Regionala skyddsombud: Lösningen är inte att riva ner en fungerande modell

Friska arbetsplatser uppstår inte av en slump. För att få en bra arbetsmiljö krävs kunskaper. Ansvaret ligger på arbetsgivaren, men arbetsmiljöarbetet måste ske i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att bli bra.  I de fall samverkan i arbetsmiljöarbetet inte har kommit igång, eller behöver stöttning, finns de regionala skyddsombuden som har breda kunskaper om arbetsmiljöfrågor för aktuell bransch.

Möter dagens arbetsmiljöproblem

Regionala skyddsombud (RSO) är ambulerande skyddsombud/arbetsmiljöombud som granskar arbetsmiljön och föreslår förbättringar. I rollen som RSO ingår även att hjälpa till med att få igång ett förebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete som drivs lokalt. 

Den som påstår att regionala skyddsombud bara fungerar bra på arbetsplatser med stora maskiner och skyddshjälmar behöver uppdatera sina kunskaper. I Arbetsmiljöverkets årsredovisning kan man läsa att de vanligaste orsakerna till att skyddsombuden kontaktade Arbetsmiljöverket under senaste året var: ”bristande riskbedömningar, hot och våld, stress och hög arbetsbelastning samt andra organisatoriska och sociala arbetsmiljöaspekter”. Där står även i vilka branscher som de kopplades in med anledning av skyddsombuds-stopp: ”Oftast handlade det om branscherna vård, omsorg och sociala tjänster (...)”.
  
Samverkan mellan arbetsmarknadens parter är en förutsättning för ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete som också utvecklas i takt med att arbetslivet omvandlas. Det var länge sedan den manlige arbetaren ensam utgjorde normen i svenskt arbetsliv. Arbetsmarknaden har förändrats och i dag är tjänstemännen i majoritet. Hur skyddsombuden utses är normalt sett inte ett problem och deras uppdrag är att företräda samtliga på arbetsplatsen oavsett fackligt medlemskap eller ej.

Modellen ger resultat

Forskning i Sverige och utomlands (främst inom EU) är tydlig med att arbetsmiljöarbetet blir bättre med lokal dialog mellan chefer och anställda, att den blir ännu bättre om dialogen inte bara är direkt utan även med särskilt utsedda skyddsombud, samt att dialog och arbetsmiljöarbete blir allra bäst om dessa skyddsombud har utsetts genom facket och kan få fackets stöd.

Dessutom säger forskningen att småföretagen har ett stort behov av stöd för sitt arbetsmiljöarbete. Med tanke på att de regionala skyddsombuden gör 55 000–60 000 besök om året är det anmärkningsvärt hur få klagomål de får. Antalet besök kan jämföras med Arbetsmiljöverkets 3000–5000 besök om året på mindre företag.

En kostnadseffektiv modell

För staten och skattebetalarna är modellen med regionala skyddsombud mycket kostnadseffektiv eftersom fackförbunden själva skjuter till ungefär lika mycket av kostnaden för verksamheten. För 2019 var statsbidraget cirka 110 miljoner kronor. Hur dessa medel används redovisas årligen av varje centralorganisation till Arbetsmiljöverket, genom underlag som är granskade och godkända av auktoriserade revisorer.

Modellen med regionala skyddsombud ger dessutom betydligt mer valuta för pengarna jämfört med att exempelvis Arbetsmiljöverket skulle sköta samma sak via egna inspektörer/rådgivare, eftersom fackförbunden själva står för en stor del av kostnaden.

Stöttar småföretagare i arbetsmiljöarbetet

Många mindre företag har inget systematiskt arbetsmiljöarbete eller företagshälsovård. För dessa företag kan de regionala skyddsombuden vara ett stort stöd. De regionala skyddsombuden finansieras av staten och fackförbunden. Företagen betalar alltså ingenting för de regionala skyddsombuden.

Eftersom ett regionalt skyddsombud verkar hos flera arbetsgivare får de erfarenhet från många olika arbetsplatser inom samma bransch, vilket gör dem till en mycket användbar resurs i arbetsmiljöarbetet.

Småföretagare vill generellt gärna ha kontakt med någon som kan hjälpa dem med hur de konkret ska gå tillväga, hellre än att bli hänvisade till var de kan finna information om sitt ansvar. Flera av TCO:s medlemsförbund berättar att många arbetsgivare i första hand väljer att vända sig direkt till de regionala skyddsombuden när de har frågor om vad de ska göra i arbetsmiljöarbetet.