Grusade förhoppningar – om att titta på en partiledardebatt om arbetslösheten

Vi på TCO vill att jobben ska komma först inför årets riksdagsval. Bakgrunden är det långvariga misslyckandet med arbetsmarknadspolitiken, som har gjort att arbetslösheten blivit högre än nödvändigt. Under lång tid har många arbetslösa inte fått rätt stöd och just nu har drygt fyra av tio av de inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen varit utan arbete i minst ett år. Detta är ett stort misslyckande och för detta är både nuvarande och tidigare regeringar ansvariga.

Frågan är hur insiktsfulla våra politiker är. Ett sätt att försöka ta reda på detta är att granska SVT:s partiledarutfrågningar. Den senaste sändes häromdagen.
Hoppet brukar ju sägas vara det sista som överger oss människor. Och i söndagskväll var jag faktiskt något mer hoppfull än tidigare. Jag har känt att arbetsmarknaden och arbetslösheten kommit lite mer i fokus i media och i debatten under våren jämfört med hur det sett ut. Så, en bit in i sändningen blev temat för partiledardebatten en kort stund just jobb och arbetslöshet.

Samma gamla talepunkter

Hur blev det då? Mina förhoppningar blev ganska snabbt till sand – om liknelsen tillåts. Programledarna gjorde några tappra försök att få något konkret ur partiledarna. Det blev ändå mestadels samma gamla talepunkter som tidigare. De som alltid förespråkar att arbetsgivaravgifterna (eller anställningsskatten som det på modern svenska numera tydligen heter) ska sänkas (eller i vissa fall till och med slopas) argumenterade för att det skulle vara ett effektivt sätt att få ner arbetslösheten. De som ständigt betonar vikten av ökade drivkrafter för att få fler i arbete sa att ett så kallat bidragstak, ökade krav på de arbetslösa, ökad geografisk rörlighet och sänkta skatter skulle göra stor skillnad. De som driver tesen att ökade offentliga investeringar är nyckeln upprepade detta som sitt svar. 

För att testa påståendet om att sänkta arbetsgivaravgifter skulle göra susen behöver man bara besöka IFAU:s hemsida för att konstatera att de jobb som skapas i stor utsträckning ändå skulle ha kommit till stånd. Tesen om att lösningen är att det ska löna sig bättre att arbeta har vid flera tillfällen bemötts av Finanspolitiska rådet. De menar att det för de allra flesta redan idag lönar sig att gå från arbetslöshet till arbete. Varken sänkta arbetsgivaravgifter eller att det ska löna sig bättre att arbeta verkar alltså vara effektiva sätt att få ner arbetslösheten. Om ökade offentliga investeringar är mer verkningsfullt är svårt att säga. Det beror nog på hur de ser ut och i vilket läge de sjösätts.

Facit finns 

Slående var ändå att ingen, absolut ingen, hade modet att föreslå insatser mot arbetslösheten som det faktiskt finns starkt forskningsstöd för. Facit finns och det stavas matchande och rustande insatser, anställningar med stöd och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Forskningen har även slagit fast att fler arbetsförmedlare, en stärkt lokal närvaro av Arbetsförmedlingen och tätare kontakter mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivare skulle göra skillnad.

För att fler ska komma i arbete krävs alltså specifika och inte generella stöd och insatser. Det ger bäst effekt och är mest ekonomiskt ansvarsfullt. Faktum är att det är just den typen av åtgärder som vi på TCO vill se mer av. Så, inför nästa debatt tipsar jag våra partiledare om att läsa TCO:s nyligen framtagna kompetensförsörjningspolitiska program. Där finns våra förslag och praktiskt nog även hänvisningar till den forskning vi stöder oss på.

Några små guldkorn

Kanske ändå att jag hittade några guldkorn. Ebba Busch lyfte omställningsstudiestödet som något positivt och Elisabeth Thand Ringqvist betonade vikten av fler korta yrkesutbildningar. Se där. Allt hopp är inte ute. Men det samlade intrycket av det jag hörde i söndags är att ingen sida av politiken har förslag som är tillräckliga för att få bukt med arbetslösheten. Men ännu är det långt kvar till valet. Partierna har fortfarande god tid på sig att lägga fram reformer och förslag som faktiskt bidrar till att sätta jobben först.