Familjeveckan på remiss - bra, men kan bli bättre

Häromdagen skickade regeringen ut en Departementsskrivelse om Familjeveckans införande på remiss. Enligt uppgift i början av året skulle en Ds om familjeveckan vara redo att skickas ut på remiss i mars. Men så kom Corona-pandemin och politikens (och mer eller mindre hela samhällets) fokus behövde läggas på pandemin och dess effekter och behovet av en låg rad anpassningar och åtgärder till det helt nya läget. Det kom ingen remiss om familjeveckan i mars. Det var ett klokt beslut.

Men det är också klokt att nu gå vidare med beredningsarbetet för familjeveckans införande. Vi på TCO har sedan länge identifierat behov av en reform som underlättar för alla föräldrar att få ihop livspusslet under barnens uppväxt. Det behovet finns kvar oavsett om det pågår en pandemi eller inte. Förslaget om familjevecka är inspirerat av TCO:s förslag om föräldratidsdagar men det finns några centrala skillnader – familjeveckan har förbättringspotential

Det är bra att dagarna som ingår i familjeveckan är individuella. Det gynnar ett jämställt föräldraskap. Det är också bra att fler dagar ges till vårdnadshavare med ensam vårdnad om barnet eftersom behoven är större för dem. Men dagarna borde utgå per barn och inte per familj. Familjer med flera barn upplever oftare stress än familjer med ett barn. Och att ge rätt till samma antal lediga dagar per barn måste nog ses som det enda rättvisa från ett barnperspektiv.

I debatten om familjeveckan återfinns argument mot att införa en familjevecka av kostnadsskäl, att det inte skulle vara lämpligt att införa en sådan reform under pandemin. I departementsskrivelsen presenteras tre alternativa förslag med olika kostnadsnivå för att kunna anpassa införandet till det rådande läget - och rätta mun efter matsäck – samtidigt som man håller fast vid punkt 8 i januariöverenskommelsen om att påbörja införande av familjeveckan under mandatperioden.

Det finns ett finansieringsförslag som vi hade velat se i Ds:en som ligger i linje med TCO:s förslag om föräldratidsdagar inom föräldraförsäkringen och som skulle gynna både stadsbudgeten, jämställdheten och arbetsgivarna. Det är egentligen inte ”nya” lediga dagar som behövs, utan det som behövs är att se till att alla föräldrar har möjlighet att ta några lediga dagar varje år för att få tiden att räcka till. Därför skulle de 90 lägstanivådagarna inom föräldraförsäkringen kunna tas bort och göras om till dagar (med högre ersättning) att ta ut under barnets uppväxt. Då blir det dessutom tydligare för både föräldrar och arbetsgivare. Och det antal barnlediga dagar som de anställda har rätt till skulle inte öka. Detta samtidigt som lägstanivådagarnas borttagande alltså bidrar till finansieringen.