Mer krävs för jämställda livsinkomster
Jämställdhet
Blogg
2022-02-25
Jämställda livsinkomster kräver långt mer än förslagen från Kommissionen för jämställda livsinkomster. Politiska beslut kring reformerad föräldraförsäkring är centralt för att inkomstskillnaderna ska minska.
Idag, den 25 februari, var TCO inbjuden till hearing hos Jämställdhetsminister Eva Nordmark om slutrapporten från Kommissionen för jämställda livsinkomster som presenterades för knappt tre veckor sedan.
Kommissionen har gjort ett gediget arbete med att analysera och beskriva kvinnors och mäns livsinkomster och hur stora skillnaderna är. Resultaten visar att det krävs hundra år till jämställda livsinkomster om utvecklingstakten fortsätter som den hittills gjort. Idag är det 6 miljoner kronors skillnad i livsinkomst mellan en genomsnittlig man och kvinna, till fördel för mannen.
Kommissionen har också tagit fram genomarbetade analysunderlag kring de frågor som de enligt regeringens direktiv haft i uppdrag att utreda. Men TCO:s huvudbudskap till jämställdhetsministern - och till alla andra politiker som står bakom målet om ekonomisk jämställdhet - är att de konkreta förslag som kommissionen presenterar inte på långa vägar räcker för att vi ska få jämställda livsinkomster i Sverige.
De konkreta förslagen från kommissionen inriktas på kunskapshöjande åtgärder för bättre beslutsunderlag hos myndigheter och regering och för ökad kunskap hos allmänheten så att individer ska kunna göra välinformerade val.
En del av förklaringen till att kommissionen slutrapport inte innehåller förslag som har större potential att minska könsskillnaderna i livsinkomst ligger i att kommissionens direktiv inte tillåter det. Kommissionen har inte haft mandat att lägga förslag som rör regler i socialförsäkringsbalken.
Föräldraförsäkringen behöver reformeras
Utan att lägga fram förlag gör kommissionen ändå beskrivningar och bedömningar som innefattar frågor där det finns stora behov av politiska beslut kring reformer som är centrala för att vi ta steg mot jämställda livsinkomster i Sverige. En sådan fråga gäller behovet att reformera föräldraförsäkringen så att den signalerar att jämställt föräldraskap är målet
TCO:s har sedan länge drivit på för politiska beslut om ökat antal reserverade månader i föräldraförsäkringen och anser att en tredelning av föräldrapenningdagarna är ett centralt steg som behöver tas för att komma framåt mot jämställda livsinkomster.
TCO ser även behov av att reformera föräldraförsäkringen så att alla föräldrar ges stöd att få ihop livspusslet under barnens uppväxt inom ramen för föräldraförsäkringen. TCO föreslår därför att de 90 lägstanivådagarna görs om till 90 ”föräldratidsdagar” med inkomstrelaterad ersättning att tas ut tio om året när barnen är 3-12 år. Med denna regelförändring kan vi ta steg mot minskade behov av ”deltidsarbete av omsorgsskäl” och mer jämställd fördelning av obetalt hemarbete under barnens uppväxt.
För som kommissionen konstaterar påverkas kvinnors inkomstutveckling negativt av föräldraskap i större utsträckning än mäns. Och det beror på att kvinnor tar längre föräldraledigheter, oftare arbetar deltid, dubbelarbetar mer och har större risk för sjukskrivning. Det är samma slutsatser som TCO drar och som vi har visat i bland annat rapporten Hur påverkas kvinnors och mäns inkomster när de får barn?
Normer om könsroller och föräldraansvar är fortfarande styrande, vilket vi visar i rapporten Från jämställda par till ojämställda föräldrar. TCO:s slutsats är att politiken behöver gå före för att inkomstskillnaderna mellan könen ska minska. Det räcker inte att endast mäta och följa upp utfallet och förbättra förutsättningarna för individerna att göra informerade val. Med den reformering av föräldraförsäkringen som TCO föreslår ges både föräldrar och arbetsgivare signalen att det offentliga stödsystemet tar sikte på jämställd fördelning av både föräldraledighet och omsorgsansvar under barnens uppväxt. Det kan i sin tur påverka rådande normer kring föräldraskap och kön.
Bra med lönekartläggningar och lönetransparens, men semidispositiva regler behövs
Angående kommissionens uppdrag kring löner, lönetransparens och lönecertifiering skriver de att de inte har möjlighet att lägga fram förslag som de med säkerhet kan säga inte kommer att behöva ändras i väsentliga delar när ett kommande EU-direktiv om lönetransparens har antagits och ska implementeras i Sverige. De skriver också att de inte kunnat identifiera en enskild optimal metod för att främja jämställda löner, men att de ser att det svenska regelverket kan utvecklas. För att få användning av underlaget tycker TCO att det kan remissbehandlas utan att vänta på att ett EU-direktiv om lönetransparens ska implementeras.
TCO är positiv till ett EU-direktiv om lönetransparens och bedömer att det kan ge mer jämställda löner både i Sverige och övriga EU-länder. En central ståndpunkt som vi i TCO lyfter fram är dock att det behövs en semidispositiv regel i direktivet, det vill säga att det ska vara möjligt att avvika från delar i direktivet genom att fack och arbetsgivare själva ingår kollektivavtal om lösningar som är bättre anpassade till geografiska och branschmässiga förhållanden.
TCO och TCO-förbunden har sedan länge drivit frågan att diskrimineringslagstiftningen behöver bli semidispositiv i den del som gäller aktiva åtgärder (där årliga lönekartläggningar ingår). Det betyder att arbetsgivare och fack i avtal kan komma överens om regler kring innehållet i de aktiva åtgärderna som är bättre anpassade till den aktuella branschen, vilket också ger facken bättre möjligheter att driva på i arbetet för jämställda löner på ett effektivt sätt.
TCO-förbundens erfarenheter är att arbetsgivarsidan konsekvent avvisar möjligheten att teckna kollektivavtal kring att främja lika rättigheter och möjligheter med motiveringen att det skulle innebära en risk för dubbla sanktioner. Vi tycker att kommissionen gör en felaktig bedömning när de skriver att det inte råder några hinder att redan nu använda kollektivavtalen, men att möjligheten inte utnyttjats i någon större utsträckning. Så länge reglerna inte är semidispositiva är chanserna för att framgångsrikt flytta fram positionerna avtalsvägen väldigt begränsade. Kommissionen borde ha visat att de förstått frågans komplexitet och det starka motståndet som finns mot dubbelreglering från arbetsgivarsidan.
Utredare: jämställdhet
Åsa Forsell