Bättre och sämre skattereduktioner

Samhällsekonomi

Blogg

Det finns de som alltid ser en riktad skattesänkning som svaret, oavsett hur frågan ser ut. Dit hör inte TCO. Men det finns bättre och det finns sämre skattereduktioner. I veckan gick remisstiden hos finansdepartementet ut för två tillfälliga sådana, för investeringar och för arbetsinkomster. Läs min hiss och diss.

Nu har remisstiden gått ut för förslaget till "Skattereduktion för investeringar i inventarier anskaffade år 2021" och "Tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin"

Båda är alltså tillfälliga, och resultat av överenskommelser mellan januaripartierna, och beslutades i praktiken i och med beslut om statens budget för 2021. Men lagförslagen fanns inte med i budgetpropositionen utan togs fram senare och sändes ut på remiss i slutet av december.

Finanspolitiska krisåtgärder bör kännetecknas av att de uppfyller tre krav, de ska vara effektiva för sitt syfte, de ska vara i tid tillfälliga, och de ska ge långsiktigt bra resultat.

Den första skattereduktionen, för investeringar under 2021 är utformad så att den ger en extra skatterabatt på investeringar som görs under detta år. Reglerna ansluter till de vanliga regelverket för avskrivningar. Resultatet blir att det är enkelt och lätthanterligt för företagen i och med att det följer ett inarbetat regelverk. Genom den extra skattereduktionen kan återhämtning och produktivitetstillväxt förstärkas genom såväl tidigareläggning som viss utvidgning av investeringar. Även om man skulle kunna tycka att skattereduktionen kunnat vara bredare och exempelvis innefatta utbildningskostnader för anställda, så är enkelhet och tydlighet mycket värt. Det är alltså en bättre sorts skattereduktion. Den är enkel och därmed effektiv, den är tillfällig och den torde i allt väsentligt ge långsiktigt goda resultat för jobb och ekonomi.

Den andra skattereduktionen behövde tydligen ges vad som sannolikt är årets längsta uttryck för en skattesänkning, tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin. Den är dock inte utformad så att den går som ersättning till de personer som verkligen haft ökade arbetskostnader, utan utgör en allmän skatterabatt på 185 kronor per månad för dem som tjänar mellan 21 000 kronor och 26 000 kronor. Vid lägre inkomst fasas skattereduktionen in, och vid högre fasas den ut för att vara helt borta vid samma inkomstnivå där den statliga inkomstskatten inträder, 42 000 kronor. Man behöver alltså inte alls ha någon ökad arbetskostnad att hantera. Skattereduktionen ska avse inkomståren 2021 och 2022. 

Denna skattereduktion utformas alltså som ytterligare en komplicerad komponent i beskattningen av arbetsinkomster, den är retroaktiv och gör det sålunda inte mer lönsamt att arbeta nu och den motiveras med ökade arbetskostnader som inte nödvändigtvis finns. Särskilt inte aktuellt år. Det anges som exempel att man behövt köpa en cykel för att undvika kollektivtrafik. I så fall skedde det antagligen 2020, det år pandemin slog till.

Detta hade naturligtvis, av förenklingsskäl, kunnat vara effektivt om man bedömde att det i nuvarande konjunkturläge var lämpligt med en allmän tillfällig injektion av lite köpkraft. Men pengarna kommer inte att nå mottagarnas portmonnäer förrän nästa sommar. Detta då den sena hanteringen gör att skattereduktionen inte kommit med i det preliminära skatteavdraget utan först i samband med beräkning av slutlig skatt för året. Om det ut konjunktursynpunkt är vettigt att 2.5 miljarder extra kommer ut för konsumtion och sparande nästa sommar är ju svårt att bedöma idag.

Däremot finns nog all anledning att förvänta sig att pensionärsorganisationer kommer att uttrycka missnöje över att endast förvärvsarbetande får denna skattereduktion. Som om det inte fanns kostnader att hantera under pandemin även för pensionärer.

Min andra reflektion är att det kommer med största sannolikhet att ställas krav  från olika aktörer inför valet 2022 på att denna skattereduktion ska permanentas. 

En tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster är alltså en sämre sorts skattereduktion, det är oklart om den kommer att vara effektiv, det är hög risk att den inte blir tillfällig och den kan inte anses ha långsiktigt riktiga effekter.

Inför vårpropositionen skulle jag önska att januaripartierna istället för att med en längre lista på olika tillfälliga eller permantenta skatteändringarna röra till skattesystemet ytterligare, tog itu med punkt 4 i januariavtalet och sätter igång ett arbetet med underlag för en bred skattereform.

Läs TCO:s fullständiga remissvar för skattereduktion för investeringar respektive arbetsinkomster.

Bild på Karin Pilsäter

Utredare: skatter och ekonomisk politik

Karin Pilsäter