Lönegolv är inte rätt väg att gå för att komma åt utnyttjande av arbetskraftsinvandrare

1. Det är ett ingrepp i lönebildningen och den svenska modellen.
2. Det försvårar för kompetensförsörjningen, inte minst i norra Sverige där den gröna omställningen kräver arbetskraft i så väl batterifabriken som inom barnomsorg, hemtjänst och sjukvård.
3. Det inte löser problemet med utländsk arbetskraft som utnyttjas.

Regeringen borde ta till sig den kritik som riktats mot lönegolvet från såväl fack som företag och istället genomföra andra åtgärder som faktiskt kommer åt det problem man säger sig vilja lösa.

Lönegolv löser inte problemet regeringen vill åt

Ett viktigt skäl för riksdagen och regering att höja försörjningskravet är just att förhindra konkurrens med låga löner och att arbetskraftsinvandrare utnyttjas. Det är naturligtvis välkommet och nödvändigt med åtgärder mot utnyttjande av arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. Men det är inte troligt att en lönenivå för arbetstillstånd motverkar detta i särskilt hög utsträckning.

När frågan senast utreddes, för inte så länge sedan, kom man bland annat fram till att ett vanligt problemen kring arbetskraftsinvandrares löner inte består i att de lovas för låga löner, utan att vissa arbetskraftsinvandrare inte får de löner som de har lovats i arbetstillståndsansökan överhuvudtaget (se Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m. SOU 2021:88). Lönegolvet löser alltså sannolikt inte det problem som regeringen vill komma åt.

Gör det lättare att driva in lön som inte betalas ut

En åtgärd som däremot skulle ha effekt är att göra det lättare för arbetskraftsinvandrare att driva in lön och villkor som arbetsgivaren lovat men inte vill betala ut.

I nuläget är det dessvärre lättare sagt än gjort. En viktig anledning är att arbetskraftsinvandrare har en mycket svag ställning gentemot sin arbetsgivare och lätt kan förlora sitt arbetstillstånd och rätt att vistas i Sverige vid misstag eller felaktigheter begångna av arbetsgivaren.

TCO vill därför att det införs särskilda arbetsrättsliga skyddsmekanismer som gör att arbetskraftsinvandrare kan anmäla missförhållanden och driva in löner och andra avtalsbaserade villkor, till exempel via sin fackförening.

Rucka inte på den svenska lönebildningsmodellen

Det är alltså möjligt att motverka utnyttjande av arbetskraft genom åtgärder på arbetsmarknaden – men inte genom riskabla ingrepp i lönebildningsmodellen som riskerar att försvaga parternas konfliktlösningsmekanismer. Tvärtom vore det mycket bättre och mer ändamålsenligt för att motverka fusk och utnyttjande om kollektivavtalens ställning i arbetstillståndsprövningen stärktes och kompletterades av förstärkningar i arbetsrätten till arbetskraftsinvandrarnas fördel. Skulle arbetskraftsinvandrare komma in i den värme som gäller via arbetsrätten i övrig på svensk arbetsmarknad skulle det minska risken för utnyttjande, eftersom facken då skulle få större möjligheter att ingripa.

Vi menar också att de bäst avvägda nivåerna för lön och villkor vid arbete i Sverige finns i de svenska kollektivavtalen. Genom att arbetsmarknadens parter kommer överens om vilka löner och villkor som ska gälla inom olika branscher eller yrken anpassas också nivåerna till vad som är acceptabelt för både fack och arbetsgivare.

När regeringen bestämmer sig för att ange lönenivån för en grupp på arbetsmarknaden genom att höja det så kallade försörjningskravet för arbetstillstånd, finns en risk för att de ruckar på fundamenten för den svenska lönebildningsmodellen.

Stort behov av arbetskraft i Sverige

Höjningen av försörjningskravet sker dessutom i ett läge där det råder en brist på arbetskraft inom ett stort antal yrken. Men behovet av arbetskraft är stor i flertalet europeiska och andra länder och det är inte självklart att den internationella arbetskraften vill arbeta i Sverige. Till exempel har de engelskspråkiga länderna en språkfördel i konkurrensen om den internationella arbetskraften, vilket kan göra det svårare svenska arbetsgivare att locka dem till Sverige.

Den utveckling som sker i norra Sverige är till exempel i stort behov av arbetskraft i flera sektorer. Givetvis kan människor flytta inom Sveriges gränser men utan invandrad arbetskraft kommer vi stå inför stora utmaningar inte minst i vården kommande år.

Sverige kan konkurrera om attraktiv arbetskraft med bra arbetsmiljö och arbetsvillkor, generellt hög livskvalitet och jämställdhet. En fungerande partsmodell med starka fackförbund har under en lång tid varit en förutsättning för detta.