och straffarbete. Under den sista delen av förhandlingarna före den 30 december sägs Kina av EU ha åtagit sig att göra "fortsatta och uthålliga ansträngningar" för att ratificera konventioner om tvångsarbete. Men ingen tidsram sattes. Oundvikligen kommer detta och Xinjiangfrågorna (den väldokumenterade kränkningarna och tvångsarbete av den uiguriska befolkningen) att bli ett föremål för debatt innan det kan antas.

Europafacket, ETUC och 36 andra fackliga och människorättsorganisationer har inför möten i EU-parlamentet skickat in ett öppet brev till EU:s institutioner om att CAI måste införa tydliga regler kring mänskliga rättigheter. I brevet påminner organisationerna om artikel 21 i EU-fördraget där det slås fast att EU:s gemensamma handelspolitik ska styras av principer för demokrati, lag och de mänskliga rättigheternas universalitet. Brevskrivarna konstaterar att de många rapporter om grova brott mot de mänskliga rättigheterna, och det nuvarande politiska klimatet i Kina, inte tyder på en någon positiv utveckling som förhoppningsfullt beskrivs i avtalet.

Den 22 januari röstade europaparlamentet fram en resolution som tydliggör parlamentsledamöternas kritik över att den europeiska kommersiella diplomatin inte tydligare tagit ställning för politiska och mänskliga rättigheter och understryker olämpligheten i att lyckönska till ett avtal med ett land som blivit allt mer repressivt, och Hong Kong nämndes specifikt.

För att säkerställa att båda parter lever upp till sina åtaganden i avtalet ska en mellanstatlig tvistlösningsmekanism upprättas. Dessutom kommer genomförande av åtagandena att ses över genom ett institutionellt ramverk, vilket inkluderar en regelbunden politisk översyn och dialog med civilsamhället. En särskild mekanism för genomförande av åtagandena inom hållbar utveckling ska också upprättas.

Enligt den kinesiska konstitutionen råder organisationsfrihet i landet. I realiteten är alla organisationer som hotar att spela en självständig roll antingen hårt kontrollerade eller förbjudna. Den enda fackliga organisation som tillåts att arbeta öppet är All-China Federation of Trade Unions, ACFTU, vars ledning utses av det kinesiska kommunistpartiet. Enligt kommunistpartiets är ACFTU:s uppgift att ”mobilisera arbetare för landets utveckling”, den underförstådda betydelsen är att facket inte ska ta strid mot arbetsgivare för att försöka förbättra löner och arbetsvillkor. En liknande formulering finns i ACFTU:s egen konstitution, där det fastslås att organisationens uppgift är att utgöra en ”bro mellan kommunistpartiet och den arbetande massan”.

Trots repressionen ökade antalet större strejker kraftigt framförallt mellan 2014 och 2017, särskilt i de ekonomiskt expansiva områdena. De många strejkerna i Guangdongprovinsen har tvingat regeringen till stora eftergifter, bland annat i form av höjda minimilöner och en stärkt förhandlingsrätt inom ramen för ACFTU. Idag gäller den största andelen strejker inhemska privata företag, i många fall underleverantörer till utländska företag.  

Vägen framåt?

EU har genom CAI höjt sin profil som förhandlingspartner. Försvararna av avtalet hävdar att det är det bästa som Europa möjligen kan få, i ett kort fönster av politisk möjlighet. De betonar att EU kommer att använda många andra politikområden och verktyg för att skapa lika villkor med Kina - och kanske för att främja några av våra värderingar i processen. Sett i ett politiskt snarare än rent ekonomiskt perspektiv måste den högnivådialog som planeras mellan EU och Kina få en lösning på frågor kring mänskliga rättigheter. Åtagandenas faktiska genomförande kommer fortsatt vara en svår knäckfråga, men att inte få ratificering från Kina skulle leda till att EU riskerar att tappar i trovärdighet gällande sina uttalade principer om mänskliga rättigheter och goda arbetsvillkor.

Texten är skriven av Ann-Katrin Dolium, tidigare internationell sekreterare på TCO