AP-fondernas kapitalplaceringar och parternas nomineringsrätt ska utredas

Finansdepartementet har uppdragit åt enhetschefen Tord Gransbo att utreda hur den samlade förvaltningen av AP-fonderna kan moderniseras och effektiviseras. Uppdraget påbörjades den 23 oktober 2023 och ska redovisas senast den 31 mars 2024. 

Bakgrunden är bland annat den förändrade investeringsmiljön och fondernas ökade innehav i illikvida (onoterade) tillgångar som uppgår till 29 procent av Första-Fjärde AP-fondens samlade kapital.  

Dessutom vill man utreda hur AP-fondernas administration kan förenklas och moderniseras samt hur styrelsernas kompetens kan säkerställas. I det ingår en översyn av arbetsmarknadens parters nomineringsrätt till styrelseledamöter i buffertfonderna. 

Innehavet av illikvida tillgångar består främst av investeringar i fastigheter, riskkapital och infrastruktur. En ökande andel illikvida tillgångar medför problem med insyn och transparens avseende buffertkapitalets utveckling, eftersom dessa i motsats till noterade tillgångar inte marknadsvärderas löpande och ersättningen till förvaltare inte redovisas med fullständig transparens. 

Regelverken för fondernas styrelser ses över

I utredningsdirektiven jämförs regelverken för AP-fondernas styrelser med motsvarande för statligt ägda bolag. I båda fallen finns formulerade kompetenskrav för styrelsen. För statligt ägda bolag gäller statens ägarpolicy med tillhörande principer, medan AP-fondernas ledamöter utses av regeringen på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen efter nominering av bland andra arbetsmarknadens parter. AP-fonderna har nio ledamöter och för statligt ägda bolag anges maximalt antal åtta stycken. Vilket antal som är optimalt kanske utredningen ger svar på. 

Mot bakgrund av det förändrade investeringsklimatet är det inte orimligt att utreda AP-fondernas kapitalplaceringar och innehavet i illikvida tillgångar. På samma sätt är det av betydelse att administrationen är modern och inte onödigt komplex eller kostsam. Det är också självklart att fondernas styrelser ska besitta kompetens för uppdraget och vara effektiva. 

Men slutsatsen att det är arbetsmarknadsparternas nomineringsrätt som ska vara föremål för en översyn är långt ifrån självklar. I ett läge med en föränderlig investeringsmiljö och där fondernas innehav medfört minskad transparens och försvårad insyn, framstår parternas möjlighet att nominera ledamöter till fondernas styrelser som ett viktigt medel för insyn i fondernas verksamhet. Dessutom bidrar dessa ledamöter med viktig kompetens och, genom att de representerar arbetsmarknaden, till styrelsernas förankring.   

AP-fonderna framstår sedan lång tid som välskötta och utför respektive uppdrag till belåtenhet. Buffertfonden går med ett överskott, som kan behöva delas ut. Mot den bakgrunden och eventuell oro för framtida investeringsprojekt, finns ingen anledning till tveksamhet om arbetsmarknadsparternas representanter i fondstyrelserna.