Rekommendationer för en bättre sjukskrivningsprocess

Mandus Frykman utsågs 2018 till ”Nationell samordnare för en välfungerande sjukskrivningsprocess” med ett uppdrag som nog bäst kan karaktäriseras som vidlyftigt (dir 2018:27).  Mycket betoning i uppdraget har legat på samverkan och dialog mellan olika aktörer i sjukskrivningsprocessen och hur detta kunnat bli bättre. Därtill har samordnaren haft i uppdrag att genomföra arbetet ”i nära dialog” med företrädare för de olika aktörerna som deltar i en sjukskrivningsprocess.

Som tänkas kan har det inte varit ett lätt uppdrag, och det har väl funnits en hel del motstridiga uppfattningar om hur sjukskrivningsprocessen kan förbättras. Bland annat har TCO med LO och SACO haft en hel del kommentarer och synpunkter under arbetets gång. Det är därför extra välkommet att nu konstatera att samordnaren i slutbetänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24) presenterar en rad förslag i form av rekommendationer som faktiskt kan göra en hel del för att förbättra sjukskrivningsprocessen och öka fokus på stöd och rehabilitering för den enskilde. Samtidigt är det just rekommendationer – ofta på ytterligare utredningar – och vad dessa leder till återstår att se. Men det är steg på vägen.

Det är också glädjande att mycket fokus är på rehabilitering, vilket inte minst framträder i betänkandets titel och den definition som föreslås av sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessens syfte: nämligen att individen ska återfå arbetsförmåga och därmed kunna återgå i, eller kunna söka, arbete. I direktiven var rehabilitering mindre framträdande och det pratades endast om sjukskrivningsprocessen - inte sjuk- OCH rehabiliteringsprocessen.

För att stärkta drivkrafter för arbetsgivare att ta sitt ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning lyfter samordnaren fram förslaget om Hälsoväxling som socialförsäkringsminister Annika Strandhäll initierade 2015 och som presenterades i promemorian Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna (Ds 2016:8). Hälsoväxling innebar i korthet att arbetsgivaren står för en del av ersättningskostnaderna under sjukskrivning.

TCO ställde sig i sitt remissvar huvudsakligen positiv till Hälsoväxling, även om TCO också efterfrågade ett mer träffsäkert system som främst riktade sig mot de arbetsgivare som inte tar sitt lagstadgade rehabiliteringsansvar.  En förnyad diskussion kring ett system liknande hälsoväxling är ett intressant spår för stärkta drivkrafter för arbetsgivare att ta sitt lagstadgade rehabiliteringsansvar. Hänsyn måste dock tas till de avsiktsförklaringar som arbetsmarknadens parter slöt som svar på det förslag på Hälsoväxling som presenterades 2016, och vad som har uppnåtts inom ramen för avsiktsförklaringarna i olika sektorer.

Mycket konstruktivt är också samordnarens förslag att utreda skärpning av arbetsgivares skyldighet att använda företagshälsovård i vid arbetsanpassning och annat arbetsplatsinriktat stöd för sjukskrivna. TCO har exempelvis i rapporten Trampolin eller kvicksand? funnit att särskilt de som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa inte är i kontakt med Företagshälsovården innan sjukskrivningen trots att de hade behövt det – och många får inte heller stöd under sjukskrivningen.

Samordnaren förslår också att det ska ses över om kostnader för ohälsa och sjukfrånvaro bör redovisas öppet – i första hand av offentliga arbetsgivare. TCO har i sitt Sjukförsäkringspolitiska program (2018) föreslagit detta i form av Hälsobokslut – även det i första hand för offentlig sektor men något som också skulle vara bra för privat sektor.

Betänkandet innehåller också förslag och rekommendationer kring förstärkning av samordningsuppdraget för både Försäkringskassan och Socialtjänsten, liksom förslag kring ökat informationsutbyte – framförallt genom en så kallad digital planeringsyta – och ökad samordning mellan myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Här kan ett utökat samordningsansvar för Försäkringskassan för de som behöver extra stöd lyftas fram som särskilt välkommet. Som bekant är det för många ett heltidsjobb att vara sjuk.

Nu är allt politiskt fokus på åtgärder för att hantera coronapandemin, och någon djupare debatt om rekommendationerna i betänkandet dröjer nog tills efter pandemin. Men någon gång kommer pandemin att kunna hanteras och då blir behovet av en välfungerande sjukskrivningsprocess mycket stort – det finns därför all anledning att hålla fast vid rekommendationerna och redan nu börja fundera på hur de kan tas vidare och omsättas i praktisk politik.