Oron för omställningsstudiestödet är förhastad

Omställningsstudiestödet innebär att den som arbetat i åtta år kan fördjupa sin kompetens i det nuvarande yrket, komplettera sin utbildning så att den passar en närliggande bransch eller kanske byta yrkesinriktning helt och hållet. Studierna kan vara på hel- eller deltid i upp till 44 veckor. Tillsammans med parternas kollektivavtalade kompletteringar ger omställningsstudiestödet 80 procent av lönen för de flesta lönenivåer.

TCO kan inte nog understryka hur betydelsefull denna reform är för den samlade kompetensförsörjningen och tjänstemännens behov av omställning. Reformen är också efterlängtad. TCO:s undersökningar har visat att finansieringen har varit det största hindret för tjänstemän att vidareutbilda sig. Den stora anstormningen av ansökningar – strax före årsskiftet hade drygt 20 000 personer sökt omställningsstudiestöd – vittnar också om att det finns ett stort och uppdämt behov av vidareutbildning.

Det stora intresset är positivt, men det har skapat långa handläggningstider hos CSN. Det är beklagligt, inte minst för dem som står i startgroparna för att påbörja studier redan i januari.

En hög del av ansökningarna får avslag

Att en så hög andel av ansökningarna hittills har fått avslag har också skapat en viss oro. I ett inslag i Ekot den 3 januari uttryckte Göran Arrius, Saco, sin oro för att studiestödet riskerar att användas fel och bara ges till personer som vill skola om sig till bristyrken. Saco menar att skrivningar i Tidöavtalet och i budgeten kan få CSN att göra en snävare tolkning av villkoret att utbildningen ska stärka individens ställning på arbetsmarknaden.

Personligen tror jag att oron är obefogad – jag hyser stort förtroende för att CSN kommer att fatta beslut utifrån gällande regelverk. Ett regelverk som följer intentionerna i den ursprungliga överenskommelsen att utbildningar som ger omställningsstudiestöd ska stärka individens ställning på arbetsmarknaden.

Även Expressens ledarsida uttrycker oro – men här handlar oron om att omställningsstudiestödet ska förvandlas till ett nytt friår. Att CSN och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson inte får ”falla för fackens krav på friare studier med omställningsstudiestöd”. Personligen tror jag att även Expressens ledarsida oroar sig i onödan. Expressens oro grundar sig dessutom på ett par felaktiga premisser.

För det första finns det inga fackliga krav på ”friare studier med omställningsstudiestöd”. Arbetsmarknadens parter – både de som undertecknade den ursprungliga överenskommelsen och de som omfattas av huvudavtalet – utgår ifrån att omställningsstudiestöd ska beviljas utifrån gällande regelverk. Ett regelverk som tydliggör att omställningsstudiestöd endast får lämnas till studier som stärker individens ställning på arbetsmarknaden.

För det andra görs själva bedömningen av den omställningsorganisation som individen tillhör – organisationer som besitter djup kunskap om arbetsmarknaden och dess behov av kompetens. Det tycks inte heller vara utbildningens arbetsmarknadskoppling som ligger bakom den hittills höga andelen avslag hos CSN, det förklaras främst av att många sökande inte uppfyllt grundvillkoret att vara etablerad på arbetsmarknaden och ha jobbat i minst åtta år.

Vilka är orosmomenten?

Utöver de långa handläggningstiderna – finns det då inga orosmoment kring införandet av omställningsstudiestödet?

Jo, även på TCO finns det en oro både för att utbildningsutbudet är otillräckligt för tjänstemännens behov och för att medlen för omställningsstudiestöd ska ta slut redan i vår. Om den oron är befogad är dock svårt att svara på innan CSN redovisar hur många som beviljats omställningsstudiestöd och vilka utbildningar de sökt.

TCO bevakar utvecklingen av omställningsstudiestödet men än så länge finns det inga skäl att ompröva ståndpunkten att omställningsstudiestödet är en fantastisk reform som har goda förutsättningar att lyckas!