Med stigande arbetslöshet behöver alla tilldelade arbetsmarknadspolitiska medel komma till användning

Tecknen på att vi går mot sämre tider blir allt fler. Antalet personer som varslas om uppsägning ökar och arbetsgivarna har sänkt sina planer för kommande nyanställningar. Vi ser även att arbetslösheten inte längre sjunker. Det blir därmed alltmer tydligt att den lågkonjunktur som vi av allt att döma snart går in i redan nu börjat påverka arbetsmarknaden.

Arbetslösheten stiger – svårast för de som står långt från arbetsmarknaden

Arbetsförmedlingen har i veckan släppt en prognos där myndigheten bland annat beskriver en ökad arbetslöshet under nästa år. Att den väntade försvagningen av ekonomin kommer att påverka läget på arbetsmarknaden är självklart. Det olyckliga är att vi redan nu – innan lågkonjunkturen – har en hög långtidsarbetslöshet. Med en lägre efterfrågan på arbetskraft kommer de som redan idag har en svag konkurrenskraft på arbetsmarknaden att få det ännu svårare. Detta kommer i sin tur leda till ännu fler långtidsarbetslösa, något som även uppmärksammas av Arbetsförmedlingen.

Långtidsarbetslösheten fortsätter att vara den största utmaningen på arbetsmarknaden. Det är därför mycket viktigt att arbetsmarknadspolitiken får bästa möjliga utformning och att Arbetsförmedlingen får bästa möjliga förutsättningar att utföra sina uppdrag.

Arbetsförmedlingen behöver förutsägbara ekonomiska förutsättningar och tillräckligt med personal

Att arbetsmarknadsministern lovat Arbetsförmedlingen arbetsro är ett steg i rätt riktning. För att ge Arbetsförmedlingen bästa möjliga förutsättningar att utföra sina uppdrag behöver myndigheten även få stabilare och mer förutsägbara ekonomiska förutsättningar. Detta gäller inte minst förutsättningarna för myndighetens egen verksamhet och bemanning, alltså det som finansieras via myndighetens förvaltningsanslag.

Arbetsförmedlingen beskrev nyligen sina svårigheter att planera nästa års verksamhet. Framför allt säger man sig ha svårt att planera de delar som är mer personalintensiva, såsom arbetsmarknadsutbildningar och lönebidrag men även anvisningar till tjänster. Arbetsförmedlingen säger sig således inte sakna medel för de arbetsmarknadspolitiska insatserna, däremot saknas medarbetare som ska utföra uppdraget att effektivt sammanföra dem som söker arbete med dem som söker arbetskraft.

Arbetsförmedlingen menar att det behövs en bättre balans mellan myndighetens olika anslag. Det är en rimlig önskan. Fördelningen mellan olika anslag måste underlätta för myndigheten att utföra sina uppdrag och nå sina mål – inte skapa flaskhalsar och andra hinder.

Med stigande arbetslöshet runt hörnet behöver alla tilldelade arbetsmarknadspolitiska medel komma till användning, vilket inte alltid varit fallet. Det är en rimlig princip både i goda och mindre goda tider. I nästa vecka får Arbetsförmedlingen sitt regleringsbrev inför nästa år. Där ger regeringen instruktioner om mål och prioriteringar för arbetsmarknadspolitiken under 2023. Varför inte även ge myndigheten bästa möjliga förutsättningar att utföra sina uppdrag?