Familjeveckan behöver flexibilitet och barnperspektiv

Idag går remisstiden ut för departementsskrivelsen om familjeveckans införande. Förslaget om familjevecka med den nya förmånsformen familjedagspenning har klara likheter med TCO:s förslag om föräldratidsdagar som vi presenterade 2018. Men det finns några centrala skillnader och från vårt perspektiv har reformen om familjevecka en klar förbättringspotential, vilket framgår i TCO:s remissvar. 

Det är bra att dagarna som ingår i familjeveckan är individuella. Det gynnar ett jämställt föräldraskap och ökar förutsättningarna för ökad ekonomisk jämställdhet på sikt. Det är också bra att fler dagar ges till vårdnadshavare som har ensam vårdnad om barnet, eftersom behoven är större för dem. Det ligger också helt i linje med TCO:s förslag att det är en årlig tilldelning av dagar och att dagar inte kan sparas över åren.

Dagarna borde utgå per barn

Vår största invändning är att dagarna borde utgå per barn och inte per förälder utan att hänsyn tas till hur många barn som föräldern har. Familjer med flera barn upplever oftare stress än familjer med färre eller ett barn. Och att ge rätt till samma antal lediga dagar per barn måste nog ses som det enda rättvisa från ett barnperspektiv. Därutöver blir regelverket onödigt krångligt och mindre transparent med den föreslagna konstruktionen. 

Det anges i promemorians konsekvensbeskrivning att ”Familjeveckan beräknas ha positiv effekt för barn till arbetande föräldrar eftersom de får möjlighet till mer tid tillsammans med sina föräldrar. Möjlighet till nära relationer med båda föräldrarna ökar förutsättningarna för goda uppväxtvillkor för barn.” Här saknas det en beskrivning och analys av att de positiva effekterna kommer att gynna barn som inte har några syskon eller halvsyskon i högre grad än de som har det.

Barn som har syskon och/eller halvsyskon får mindre tid tillsammans med sina föräldrar genom familjedagspenning än barn som inte har syskon/halvsyskon och ju fler syskon/halvsyskon barnet har desto mindre gynnas barnet av reformen. Men dessa sneda effekter kan undvikas genom att låta antalet lediga dagar med ersättning ges per barn och år i stället för per förälder oavsett antal barn. Vilket alltså TCO förordar.

Flexibilitet behövs för att livspusslet ska underlättas

Enligt förslaget i promemorian är det endast vissa utpekade situationer som ska berättiga till ledighet med familjedagspenning, nämligen lov, terminsuppehåll, studiedag för personalen eller en motsvarande situation i verksamheten som barnet normalt deltar i. TCO avstyrker en sådan strikt begränsning.

Som vi ser det kan det vara helt andra tillfällen än de ovan angivna som kan skapa behov för föräldrar av ledig tid tillsammans med sitt barn, för att få balans mellan arbetsliv och föräldraskap. En förälder kan till exempel ha behov av att avstå från arbete för att vara med ett barn som inte kommer iväg till skolan trots att ordinarie skolverksamhet pågår och barnet inte kan betraktas som sjuk. Föräldern kan behöva vara ett stöd för ett barn i skolan eller förskolan av olika anledningar, eller för att ett barn av olika skäl har behov av en kortare dag och att komma hem tidigare från förskola eller fritids.

Det bör vara upp till varje förälder att avgöra när behoven av ledig tid med familjedagspenning uppstår. Detaljerade regler kring det kan misslyckas med syftet med reformen att underlätta livspusslet för föräldrar. Eftersom antalet dagar med familjedagpenning kommer att vara begränsat till ett visst antal dagar per år är risken för omfattande missbruk inte att betrakta som hög.

Dessutom kan behoven komma både plötsligt och oväntat, varför vi även avstyrker förslaget att en förälder som vill utnyttja sin rätt till ledighet med familjedagspenning ska vara skyldig att anmäla det till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. TCO anser att en rimlig reglering vore att stryka ”minst två månader före ledighetens början” och enbart behålla att föräldern ska anmäla behovet av ledighet ”så snart som möjligt”.

I linje med de behov av flexibilitet som vi ser för att reformens syfte ska uppnås avstyrker vi också förslaget att familjedagspenning endast ska kunna lämnas enligt två förmånsnivåer: hel och halv. Vi anser att familjedagspenning bör kunna lämnas enligt samma antal nivåer som föräldrapenning vid barns födelse. Alltså hel dag, tre fjärdedels dag, halv dag, en fjärdedels dag och även en åttondels dag.

Fullt utbyggd reform och reformens införande

TCO ser behov av fler lediga dagar än tre till sex dagar per år för att syftet med reformen ska kunna uppnås. Även fullt utbyggd är antalet dagar för litet enligt förslaget i promemorian.

TCO föreslår tio lediga dagar per år och barn i åldern 4-12 år för en förälder som har ensam vårdnad om barnet och fem dagar per år och barn om föräldern har gemensam vårdnad om barnet tillsammans med barnets andra förälder.

Men egentligen är det inte ”nya” lediga dagar som behövs. I TCO:s förslag om föräldratidsdagar - som reformen om familjevecka har många likheter med - ingår det att de 90 lägstanivådagarna inom föräldraförsäkringen byts ut mot 90 föräldratidsdagar med inkomstrelaterad ersättning att ta ut 10 om året under barnets uppväxt. Med en sådan förändring undviker man höga kostnader för produktionsbortfall som lyfts upp från bland annat arbetsgivarhåll.

Tydliga myndighetsuppdrag behövs

Det är viktigt med information från Försäkringskassan så att föräldrar får kännedom om den nya förmånen. Det är också viktigt att Försäkringskassan verkar för ett jämställt nyttjande av familjedagspenning samt att Försäkringskassan ges ett tydligt uppdrag att göra det (till exempel som mål i regleringsbrevet att verka för ett jämställt nyttjande av förmånen). Vikten av att regeringen ger tydliga mål och uppdrag till myndigheterna att jobba med och verka för ökad jämställdhet har nyligen visats av Kommissionen för jämställda livsinkomster.

Det är såklart också viktigt att följa upp reformen. Regeringen bör ge ett uppdrag om att genomföra en uppföljning så snart som möjligt efter att beslut är fattat om att reformen ska genomföras, så att det skapas så goda förutsättningar som möjligt att följa upp reformens effekter.