Låt inte pensionerna bli valfläsk, bättre att stärka systemet på riktigt
Pension
Debattartikel
2026-01-27
Under 2026 påverkas miljontals arbetstagare av höjd pensionsålder. Vi vill redan tidigt på det nya året skicka ett tydligt budskap till politiken: Pensionerna får inte bli fråga om valfläsk och sifferbingo, som det blev valet 2022. För det är frågan för viktig. Förändringarna i pensionssystemet har stor påverkan på många människor och både de och pensionssystemet i sin helhet måste därför hanteras varsamt. Pensionsgruppen behöver hålla ihop och långsiktighet vara ledstjärnan.
Dess styrka bygger på tre principer:
- Konstruktionen att livsinkomstprincipen gäller.
- Att finansiering sker utanför statsbudgeten.
- Kravet på konsensusbeslut i riksdagens pensionsgrupp.
Nu höjs lägsta åldern för att ta ut pension från 63 till 64 år och den så kallade riktåldern, då garantipension och bostadsbidrag börjar betalas ut, höjs från 66 till 67 år. Förändringen är motiverad för att möta den ökade livslängden. Samtidigt finns det många arbetstagare som får allt svårare att orka arbeta till pensionsåldern när åldersgränserna höjs. Det skriver TCO:s ordförande Therese Svanström i en debattartikel på Dagens Industri.
Därför behöver utvärdering genomföras och vissa förändringar göras. Men det handlar om renoveringar, inte rivningsarbete. Och de måste göras enhälligt av pensionsgruppen med god framförhållning och med beaktande av de principer som systemet vilar på. Här är tre områden pensionsgruppen behöver prioritera, så att risken för att pensionerna blir en stridsfråga i valet minimeras.
Höj pensionsavgiften
För att återupprätta såväl livsinkomstprincipen som respektavståndet, skillnaden i pension mellan den som har arbetat ett helt yrkesliv och den som arbetat lite eller inget alls, och även bevara pensionssystemets autonomi gentemot statsbudgeten vill TCO se en höjning av pensionsavgiften, från 17,2 till 18,5 procent av inkomsten. Det skulle höja inkomstpensionen med ungefär 7 procent, det motsvarar ungefär 1 000 kronor per månad för den genomsnittliga pensionären. För att höjningen ska få effekt inom rimlig tid krävs att reformen görs retroaktiv och även omfattar dagens pensionärer. Kostnaden landar på strax under 20 miljarder netto. Den årliga kostnaden är därmed i samma storleksordning som den tillfälliga sänkningen av matmomsen.
Bättre arbetsmiljö för att kunna jobba längre
För att öka pensionskapitalet behöver arbetslivet förlängas. Men för att det ska bli verklighet krävs stora förbättringar i arbetsmiljön, möjligheter till omställning och en flexibilitet avseende arbetstid. Dessa förbättringar behöver genomsyra hela arbetslivet för att så många som möjligt ska orka och vilja arbeta längre. Enligt TCO:s beräkningar skulle förbättringar av arbetsmiljön och arbetsvillkoren för tjänstemän kunna öka arbetsutbudet med upp till 800 000 årsarbetskrafter.
Om reformerna genomförs och arbetslivet förlängs kan effekten på pensionen blir minst lika stor som av höjd pensionsavgift, omkring 7 procent per ytterligare arbetat år.
Flexibel riktålder
Många orkar inte arbeta till riktåldern. Därför måste det finnas möjlighet att lämna arbetslivet tidigare. Men den möjligheten behöver vara betingad av bedömningar av individernas arbetsförmåga, inte av antalet arbetade år eller om ett arbete är klassat som tungt.
Den största risken är att fysiskt tunga arbeten kvalar in lättare än arbeten med hög grad av social och organisatorisk stress, såsom klient- och kontaktyrken i offentlig sektor. Dessutom finns en risk att förbättringarna av arbetsmiljön avstannar om slitsamma arbeten gör det möjligt att lämna arbetslivet tidigare.
Vi har ett bra pensionssystem, men det behöver tillföras mer medel, samtidigt som möjligheterna att förlänga arbetslivet måste förbättras. Det måste ske ordnat och med bred politisk samsyn. Pensionsfrågan får inte bli ett slagträ i en valdebatt. Det är inte systemet som brister, utan hur vi utvecklar det för att leverera tillräckliga pensioner på kort och lång sikt.
