Räkna på kostnaderna av restriktiv asylpolitik

Detta sker bara några dagar efter att regeringen offentliggjort direktiven för den parlamentariska utredningen som ska se över framtidens svenska migrationspolitik, ett betydligt mer positivt besked. I direktiven finns ett ovanligt långt avsnitt om utredningens konsekvensbeskrivning. Det ska räknas på längden och tvären. Bland annat ska de offentligfinansiella effekterna av förslagen beräknas, de samhällsekonomiska effekterna kvantifieras, och effekterna på hur många som beviljas uppehållstillstånd bedömas.

Det här reflekterar ganska väl hur samhällsdebatten om migration sett ut under de senaste åren. Men när det nu ändå ska räknas finns det några väldigt viktiga beräkningar som inte får glömmas bort, nämligen vad restriktiva regler kostar i termer av försämrad etablering på arbetsmarknaden.

Den tillfälliga lagen innebär att tillfälliga uppehållstillstånd är huvudregel. Permanent uppehållstillstånd utfärdas bara till den som kan försörja sig genom arbete eller eget företag. Möjligheterna till familjeåterförening är begränsade, och i regel villkorade av ett försörjningskrav. Detta kan ha flera negativa konsekvenser för integrationen. Jag vill särskilt lyfta fram två problem.

En stor del av de nyanlända har erfarenhet inom yrken där det idag råder brist på arbetskraft med rätt kompetens på svensk arbetsmarknad. Den tillfälliga lagen skapar incitament för dem att välja bort deltagande i mer långsiktiga etableringsinsatser, till exempel ett snabbspår till ett bristyrke. Även om det på sikt skulle innebära en bättre etablering kan det för den enskilde vara bättre att ta vilket jobb som helst även om det är långt under deras kvalifikationer. Försörjningsförmåga är en förutsättning för att kunna få återförenas med sina familjemedlemmar.

Vad är de samhällsekonomiska effekterna av en sådan arbetsmarknadsintegration i en tid av kompetensbrist?

Ytterligare en faktor är den psykiska ohälsan. Att leva med tillfälliga uppehållstillstånd innebär rent definitionsmässigt ovisshet om hur länge man får stanna i Sverige. Den otryggheten kan medföra stora psykiska påfrestningar och göra det svårare att behandla trauman. Osäkerhet om och när man kan få återförenas med sina familjemedlemmar kan givetvis likaså leda till psykisk ohälsa. Sammantaget ger det dåliga förutsättningar att bygga en ny tillvaro i Sverige, lära sig språket och tillgodogöra sig en utbildning.

Vad är kostnaden för försämrad integration till följd av psykisk ohälsa?

Många fler frågor behöver besvaras av utredningen. Till exempel hur skolresultaten påverkas och vilka samhällsekonomiska effekter och offentligfinansiella kostnader det kan leda till.

Jag känner inte till att någon övergripande utvärdering av den tillfälliga lagens konsekvenser på nyanländas etablering på arbetsmarknaden ännu har slutförts. Därför är det svårt att säga något säkert om regelverkets exakta effekter på etableringen. Däremot finns det flera rapporter som pekar på dess negativa verkan. Exempelvis har Röda Korset i en rapport vittnat om effekter på såväl utbildningsval som psykisk ohälsa.

Det råder bred politisk konsensus om att etablering på arbetsmarknaden är en av de viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik integration. Av detta följer att arbetsmarknadskonsekvenserna av restriktiva regler måste belysas ordentligt. De kan inte bara ses som ett nödvändigt ont och svepas under mattan när restriktiva regler klubbas.

Framtidens migrationspolitik måste istället utformas på ett sådant sätt att vi hjälper snarare än stjälper etablering på arbetsmarknaden.

Hela TCO:s remissvar hittar du här. 

Texten är skriven av Åsa Odin Ekman, tidigare utredare på TCO.