StartFakta och politikPension

Sen start i yrkeslivet...

Sen start i yrkeslivet sänker pensionen

Pension

Blogg

2021-10-12

När fler väljer högre studier och studietiden tenderar att förlängas, blir resultatet ett senare inträde på arbetsmarknaden och färre år i arbetslivet. Detta påverkar pensionen negativt. Ett alternativ för att uppnå förväntad nivå på sin pension är att pensionsspara privat. Men det finns även andra alternativ som ger liknande positiva effekter.

Nyligen hade DN en artikel baserad på en rapport från försäkringsbolaget Skandia om hur pensionen påverkas för den som träder in sent i yrkeslivet. Där presenteras beräkningar av effekten på pensionen vid olika inträdesåldrar, i ett antal akademikeryrken. Personerna förväntas arbeta fram till den riktålder som är aktuell för deras åldersgrupp.

Bakgrunden är att den så kallade etableringsåldern, den ålder då sammanlagt tre av fyra i en åldersgrupp är i förvärvsarbete, har stigit från att ha varit 20 år 1990 till att under 2000-talet pendla mellan 26 och 32 år, beroende på vilken yrkeskategori man tittar på. En av orsakerna till den stigande etableringsåldern är att en ökande andel unga människor studerar och att de studerar länge. En annan orsak vars effekt kan öka med tiden är andelen som ställer om och byter yrke.

Beräkningar visar att den som etablerar sig sent (vid 34 år) förlorar mycket i pension, mellan närmare 5 000 och drygt 12 000 kronor per månad, jämfört med den som etablerar sig tidigt (vid 22 år). Det kan dock ifrågasättas om det ens är möjligt i vissa av rapportens yrken, jurist, civilekonom, civilingenjör eller läkare, att etablera sig vid 22 år.

Skandias enkäter visar att unga människor förväntar sig 75 till 80 procent av lönen i pension. För att nå nivån 80 procent behöver samtliga, oavsett inträdesålder, pensionsspara. De som börjar arbeta vid 22 år behöver enligt beräkningarna ha ett kompletterande privat pensionssparande under hela sitt yrkesliv, på mellan drygt 700 kronor och 1600 kronor per månad beroende på yrke och inkomst, medan den som träder in i yrkeslivet på heltid senare behöver spara betydligt mer, som drygt 3000 kronor per månad.

Det har dock inte funnits något löfte från staten eller andra samhällsinstitutioner om pensioner på nivån 75 till 80 procent. Det löfte som gavs när dagens allmänna pensionssystem sjösattes var att det skulle kunna ge lika mycket som det tidigare ATP-systemet, det vill säga 60 procent av tidigare lön, om arbetslivet förlängdes i takt med att den förväntade livslängden ökade. Sedan antogs att tjänstepensionen för de flesta skulle kunna ge ytterligare omkring 10 procent och den totala pensionen skulle landa på 70 procent av tidigare inkomst. Men pensionsåldrarna har inte höjts i föreskriven takt och det anses inte realistiskt att förlänga arbetstiden med hela livlängdsökningen. Riktåldern motsvarar en förlängning med två tredjedelar.

Ändå stämmer beräkningarna verkligen till eftertanke, inte bara när det gäller effekten av studier, utan även om andra företeelser, exempelvis hur kvinnors deltidsarbete påverkar framtida pension. När heltidsarbete under lång tid, mer än 40 år, är så viktigt för att nå en rimlig pension, är det minst lika viktigt att det också finns förutsättningar för att så många som möjligt ska klara detta. TCO och övriga arbetstagarparter har under en längre tid betonat vikten av en tillräckligt god arbetsmiljö, tillräckliga möjligheter till kompetensutveckling, vidareutbildning och omställning samt en flexibilitet i arbetstider, under hela arbetslivet, för att få till ett längre arbetsliv som också är hållbart.

Den längre studietiden, som då medför senare inträde på arbetsmarknaden och lägre pension, är i övervägande utsträckning resultat av ökande krav från arbetslivet, både kunskapskrav och formella krav. Det kan dessutom vara svårare för dagens studenter att landa rätt från början, vissa byter utbildning under resans gång och förlänger på så sätt sin studietid. Men det tillkommer också ett ökande behov av vidareutbildning för yrkesverksamma. Sammantaget borde detta medföra att fler kommer att tillbringa delar av sin arbetsföra tid bakom skolbänken.

Även om det finns möjligheter till finansiering under utbildningstiden, så riskerar den, som studerar länge och/eller vidareutbildar sig och kanske ställer om och byter yrke, ett tapp i pensionen. Studier med studielån från CSN berättigar till pensionsavsättningar, men dessa är beräknade på bidragsdelen i studielånet och därför mycket låga. Resultatet av omställning i yrkeslivet, för att exempelvis kunna arbeta längre, riskerar bli lägre pension.

TCO har i det pensionspolitiska programmet (2019) föreslagit ökade avsättningar, för dem som har studielån. Här finns olika tänkbara alternativ, att avsättningarna höjs räknat på nuvarande bas, att de beräknas på bakomliggande inkomst, eller ett schablonbelopp, för att minska tappet i pension. Detta betingar liksom övriga tänkbara avgiftshöjningar en kostnad, som behöver finansieras på ett sätt som är långsiktigt stabilt. Dessutom behöver pensionsgruppen ha fattat ett konsensusbeslut om åtgärden för att den ska bli verklighet. Pensionsgruppen är en viktig garant för stabilitet och långsiktighet i pensionssystemet.

Bild på Lena  Orpana

Utredare pension samt statistiker

Lena Orpana