Regeringen bör ta ett helhetsgrepp om våld och trakasserier i arbetslivet

I juni 2019 antog Internationella arbetsorganisationen (ILO) en konvention och rekommendation mot våld och trakasserier i arbetslivet. Endast två länder, Uruguay och Fiji, har än så länge ratificerat konventionen som är unik i sitt slag.

Vilken skillnad kommer att märkas på svenska arbetsplatser om konventionen ratificeras?

Konventionen gäller arbetslivet, men den sträcker sig mycket längre än till själva arbetsplatsen. Den skyddar alla som utsätts för våld och trakasserier under pendling till och från jobbet och andra arbetsrelaterade aktiviteter som tjänsteresor, utbildningar, fester och andra sociala sammanhang. Dessutom omfattas trakasserier som sker i sociala medier.

Konventionen ger en stor verktygslåda som sträcker sig från systematiskt och förebyggande arbete till vad som ska göras om och när något har hänt och hur man ska ta hand om och gottgöra de som drabbats. Den lyfter dessutom frågor om ansvar för om tredje man är delaktig i våld och trakasserier, till exempel om en kund eller patient trakasserar en anställd.

Konventionen innehåller även en förpliktelse när det gäller att mildra konsekvenserna för anställda i arbetslivet som är utsatta för våld i hemmet.

Nu tillsätter regeringen en utredning för att genomföra konventionen i Sverige. Vilka medskick har TCO i det arbetet?

Regeringen har nu chansen att ta ett helhetsgrepp på frågorna om våld och trakasserier i arbetslivet. Många åtgärder som regeringen hittills har gjort, inte minst i samband med metoo, har varit bra men de har varit punktinsatser snarare än delar av en genomtänkt helhet. Nu gäller det att knyta ihop säcken. Här har till exempel frågan om mobbning i arbetslivet en given plats.

Vi hoppas att utredningen knyter till sig en bred referensgrupp som inte bara består av arbetsmarknadens parter utan även av andra grupperingar som jobbar mot våld och trakasserier, inte minst mot kvinnor och de som blir utsatta på grund av sin sexuella läggning.

TCO har varit drivande i arbetet med ILO-konventionen mot våld och trakasserier i arbetlivet. Hur har arbetet sett ut?

TCO har länge arbetat med frågor om sexuella trakasserier och mobbning i arbetslivet. Vi har bland annat i många år drivit frågan om en arbetsrättslig lag mot mobbning i arbetslivet.

I samband med metoo tog vi fram en handbok mot sexuella trakasserier i arbetslivet. Handboken och dess fördjupning beskriver hur man utifrån de gällande regelverken i Sverige kan arbeta för att förebygga och hantera sexuella trakasserier. I arbetet med att ta fram handboken upptäckte vi klara brister i våra svenska regelverk. Det handlar både om möjligheten till gottgörelse för den som drabbas av våld och trakasserier i arbetslivet, ofta könsbaserat våld, och om de problem som uppstår när våld och trakasserier utförs av klienter, patienter eller kunder.

Vi hade redan några år innan metoo briserade börjat driva frågan inom Världsfacket om en ILO-konvention om könsbaserat våld mot kvinnor i arbetslivet. Det var en stor facklig framgång när ILO-styrelsen fattade beslut om att försöka ta fram en konvention och rekommendation även om man satte rubriken ”avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet”.

Metoo gav bra bränsle till de följande förhandlingarna. Det givna argumentet mot en konvention – att våld och trakasserier inte är något problem på arbetsplatserna i det egna landet – hade förlorat all sin trovärdighet. Det var stor glädje vi i juni 2019 kunde konstatera att två års hårda förhandlingar resulterat i en konvention och rekommendation med ett innehåll som översteg till och med våra egna högt ställda förväntningar. Konventionen är unik i sitt slag som internationellt instrument. Nu är det viktigt att vi i Sverige ser till att ta tillvara på och leva upp till konventionen.