SCB:s nya siffror understryker vikten av en riktig arbetsmarknadspolitik

Nyligen presenterade SCB helt nya uppgifter över bristen på arbetskraft och arbetsgivarnas rekryteringsproblem. Det är viktig information som ska tas på mycket stort allvar. För första gången finns nu nämligen uppgifter om hur många personer som saknas på den svenska arbetsmarknaden. Alltså hur många de icke tillsatta jobben på grund av brist på arbetskraft är. SCB beräknar dessa till 70 000. Beräkningen är baserad på svaren från enkäter till ett mycket stort antal arbetsgivare i både näringsliv och i offentliga verksamheter. 

Arbetskraftsbrist i yrken med olika utbildningskrav

De icke tillsatta jobben finns inom ett flertal yrkesområden och inom många branscher – både privata och offentliga. Särskilt intressant är det att kartläggningen bekräftar att bristerna avser yrken med helt olika krav på utbildning – såväl avseende inriktning som nivå. Det handlar således både om yrken med krav på längre utbildningar och yrken som bygger på en yrkesutbildning på gymnasienivå. Bland bristyrkena finns flera av de professioner som är organiserade inom något av TCO:s 12 förbund. 

Arbetslösheten kan inte trollas bort 

Undersökningen bekräftar även att de obesatta jobben på arbetsmarknaden inte innebär att arbetslösheten kan trollas bort, så att säga. De arbetslösa är helt enkelt både väsentligt fler, eller mer precist 378 000 i Arbetsförmedlingens senaste pressmeddelande, och därtill saknar de även många gånger de meriter eller andra kompetenser som arbetsgivarna efterfrågar. 

Uppfattningen att det stora antalet annonser i Arbetsförmedlingens platsbank – just nu finns där 132 000 lediga jobb – är samma sak som lediga jobb vilka omedelbart kan tillsättas är alltså fel. Denna vanföreställning är egentligen uppenbart orimlig men likväl inte ovanlig. 

Mer utbildning inom arbetsmarknadspolitiken 

Tvärtom understryker SCB:s undersökning behovet både av att fler arbetslösa får en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och att fler arbetssökande påbörjar en reguljär utbildning. Det skulle underlätta matchningen mellan arbetsgivarnas rekryteringsbehov och de arbetssökande. 

Här ska sägas att ökningen av arbetsmarknadsutbildningen givetvis ska vara samhällsekonomiskt försvarbar. Även i det fallet finns emellertid ny och viktig information. I en färsk utvärdering från Arbetsförmedlingen framgår att bland annat utbildningar till yrken inom transport, IT/Teknik, industri och vård är tydligt kostnadseffektiva. Utvärderingen visar även att dessa utbildningar också ger stora eller mycket stora bidrag till kompetensförsörjningen. För att tala klarspråk – de ger mer än vad de kostar och de gör skillnad. 

De satsningar på reguljär utbildning som regeringen återkommande anger att man genomför är naturligtvis bra. Det gäller både utbildningar inom yrkeshögskolan och inom yrkesvux. Men, det gäller bara i den mån detta också är satsningar som leder till fler studieplatser och till fler slutförda utbildningar. 

Behov av mer stöd till de arbetssökande 

En nyckel för att fler arbetslösa ska ta del av och fullfölja dessa reguljära utbildningar är sannolikt mer personligt stöd till de arbetssökande. Med ökat personligt stöd till arbetssökande som står längre från arbetsmarknaden ökar möjligheterna att identifiera behov av och kartlägga förutsättningar för utbildning. I denna grupp finns sannolikt även behov av olika former av vägledande insatser. 

Behovet av det TCO kallar för riktig arbetsmarknadspolitik är alltså stort. Med mer personligt och individanpassat stöd samt matchande och rustande insatser underlättas matchningen till de lediga jobben samtidigt som fler arbetssökande kan komma i arbete. Dessa behov underströk jag även när jag deltog i ett panelsamtal vid Svenska ILERA-föreningens seminarium om arbetsmarknadspolitik i förra veckan. 

Stort behov nu – ännu större framöver 

Behovet av en riktig arbetsmarknadspolitik och arbetskraft är stort nu men kommer av demografiska skäl att vara mycket stort även framöver. Då väntas nämligen mindre tillskott till befolkningen i arbetsför ålder än vad vi varit vana vid. Samtidigt väntas antalet äldre i befolkningen öka kraftigt. Vi står alltså inför ökade behov av arbetskraft samtidigt som tillgången sannolikt blir begränsad. Den mest troliga utvecklingen är därför ökad brist på arbetskraft. Kanske till högre nivåer än någonsin tidigare. 

Nu är alltså hög tid att agera. För att citera AI kommissionen så är det ”fara vid dröjsmål”.