Normer styr hur länge kvinnor och män är föräldralediga – politiken behöver signalera att jämställt föräldraskap är målet

Trots möjligheten att dela lika på föräldraledigheten är det få föräldrapar som gör det. TCO:s nya jämställdhetsindex visar att mammor tog ut 68,7 procent av dagarna med föräldrapenning och vård av sjukt barn förra året. Pappor tog alltså bara ut 31,3 procent av dagarna. Det är en ökning med 0,4 procentenheter jämfört med 2019. Vi kan konstatera att pappors uttag fortsätter att öka, men i långsammare takt. Inte sedan 2007 har pappornas andel av uttaget ökat så lite. Det verkar som att utvecklingen mot en jämställd fördelning håller på att bromsas in.

Den ojämna fördelningen av föräldraledighet är en viktig förklaring till dagens inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och något som behöver förändras för att vi ska närma oss ekonomisk jämställdhet – ett uttalat mål för TCO och för regeringen med brett politiskt stöd i riksdagen. Men hur kommer det sig att föräldrar fortfarande väljer att fördela föräldraledigheten som de gör när det får så sneda effekter på kvinnors inkomster?

Enligt nyare forskning inom sociologi som vi har sammanfattat i en ny rapport från TCO är det normer på arbetsplatsen som styr hur föräldrar delar på föräldraledigheten. Något förenklat kan man säga att det val som föräldrar har på en arbetsplats är att pappor kan vara hemma lika länge som andra pappor, och mammor kan vara hemma lika länge som andra mammor. 

En pappa som väljer en föräldraledighet som på hans arbetsplats anses vara för lång blir straffad karriärmässigt och lönemässigt. Även mammor straffas om de bryter mot normerna. Ett val av en kortare föräldraledighet kan göra att många anser att hon är en dålig mamma eller att barnet tar skada. Om det var hushållsekonomin och föräldrarnas respektive inkomster som styrde skulle en kvinna som tjänar mer än sin partner vara den som tar ut den mindre andelen föräldrapenningdagar i paret, men så är det inte.

TCO:s slutsats är att vi behöver arbeta både med normer och reformer för att nå en mer jämställd fördelning av föräldraledigheten och därmed också närma oss målet om ekonomisk jämställdhet.

Arbetsgivare måste säkerställa att de behandlar alla anställda som ska vara föräldralediga på samma sätt. På många arbetsplatser ser det inte ut så. En pappa som ska vara föräldraledig kan få följdfrågor om han kan vara nåbar, komma in ibland, ta ledigheten i samband med sin semester eller liknande. Frågor som aldrig skulle ställas till en mamma på samma arbetsplats. Det är viktigt att arbetsgivare arbetar aktivt för att både kvinnor och män ska vara föräldralediga. Och att samma krav och förväntningar ställs på en medarbetare som ska vara föräldraledig oavsett om det är en man eller kvinna. Chefer kan föregå med gott exempel. Arbetsgivare bör ha en policy med rutiner och handlingsplaner runt föräldraledighet och i det arbetet säkerställa att kvinnor och män behandlas på samma sätt.

Men normer är trögrörliga, så för att nå snabbare förändring behöver politiken gå före och visa vägen. Det behövs reformer så att föräldraförsäkringens regelverk tydligare signalerar att målet är jämställt föräldraskap. Reformer som minskar möjligheten att ”välja” en ojämn fördelning av föräldraledigheten behövs för att skynda på utvecklingen mot ökad jämställdhet.

1. Tiden borde vara mogen för en tredelning av föräldraförsäkringen, så att en tredjedel av föräldrapenningdagarna får tas ut av vardera föräldern och en tredjedel fördelas fritt mellan föräldrarna. Det är fem år sedan riksdagen fattade beslut om den tredje reserverade månaden (tidigare kallad pappamånad) och det är dags för nästa steg så den positiva utvecklingen mot ökad jämställdhet kan fortsätta.
2. TCO tycker också att även föräldrapenningdagar med ersättning på grundnivå ska vara reserverade för varje förälder. Tre reserverade månader för varje förälder gäller idag för inkomstrelaterad ersättning. Personer som saknar tidigare inkomst, som studerande och nyanlända, får föräldrapenning på grundnivå och för dem saknas bestämmelser kring reserverade dagar. För dem är det alltså möjligt att ena föräldern tar ut alla föräldrapenningdagar.

Det finns inga motiv till att regelverket ska se annorlunda ut på den punkten för de som har en inkomst och de som inte har det. Att införa reserverade dagar även för föräldrapenning på grundnivå skapar förutsättningar för både ökad ekonomisk jämställdhet och snabbare etablering på arbetsmarknaden för nyanlända kvinnor. De som inte arbetar styrs inte av normer på arbetsplatsen, men väl av andra normer. Vill vi att jämställdhet ska genomsyra vårt samhälle behöver regelverken signalera det.

Det här förslaget har tidigare lagts fram av utredningen om en modern föräldraförsäkring. Regeringen tog det vidare, men det gick inte igenom riksdagen. Nu läggs förslaget fram av en till utredning. I vårt remissvar på slutbetänkandet ”Genomförande av balansdirektivet – balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, SOU 2020:81 tillstyrker vi såklart detta förslag och ser fram emot klokt agerande från beslutsfattarna så att förslaget kan klubbas igenom.

Båda ovanstående förslag är centrala reformer som genom ökad styrning av föräldrapenningdagarna kan ge en mer jämställd fördelning av föräldraledigheten utan att samtidigt föra med sig stora utgiftsökningar för staten. Men kan man inte använda ekonomiska incitament i stället för ökad styrning som inte gillas av alla?

Från vårt perspektiv kan ekonomiska incitament fungera som påverkan mot ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen, men endast på marginalen och troligtvis inte för alla. Vår bedömning är att reformer som uppmuntrar föräldrar att dela mer lika kan bidra till att öka förändringstakten mot jämställd föräldraledighet, men att det inte räcker för att nå hela vägen fram till en jämställd fördelning.

Ett av TCO:s förslag är att införa en bonus i form av en skattefri klumpsumma som betalas ut automatiskt på barnets tvåårsdag till de föräldrapar som har delat lika fram till dess. En sådan reform har nackdelen att den medför utgifter för statsbudgeten, vilket en ökning av antalet reserverade dagar inte gör på samma sätt.